Magasinet Filter är en liten, men ryktbar, tidskrift som funnits sedan 2008. Den kommer ut 6 gånger per år, och specialiserar sig på grävande journalistik. Den har flera gånger belönats med och nominerats till några av Sveriges tyngsta journalistiska utmärkelser, bland andra Stora journalistpriset, Guldspaden och Publicistklubbens stora pris.
Därför var det spännande när Magasinet Filter fick upp ögonen för min exposé över fuffenspriset ”Merlin Award” och inspirerades att skriva en egen artikel om ämnet. I nummer #92 (Juni-Juli 2023) publicerade de journalisten Simon Appelquists text. Till skillnad från min egen artikel, så inriktade Filter sig mer på det svenska perspektivet och fokuserade på den svenske illusionisten Joe Laberos användande av “Merlin Award” i sin marknadsföring, samt granskade andra märkliga påståenden som gjorts genom åren. Glädjande nog, men 14 år för sent, så fick mina kollegor Johan Ståhl, Peter Brynolf, Jonas Ljung och Charlie Caper äntligen lite upprättelse, då det togs upp att deras prisplatser vid Världsmästerskapen “FISM 2009” i Beijing helt hamnade i skuggan av Laberos “Merlin”-hittepå.
I december gjorde kulturdelen av den norska dagstidningen Tønsberg Blad ett helt uppslag om de tveksamma meriter som den norske illusionisten Alexx Alexander använt sig av, och nu det här i Filter. Man får hoppas att det här får stopp på tokstolligheterna.
Du kan läsa hela artikeln här, om du startar ett gratiskonto: Mästertrollaren.
EDIT: Den 25 Maj, 2023, publicerade även Expressen en helsida om ämnet.
Tråkigt när kollegor hoppar på varandra.
Alla borde vara glada för den positiva uppmärksamhet som magin får. Man kan tycka vad man vill om Labero men han har gjort mycket för att öka intresset för magin i Sverige bland allmänheten. Dessutom stämmer det han säger. Han har fått utmärkelsen fyra gånger. Varför inte se det som den marknadsföring det är och själva dra nytta av uppmärksamheten?
Labero har dessutom gått i en god skola. Kommer ihåg när hans mentor Carlo Tornedo berättade om hur han i början av sin karriär skickade ut brev till olika teatrar under olika namn och berättade att personen i brevet var en bra artist som var minst lika bra som Carlo Tornedo. När flera dussin brev av det slaget gått ut till artistbokarna så skickade han ut ett eget brev som Carlo Tornedo och erbjöd sina tjänster. Många var de teatrar som nappade när den store Carlo Tornedo slutligen hörde av sig.
Attackera inte en kollega. Det slår bara tillbaka på dig själv och trolleriet som konstart.
Dag, han har köpt ett fejkpris 4 ggr av en ökänd rufflare, och har använt krimskramset för att stjäla uppmärksamhet från folk med riktiga meriter som gjort genuina bragder. Nån som är empatiskadad nog att dra egen nytta av andras olycka, som att skaffa helsida i Expressen med påståendet om han skulle bli Siegfrieds nya partner efter Roys tigerolycka, förtjänar väl knappast nån respekt? Jag menar, seriöst, vad är det för fel på människan?
Och historien om Tornedo målar väl inte upp ett positivt porträtt? Det cirkulerar dussintals liknande stories om Tornedo. Max Milton och de gamla rävarna i GMK hade mängder av dem – t.ex. om hur Tornedo brukade köpa ekonomibiljett på flyget, och sen aggressivt attackera flygvärdinnorna om att de “gjort fel” tills de motvilligt behövde ge honom en förstaklass-plats. Rövhålsbeteenden från både mentor och adept. Tycker du verkligen att sån skit ska ses som ett föredöme värt att försvara och uppmuntra?
Av nyfikenhet… många trollisar har negativa kommentarer om t.ex. Kalanag, och Jim Pace, och Bob Markwood, och min hypotes är att du nog inte vill försvara dem och deras agerande. Om den gissningen är korrekt, så innebär att du också drar en linje i sanden nånstans, men vid en annan plats än mig. Så, var drar du din gräns, Dag?
Jaa Tom,
Jag är inte heller någon anhängare av dåligt beteende men min huvudsakliga invändning var att när trollkarlar/magiker attackerar varandra så gnuggar vissa journalister händerna, förstorar och förstärker konflikten för att sälja reportage.
Inget av det gynnar trolleriet eller tycker du det?
Ett annat exempel är när media avslöjar magiska effekter. Varje upprörd magiker som hör av sig genererar bara ytterligare rubriker av typen “Trollkarlarna rasar över att vi avslöjar deras hemligheter”, etc. Knappast positivt för magin, eller?
Så var går gränsen?
När det gäller marknadsföring tycker jag nog att rätt mycket är tillåtet. Du och jag hade en diskussion om när jag delade ut SMC guldplakett till familjen Rainer. Då var du väldigt kritiskt i början men medgav sedan att det var bra av marknadsföringsskäl. Dessutom tycker jag och nog du också att de har gjort en hel del för att främja intresset för magin.
Personligen tycker jag nog att Carlos trick med breven var rätt begåvat utan att ha någon uppfattning om hans beteende i övrigt.
När det gäller Labero så måste väl till och med du medge att han skapat en hel del intresse för magi och trolleri i Sverige. Jag minns vilket enormt uppsving det var när han uppträdde på Berns även om det kanske går att ifrågasätta hur väl han säkrat rättigheter, etc. Men showbiz är en hård bransch och att synas är A&O.
Så varför klaga när någon är bra på att skaffa rubriker? Varför inte ta kontakt med en bra marknadsförare själv och se till att man får uppmärksamhet för sin verksamhet.
Om man t ex ser på dig själv så har du en otrolig kreativitet och kunskap. Du har även skapat rutiner som sannerligen förtjänar mer uppmärksamhet bland allmänheten än vad som är fallet nu. Du skulle säkert kunna dra stor nytta av ett samarbete med en bra marknadsförare. Men det kräver troligtvis lite kompromissande och det kanske du inte vill göra.
Om tesen är att rätt mycket är tillåtet i marknadsföring och att “All publicitet är god publicitet”, så förstår jag inte varför du har invändningar emot att “vissa journalister gnuggar händerna, förstorar och förstärker konflikten för att sälja reportage.” Verkar ju helt godtyckligt.
För mig låter det konstigt att publicitet anses vara bra när det är baserat på osanningar och dåligt när det baseras på sanningar.
Gällande familjen Rainer i Monaco och guldplaketten 2005, så har jag nog återgått till min ursprungliga åsikt. Marknadsföringsinsatser ska ju alltid följas upp och utvärderas, och jag är ganska säker på att marknadsföringsvärdet av guldplaketten visade sig vara rätt nära noll. Eller såg ni nån statistisk ökning i trafiken till hemsidan, eller plötslig spik i antalet medlemsansökningar? Oavsett vilka kombinationer av sökfraser man använder, så kan Google bara hitta två omnämnanden, en liten kommentar på Magiarkivet och en på The Magic Cafe. Så rent krasst, om man väger vad föreningen tjänade på insatsen emot vad insatsen kostade, så är det väl ingen tvekan om att det var en ganska dålig marknadsföringsinsats?
Jag är inte nån expert på ämnet, men i gymnasiet hade jag lektioner i ämnet Marknadsföring under två år, och det framhölls konstant att uppföljning och utvärdering var viktigt. Och att det därigenom var grundläggande att det som utlovades faktiskt infriades. Tanken att det är god marknadsföring att bara ljuga ihop vad som helst som kan ge uppmärksamhet ansågs passé redan i slutet av 50-talet. Reklamgurun David Ogilvy skriver upprepade gånger i sin bok “Om Reklam” (1985) att all reklam måste vara sann, och ger oräkneliga exempel på att hans allra mest framgångsrika marknadsföringskampanjer startat med att granska all dokumentation och forskning från produktutvecklingen för att få tag på så mycket konkret fakta som möjligt. Så nej, jag får nog insistera – med konsensus från alla auktoriteter i ämnet – det är ganska dålig marknadsföring att ljuga. Laberos marknadsföring skulle kunnat vara ännu mer framgångsrik om den hade baserats på att vara ärlig, men eftersom han aldrig någonsin provat det, så har vi inte sett det.
När det gäller mig själv, så har jag sen 2012 haft ungefär så mycket uppmärksamhet som jag vill ha. Har varit en ganska skön balans mellan att vara hemma och skapa nya verk, och vara ute i världen och testköra dem, och inget kompromissande har behövts. Fram tills pandemin. Det får nog medges att jag sen pandemin inte riktigt har kommit tillbaka till där jag vill vara, men det ser ut som att rätt balans kommer infinna sig igen inom ett halvår.