Skådekonst i Svensk Media

Även om Svensk magi, varieté, cirkus och annan skådekonst har fått allt bättre internationellt anseende och trots de inhemska produktionerna ökar i både antal och popularitet, så reflekteras det inte i Svensk media. Så har det inte alltid varit. Ta t.ex. Alf Danielsson som en gång i tiden vann ”10 000-kronorsfrågan” i ämnet Cirkus och var DN:s cirkusrecensent i 30 år – i flera decennier hade DN kunnig och insatt bevakning av hela cirkusområdet, men när Danielsson gick i pension slutade DN nästan helt att bevaka fältet. Därefter har bevakningen fallit inom område efter område, speciellt inom de senaste 20 åren.
Det är alltså hela fält av kulturyttringar som ignoreras av Svensk kulturjournalistik. Till den grad att det upplevs som krasst osynliggörande. Som att man inte ens existerar.

Röster från skådeartister

Recensioner, reportage och notiser om skådekonst är idag en bråkdel av vad det var för bara 10-15 år sen. Jag själv och många av mina kollegor har helt enkelt slutat sända pressmeddelanden, eftersom det är ett ofruktsamt arbetsmoment. Jag frågade några kollegor inom skådekonst vad de tänkte om läget.

Peter Brynolf:
Vi får sällan de större tidningarna att komma och recensera. Vet inte om det beror på dålig PR från vår sida eller rent ointresse från tidningarna, men sjukt svårt få dem att komma trots att vi säljer runt 60 000 biljetter på en turné. Absurt!

Tobbe Blom:
Jag gör 50-60 städer varje år, kontaktar pressen i nästan varje och får kanske 4-5 recensioner jämfört med 80-90% för 15-20 år sen, oerhörd skillnad som jag gissar är pga lokaltidningarnas död och personalbrist.
Visserligen familjeunderhållning vilket såklart är fulkultur och inte bevakas lika mycket, men det har ändå blivit en stor skillnad på bara några år.

David Hammarberg:
Jag upplever att det är sjukt svårt för en svensk cirkus att bli recenserad eller få synas i media i stort. Lokalpress är ofta intresserad men TV4, SVT, Aftonbladet, Expressen, DN och de som når ut mest vill helst bara skriva om man twistar till det så mycket att det börjar handla om något annat, och även då är det så tungt att man ger upp.

Gay Ljungberg:
När min grupp turnerade över hela landet kring millennieskiftet hade vi recensioner i lokalpressen på i stort sett varje ort. Flera av recensenterna hade även hyfsad kunskap av genren. Riktiga pressfotografer försåg recensionen med bilder. Nedskärningarna i lokaljournalistiken har fått som följd att kunskapen om våra genrer utraderats i journalistkåren.

Felicia Frauke Bichard:
Det är otroligt svårt att få publicitet i media för burlesk. Vi har producerat c:a 5 events om året i Stockholm, de senaste 14 åren, med en publik på runt 600 personer per gång och vi har fått en enda recension, någonsin. Det är som att har de skrivit något en gång, t.ex. ett reportage om burlesk som form, så har de liksom ”gjort det” och det är inte intressant längre. Att det är en levande form med nya artister/vinklar/berättelser och inte en trendfluga verkar inte vidkännas.

Cirkus Byme
Vi har i princip aldrig lyckats få en journalist att komma till en premiär eller föreställning. Ibland kan man få en artikel i en lokaltidning, men aldrig en recension.

Nalle Laanela:
Jag besökte en Cirkushögskola i en av öststaterna. De såg det som sin uppgift att parallelt utbilda recensenter för konstformen så det fanns en egen sidoutbildning för det. Det tyckte jag om.
Min gissning är att när dom sista sakkunniga recensenterna i Sverige slutade pusha på redaktioner att ta in deras artiklar, så försvann det helt.

Röster från kulturredaktionerna

Det slog mig dock att det kanske skulle vara gynnsamt att undvika egna gissningar om vad skälen kan vara, utan istället ställa en rak fråga om ämnet till de som faktiskt jobbar med kulturjournalistiken.

Sagt och gjort, jag sände den följande frågan till ett flertal kulturredaktioner:
-”Har ni något klart uttalat policy-beslut om att inte täcka skådekonst, eller beror avsaknaden av uppmärksamhet på något annat (minskade redaktioner, brist på sakkunniga recensenter, etc)? Är det nån idé alls att skådeartister sänder er pressmeddelanden?”

Detta blev responsen:

Vi har inget policybeslut om att inte bevaka skådekonst, men har ej heller aldrig beslutat oss för att bevaka det. Såvitt jag vet har det heller inte bevakats i modern tid. Möjligen kan det komma i fråga, men för tillfället står det ej bland våra prioriteringar.
Victor Malm
Kulturchef, Expressen

Sveriges Radios kulturredaktion har ingen tradition av att recensera skådekonst, och gör inte det rutinmässigt. Däremot kan det hända att genren uppmärksammas på andra sätt i andra SR-kanaler, framför allt lokalt.
Vi får en rad pressmeddelanden från en mängd olika avsändare inom vitt skilda områden. En förkrossande majoritet av dessa kommer inte resultera i bevakning. Men det är svårt att på förhand säga att vi aldrig kommer vara intresserad eller kommer bevaka skådekonst i någon form. Så det får vara upp till skådeartister om de vill skicka pressmeddelande till oss eller inte. De är välkomna!
Måns Hirschfeldt
Programchef, Kulturredaktionen, Sveriges Radio

Tack för ditt mejl. Vi har inte möjlighet att regelbundet recensera det, men jag ser ingen anledning till att skådekonst inte skulle kunna uppmärksammas på andra sätt. Du får gärna fortsätta skicka pressmeddelanden till vår nyhetsredaktör.
Björn Wiman
Kulturchef, Dagens Nyheter

[Inget svar]
Lisa Irenius
Kulturchef, Svenska Dagbladet

[Inget svar]
Karin Petterson
Kulturchef, Aftonbladet

Vi har knappt resurser att recensera någonting – eller hinna svara på enkätsvar. Jag är glad de veckor då jag hunnit svara alla frilansare. Därför har vi inga policies angående vad vi skriver om. Oavsett om det gäller skådekonst, film eller poesi. Det skulle vara för begränsande. Är det intressant och någon har en bra eller rolig idé så försöker vi skriva om det.
Johannes Klenell
Kulturredaktör, Arbetet

[Inget svar]
Redaktör
Kulturnyheterna, SVT

[Inget svar]
Johan Hilton
Kulturchef, Göteborgsposten

[Inget svar]
Ida Ölmedal
Kulturchef, Sydsvenskan

[Inget svar]
Erik Jersenius
Kulturchef, Östgöta Correspondenten

Jag är inte riktigt säker på vilken slags slutsats man kan dra av den här responsen, eller om man ens bör dra nån slutsats alls. Det enda man med säkerhet kan säga, är att responsen inte är speciellt överraskande.

---

Uppdatering 5 Juni 2024
Jag fann nyss en märklig krönika skriven av Arbetets Johannes Klenell, där han ondgör sig över att hans val att inte svara på enkäten har redovisats som ett icke-svar, och använder det sen som slagträ för att vilt slå åt alla möjliga håll, samtidigt som han uttrycker ett kulturförakt som t.o.m. överträffar Tidöpartierna. Säger t.o.m. i klartext att hans policy, som kulturredaktör, är att aldrig ge något redaktionellt utrymme till cirkus, varieté, trolleri eller annan skådekonst. Krönikan finner du här: ”Folkpartiet förstår mina insatser för trollkonst”

---

Uppdatering 11 Juni 2024
Då jag är drabbad av åkomman Envishet, så kunde jag inte låta bli att försöka få klarhet i varför Arbetets respons var så extremt föraktfull. Så jag kontaktade Johannes Klenell igen, och igen, och försökte att, med konkret information, punkt för punkt, bemöta sakerna han skrev. Nåt av det, oklart vad, måste ha slagit an en sträng, för idag fick jag mail tillbaka. Glädjande nog så var Brevskrivare Klenell betydligt trevligare än Krönikör Klenell. Han beklagade att jag tagit illa upp och gav sen ett mer tillrättalagt svar på enkäten; ett svar som, för mig, framstår mer trovärdigt och verklighetsnära än svaret i krönikan. Hans svar har nu infogats under hans namn, här ovanför.