Jag fick en trevlig överraskning för några dagar sedan, när jag öppnade min YouTube-app, och det första jag såg i flödet var ett mycket bekant ansikte; mitt eget!
Det visade sig vara en videoessä med titeln “5 favoritrutiner av Tom Stone” och den diskuterade några av mina skapelser. Och den gjordes av en person som milt uttryckt har ett blandat rykte.
Craig Petty
Första gången som Craig Petty dök upp på min radar var 13 år sedan, i maj 2010, när han och hans kompis David Penn släppte piloten till något som hade titeln “Wizard Product Review”, en av den allra första filmade recensionsshowerna som granskade nytt material som erbjöds trollkonstnärer. Deras show kom varje vecka och blev mycket framgångsrik. Deras gnabbandes var alltid underhållande, men det var inte därför jag tittade in varje vecka. Anledningen till att jag ställde in var i hopp om att något skräp skulle recenseras. För närhelst något uselt släpptes, så tappade Craig alla sans och gick rasande in i de mest hysteriska utläggningar – där han kritiserade verket, dess skapare, hela magivärlden samt betydande delar av kosmos. Jag vet inte, det är något befriande i att se någon bli oproportionerligt galen på det sättet. Under flera år var Craigs ilskna utläggningar på Wizard Product Review en återkommande och pålitlig källa till underhållning. Till den grad att jag var tvungen att hindra mig själv från att ta efter och säga “Vem fan tror du att du är, som producerar sån här skit!?”, när jag såg något som inte var riktigt bra. Föga överraskande, Craigs utläggningar skavde i några folks egon. Människorna som skapade och producerade skräpet var uppenbarligen inte så glada. Inte heller deras vänner och supportrar…
Sedan, 2013, fick Craig nåt slags tillfälligt hjärnsläpp och släppte ett trick på marknaden som, även om det var bra, inte var hans. Jag är ganska säker på att det var av misstag. De som stjäl material tenderar alltid att sätta hälarna i marken när de blir ertappade och brukar, högst inkongruent, hävda att det är deras original… och när argumenenten faller samman försvarar de alltid stölden och hävdar att de har rätt att bara ta det, eller att det på nåt mystiskt sätt är Public Domain som vem som helst kan ta. Craig, å andra sidan, drog omedelbart bort verket från marknaden. Jag vet att jag har kollegor som fortfarande är lite tveksamma till om det faktiskt var av misstag, men jag har mina egna handlingar som informerar mig – två gånger har jag publicerat andras verk som mitt eget. Båda gångerna blev jag helt gravt förskräckt när jag upptäckte det. Första gången återuppfann jag av misstag ett verk av fransmannen Sylvain Mirouf, ett verk jag aldrig hade hört talas om. Hade det varit någon annan än mig, skulle jag vara väldigt skeptisk eftersom det var 100% identiskt, steg-för-steg, och jag skulle sett det som omöjligt att så fullständigt och exakt ”återuppfinna” någon annans verk… ändå är det vad som hände, och det är bara ren tur att Sylvain trodde på min berättelse, ursäkt och rättelse. Andra gången var ännu värre. Jag duplicerade av misstag ett verk av legenden Juan Tamariz, men den här gången var det ett verk från en bok som jag hade hårdstuderat två decennier innan. Jag hade helt glömt bort det, och jag trodde verkligen att det var mitt när idén dök upp i mitt huvud 21 år senare. Samma här, bara ren tur att folk trodde på mig när jag bad om ursäkt och publicerade korrigeringen.
Craig hade dock inte lika mycket tur. Genslaget var absurt negativt och träffade honom som en lastbil. De med tilltufsade egon tufsade nu tillbaka. Och alla som ens minimalt hade irriterat sig på att han var ljudlig och opinionerad kastade sig också efter honom.
Kort sagt, han blev utdriven från magi-arenan. Skamsenheten över misstaget borde, på egen hand, varit svårhanterat. Lägg därtill alla trakasserier, direkta hot och förlöjligande som pågick långt efter att verket hade dragits från marknaden. Inte helt oväntat orsakade det en depression, men tack och lov grävde han sedan ner sig i arbete och familj och kom på fötter igen. Lyckades göra sitt företag ganska framgångsrikt och fick ett barn.
Några år passerade och sedan slog pandemin till. Det var då Craig återvände till den magiarenan, med obeveklig kraft. De senaste tre åren har han släppt magi-produkter, videokurser, recensioner, intervjuer och videos i en hisnande takt. Ganska imponerande!
Jag känner inte Craig. Vi har träffats fysiskt kanske 4-5 gånger, men jag tror inte att vi någonsin har haft ett ordentligt samtal. Sannolikt han är lite galen, men han verkar vara medveten om sina brister och han är väldigt snabb att backa och be om ursäkt när han har fel. Han supportar och stödjer nya förmågor; nykomlingar till trolleriet, och han brinner verkligen för magikonsten.
Jag typ gillar killen.
Så jag blev djupt smickrad nu när han dedikerade en hel videoessä om mina verk.
Videon
De av mina verk som Craig talar om är följande:
- Quantum Logic Först publicerad i Maj-numret 2014 av Genii magazine, och produceras nu av min vän Andreas på MetalWriting.
- Things that go Cluck Publicerades 2011 i min bok Maelstrom.
- Benson Burner Publicerades 2010 i min bok Vortex, men finns även som ebok.
- Reality Glitch Också från Vortex, men publicerades även 2009 i eboken ”Prey of the Prestidigitator”
- Forbidden Palm Publicerades 2007 i min ebok ”Random Walk”
Vad tycker du, är det ett bra och representativt utsnitt av mina samlade verk? Säg vad du tycker här nedanför!
Tycker Craig fångar din persona och din kreativitet på ett rätt bra sätt. Han gör även en bra analys av vad som är bra och unikt med rutinerna. Det är en mängd olika verkligt bra rutiner även om jag visste det sedan tidigare.
Jag gillar särskilt din interaktion med åskådarna. Din respekt och eleganta interaktion med dem du tar upp på scen. Ingen behöver känna sig utlämnad eller generad utan alltid väl bemött.
Jag kommer ihåg din rutin med en change bag och frågesport mellan två personer som kan vara lite utmanande men du hanterar även det på ett lysande sätt.
Fantastiskt bra effekter och rutiner. Det är bara att bocka och buga… :-)
Tack Dag. Jag tillbringade nästan en vecka med Daryl 1991, då han var i Göteborg och hade en paus i sin lectureturné. En av sakerna han talade om då var “comfort zones”, och hur man måste bemöta åskådarna på ett mer omsorgsfullt sätt när man isolerar dem och placerar dem på scen i en obekant miljö, jämfört med när de sitter trygga och omgivna av vänner och jämlikar i publiken. Det gjorde ett stort intryck på mig, och jag håller sen dess alltid ett öga på hur folk mår när de assisterar. Visst, misstag sker fortfarande ibland, men det är ganska sällsynt.