När jag för c:a 2 år sedan skrev en recension av Brynolf & Ljungs nya föreställning ”Stalker”, så skrev jag ”någonting har fått pusselbitarna att falla på plats”, och senare ”Jag hoppas att Stalker även är en kommersiell framgång för grabbarna, för det finns ingen tvekan om att detta är en stor konstnärlig framgång för dem.”
Min förhoppning visade sig bli infriad! Efter en omfattande Sverigeturné med fullsatta hus, så har Brynolf och Ljung nu flyttat föreställningen till New York. De hade premiär den 1 April 2024. Alla recensioner har varit väldigt positiva! Just nu har de 85% på Show-score som sammanställer omdömen från recensioner. Till och med giganten Wall Street Journal gav dem en fantastisk recension. Det är ett totalt annorlunda bemötande, jämfört den den njugga styvmoderlighet som Svensk media är präglad av. De flesta tidningarna vägrade att recensera föreställningen när den turnerade, och bara ett fåtal har ens med ett ord nämnt framgångarna i New York. Om det inte involverar fri sprit, mytomani eller fejkmeriter, så är Svenska kultur- och nöjesjournalister inte intresserade.
När man ser vänner ha framgång, så är det svårt att låta bli att känna sig delaktig, och till det yttre kanske det kan ses som befogat. När Jonas Ljung var ny och grön trollkonstnär i början av 90-talet, så sammanstrålade vi en gång i veckan på Comedia Teaterbutik i Göteborg där jag ’pushade’ på hans utveckling med kreativitetsövningar och utmaningar… men om jag ska vara helt ärlig, så tog det oroväckande kort tid tills hans lösningar på mina utmaningar var över mitt huvud, och jag fick sitta där med ett stelt leende och säga ”det där var en fin variant!” medan jag inombords tänkte ”Hur i helvete gick det där till!?”
Peter Brynolf träffade jag först några år senare, kanske kring 1997, jag minns inte riktigt. Vid nåt tillfälle hälsade jag på honom och hans släkt, målet var att prata om hans idéer till en akt, men istället flirtade jag med hans farmor, till hans stora förfäran.
2002 deltog han i ”On Stage”, en veckolång workshop, som Peter Rosengren och jag arrangerade tillsammans med den Holländska legenden Tommy Wonder, vilket man kan anta satte spår. Å andra sidan tror jag aldrig han framträdde med det fantastiskt komplicerade guldfisktrick som han skapade där.
Flera år senare blev jag anlitad som magikonsult till deras framgångsrika TV-serie ”Street Magic”, jag tror det var till säsong två, men det var ovanligt lite jag kunde bidra med. Dels hade våra respektive artistiska smak gått i helt olika riktningar, så väldigt lite av det jag utvecklade passade in i det de ville göra. Dels kunde jag inte riktigt anpassa mig till kravet att allt måste vara ”Youtube-safe” – dvs. att allt filmat material måste tåla att bli granskade ruta för ruta utan att finna nån ledtråd. Förväntningarna på min medverkan var ganska höga, och jag infriade dem inte alls utan gav ett ovanligt svagt avtryck. Snarare satte de ett större avtryck på mig än tvärtom, för jag är sen dess fylld av beundran för vilka längder de är villiga att gå för att skapa en illusion.
Så, hur gärna jag än vill kunna säga att jag haft ett finger med i Brynolf och Ljungs framgångar, så är sanningen att de gjort det helt på egen hand. Det enda jag kan göra är att stå upp och applådera, och säga ”Grattis! Det här är välförtjänt!”
