Han övervägde att trolla i skolan, men kände sig alldeles för blyg för att göra det. Dessutom fanns det andra områden att undersöka som inte var baserade på sociala färdigheter. Hans far gjorde träskulpturer, drejade keramik, experimenterade med filmanimation och mycket mer. Mannen må ha varit skräckinjagande, krävande och kall, men han placerade Tom i en värld av ständig utforskning.
Men så våren 1981 körde hans far honom till Hällevadsholms Folkets Hus för att se en två timmar lång show med Uppsala-artisten Topper Martyn. De flesta Genii-läsare minns säkert Topper, en populär favorit vid internationella magikongresser i decennier, som även hade stora framgångar i den verkliga världen, där han uppträdde på cirkusar, nattklubbar, teatrar och till och med på is, och kombinerade magi, jonglering och manisk komedi.
Tom säger att showen “öppnade mina ögon. Det var första gången någonsin då jag kände att “allt är möjligt”, första gången jag kände att livet kanske inte behövde vara så dystert som jag hade kommit att tro.” Efter föreställningen gick Tom runt till sceningången för att träffa artisten. Topper frågade: “Åh trollar du också?” Tom undrade “hur kan han se det?” och svarade nervöst att, jo, han gjorde det. Topper log och sa, “Fortsätt med det!” Många år senare blev Tom och Topper goda vänner. Så småningom berättade Tom för Topper att han var inledande orsaken till sin besatthet för magi. Topper skrattade och sa, “Åh, nej – har jag förstört ännu en ung mans liv!?” För Tom var det förstås precis tvärtom.
Upplyft av Toppers exempel och uppmuntran tog Tom mod till sig att börja trolla för en verklig publik. Han skapade en tjugo minuter lång akt med ordinära prylar som rep och näsdukar. Trolleriet i sig var inte så märkvärdigt, men den innehöll personliga detaljer som gjorde det väl mottaget. För sin första betalda show fick han femtio kronor.