# Tom Stone

> (Sv) Tom Stone är en svensk trollkonstnär känd för sin kreativitet. (En) Tom Stone is a Swedish conjurer, known for his creativity.

(Sv) Tom Stone bor i Stockholm. Han är internationellt känd inom sitt fält, och har skrivit ett flertal fackböcker om sina skapelser och teorier inom sin konstform Trolleri, och har arrangerat ett flertal vidareutbildningar för verksamma magiker. Han är född 1967, och han dejtar den Nordirländska trollkonstnären Nikola Arkane.

(En) Tom Stone lives in Stockholm. He is internationally known in his field. He has written several books about his creations and theories in Magic, his field of art. Also, he has organized further educations for experienced magicians. He was born in 1967, and he is currently dating the magician Nikola Arkane from Belfast, Northern Ireland.


### FISM Europe 2024

Sedan jag slutade vara kolumnist för den internationella facktidskriften Genii 2017, så har jag inte varit speciellt synlig på den internationella arenan. Det har varit nån enstaka vecka på Magic Castle i Hollywood ibland, nån föreläsning då och då, men mest har jag varit hemma i Sverige och sysselsatt mig med tre saker: Jobba fram experimentella föreställningar med min grupp Mystique, skapa vidareutbildningar för trollkonstnärer, och att skriva på min nästa större bok. Åh, visst, glömde nästan; att ha tagit över redaktörskapet för Sveriges Magi-arkiv, efter Christer Nilssons död, har också tagit en hel del tid i anspråk. Väldigt viktigt arbete, allt av det, men inte speciellt inkomstbringande. Inte har det blivit lättare av att jobbmarknaden här på hemmaplan har minskat katastrofalt det senaste året. Flera kollegor har lämnat yrket och tagit andra typer av anställningar. Kort sagt, flera tecken har indikerat att det skulle vara klokt att bli mer synlig internationellt igen, och kanske vara lite mer aktiv på att dra nytta av mitt renommé i branschen.
Ungefär samtidigt som dessa tankar dök upp, i December 2023, så släppte FISM Europe 2024 sitt första preliminära program, som annonserade föreläsningar av ett par verkligt intressanta trollkonstnärer. Om man arrangerar vidareutbildningar för professionella artister, så är det viktigt att man även vidareutbildar sig själv; så att man har mer än sina egna teorier och hypoteser i huvudet. Annars blir risken stor att det urartar till konstiga personkulter och liknande. Walter Rolfo & Tom StoneSå att besöka FISM Europe verkade vara en vettig idé; exponering och vidareutbildning i samma vända. Dock gick det inte att missa att FISM denna gång arrangerades av Walter Rolfo och hans produktionsbolag "Masters of Magic". Walter själv är en framgångsrik TV-producent i Italien. Han är en väldigt trevlig person, ambitiös och lite av en visionär. Jag har medverkat i tre av hans tidigare produktioner, så för mig var det självklart att FISM Europe skulle bli en verkligt bra konferens. Det var lika också självklart att det skulle bli svindyrt; inget Walter gör är någonsin lågbudget. Så jag räknade på fingrarna och vände på slantarna... vägde faktiska aktuella inkomster med hypotetiska framtida inkomster, balanserade med de konkreta kostnaderna, och ekvationens utfall väckte inga muntra krumsprång. Oavsett hur stor den hypotetiska framtida nyttan var, så var den hypotetisk, och kunde inte på något sätt försvara den ansenliga investeringen. Kort sagt, att stanna hemma verkade vara en klok persons beslut.
Just kring den tiden, så råkade jag snubbla över en länk till en website som hette Konstnärsnämnden, och som hade en sida för stipendier och bidrag, däribland ett för "Internationellt utbyte och resebidrag". Vanligtvis skulle jag aldrig ens ha tittat på det, eftersom min erfarenhet är att den sortens organisationer oftast är ganska fientliga och nedlåtande emot sådana som jag. I Göteborg för [age]1990-08-01[/age] år sen, under mitt första år som heltidstrollkarl, på inrådan av skådespelar- och konstnärsvänner, så kontaktade jag ett antal organisationer med "kultur" och "konst" i sina namn för att undersöka vilka, om några alls, möjligheter det fanns. Responsen var inte riktigt vad jag hade hoppats på, då de med ganska illvillig specificitet förklarade att jag inte hörde hemma där, och att det jag gjorde omöjligt kunde ses som vare sig kultur eller konst. Sedan dess har jag hållt mig på rejält avstånd från alla kulturorganisationer; taskiga och nedlåtande folk kan lätt hittas på närmre håll, om jag skulle få behov av sådana. Så, som sagt, vanligtvis skulle jag, av goda skäl, aldrig ens tittat på vad något som kallade sig "Konstnärsnämnden" hade att säga... men den här gången tvekade jag...
Under de senaste åren har jag sett små tecken på att saker kanske har börjat öppnas upp, och att andra konstnärliga uttryck än de Officiellt Godkända har börjat få sin existens erkänd. Vissa artistkollegor har t.ex. kunnat få stöd till produktioner, trots att de varit inom skådekonst. Men framförallt, det var dessa organisationer som administrerade Covid-stödet under pandemin, och häpnadsväckande nog; gjorde det på ett sätt som var fritt från ringaktning och elakhet. Eftersom jag hade några lediga dagar just då, efter min grupps gästspel på Stockholms Stadsteater, så beslöt jag mig för att chansa och göra ett försök att söka ett resebidrag till FISM.
Alla fält har sina egna "bullshit"-språk; fack-lingo som till viss del är designat för att förenkla kommunikation mellan medlemmar av samma grupp, och till viss del är designat för alienera utomstående. Jag måste medge att jag blev lite bekymrad när jag såg ansökningsformuläret för resebidraget, för det var plågsamt uppenbart att jag inte hade en susning när det gällde terminologi och syntax för kulturvärldens "bullshit"-språk. Men jag gjorde mitt bästa för att emulera det språk de själva använde, och där det inte gick, så fyllde jag på med ärlig och uppriktig klartext. Sen skickade jag in det, och bestämde mig för att genast glömma bort alltihop, eftersom det verkade osannolikt att det skulle få bifall.
Två månader senare, i slutet av Februari, fick jag nästan en chock när jag fick ett email om att min ansökan hade godkänts. Jag fick inte beloppet jag sökte, men summan jag beviljats skulle i alla fall täcka ungefär hälften av vad resan skulle kosta.
FISM Europe, Saint-VincentDen 22 Maj 2024 gav jag mig alltså iväg till Hotel Billia, i Saint-Vincent, i nordvästra Italien, omringat av fyra av Europas högsta berg, för att fortbilda mig och se Europamästerskapen.Tom Stone, Masters of Magic, Saint-Vincent 2016Jag har varit där några gånger innan. Inte för nåt FISM – jag har bara varit på två FISMs innan; FISM2000 i Lissabon, Portugal, då jag var engagerad som föreläsare och artist, och FISM2006 då det arrangerades i Sverige. Gianni Loria Däremot har jag varit bokad på Walter Rolfos mindre konferens "Masters of Magic" 2016 och 2018.Min oro över att vara bortglömd internationellt visade sig vara obefogad. Jag hann knappt komma innanför dörrarna förrän jag stötte på Gianni Loria, som ville boka mig till en turné; 18 orter i Italien, våren 2026. Jag har gjort liknande turnéer förut. I Tyskland 2014, och i Spanien 2016. De är väldigt intensiva och utmattande, men också väldigt intressanta.Strax därpå sammanstrålade jag med vårt Svenska EM-team; Martin Hansson, Adrian Videla, och Jörgen Sondell som var där för att tävla, samt Erik Nordvall som var där i egenskap av President för Svensk Magisk Cirkel. Kort därefter var det dags för öppningsgalan, då Europamästerskapens nästan hundra tävlingsdeltagare trängde ihop sig på scentävlingarnas gigantiska scen, alla i sina nationers färger och flaggor.Därefter hade jag ett kort samtal med Miguel Angel Gea från Spanien. Det är i Spanien som den allra mest spännande utvecklingen sker, just nu. Speciellt inom korttrolleri, som sen lång tid tillbaka har transcenderat simpel manipulation och nu ligger på ett plan som med lika delar genomskär filosofi och surrealism. Miguel Angel Gea befinner sig i centrum av den utvecklingen, och är en duktig pedagog som jag hemskt gärna vill plocka in till mina vidareutbildningar här i Sverige.
Sen togs en runda bland konferensens alla utställare, där jag hade en givande diskussion med Christian Schenk från Card-Shark i Tyskland. Christian är producent och distributör av mitt verk "Factory Blanks" (2016), och vi diskuterade möjligheten att utöka distributionrättigheterna till att täcka ett par av mina andra verk. Jag tog en rejäl titt på allt annat i hans monter, och noterade att han helt har lämnat USPCC och nu trycker allt i Taiwan. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Tiden får utvisa.
En annan bland utställarna var Thomas Moore, från Thomas Moore Creative, en illusionsdesigner från England som utöver magiillusioner jobbar med specialeffekter för teater. Han var helt lyrisk över min grupp Mystiques föreställning Overklighetens Vardag, något han t.o.m. skrivit om tidigare på Geniiforumet: "This show has some of the most beautiful, logical, magical, brilliant pieces of stage magic I have ever seen! This sets a standard all stage magic shows should strive to achieve and which shows with 100x the budget couldn't achieve", och nu erbjöd han sig att förmedla kontakt med olika kulturfestivaler i världen. Spännande!
EuropamästerskapenDet gick ju inte för sig att missa Europamästerskapen, och det visade sig att jag hade haft ett finger med i spelet för sex av de 88 tävlingsakterna. Martin Hansson tävlade med den akt han började jobba fram på kurserna Magi1 och Magic2 som jag var huvudlärare för på Stockholms Konstnärliga Högskola 2014 och 2015. En akt som jag bidragit ett flertal små verk till, och som min vän och kollega Leif Olberius har regisserat.
Jörgen Sondell, som tävlade i grenen "Micro", har gått mina kurser Art of Magic, Conjuring, Further Conjuring och Conjuring C. I hans fall bidrog jag inte med några verk, utan med magi-koreografisk regi, medan Leif Olberius bidrog med dramatisk regi. 
Det gick väldigt bra, Jörgen var i bättre form än någonsin, och ett levande bevis på nyttan med att tävla. Utan målet att tävla, är det osannolikt att hans enorma artistiska och kreativa utveckling skulle kommit så här långt.
Adrian Videla har gått mina kurser Conjuring och Conjuring B där grunden till hans tävlingsakt skapades. Samma akt han vann Grand Prix med i NM 2023. Utöver det har jag inte bidragit med något alls, Adrian jobbade med sin akt helt själv, utan nån regi- eller konsulthjälp, och hade en väldigt fin och poetisk akt.
Dock tror jag att han, inför nästa tävling, kommer att vilja söka upp regi och konsultering, för det är väldigt ensamt att skapa på egen hand. Att arbeta i grupp är mycket roligare, och går mycket snabbare.Nikola Arkane, från Belfast Nordirland, har gått omkring 12 av mina kurser, och tävlade med en akt som till viss del bestod av akten hon vann Grand Prix i Svenska Mästerskapen i magi 2023, med en del från deltagandet i TV4s Talang 2022, samt några nya delar. Här hade jag bidragit med ett par mindre verk, magi-koreografisk och dramatisk regi. Nikolas akt var egentligen lite för ny för att tävla med i ett EM. Stressen vid ett EM är så påtaglig att den nästan syns som ett dis i luften. Ens teknikrepetition på FISM är bara 10 minuter, och får bara ha max. 5 ljus- och ljudcuer. Max 3 min. att rigga och avrigga. När tävlingarna startar tickar det på som ett klockverk, och den som inte är beredd - fysiskt och mentalt - riskerar att krossas av kuggarna. Men klokt nog hade hon valt att se tävlingen mer som en showcase för att bli bokad till festivaler, snarare än att sikta på en prisplats.
David Sousa från Portugal. I det här fallet var det ytterst marginellt som mitt finger fanns med. David tog Andra Pris vid FISM2006 i Stockholm (borde ha vunnit) med sitt verk The Red Envelope, och blev 2009 Hedersprofessor vid Sydkoreas universitetskurs i magi. 2015 kom han till Stockholms Konstnärliga Högskola för att studera magi på Magic1, under ledning av mig och Johan Ståhl. Johan bokade senare David till Uppsala Magic & Comedy Festival, och jag bokade honom som gästartist till Rapport från Utsidan, en föreställning med min grupp Mystique. Och han uppträdde t.o.m. på Magic Bar 2015. Han är inte nån främling i Sverige. Spännande nog hade David bestämt sig för att ta en risk, och tävlade i en gren som var ny för honom; Comedy Magic.Det var speciellt kul för mig att se, eftersom det var hos oss, under sitt gästspel med Mystique 2019, som han först visade den allra första versionen av akten.Rune Carlsen från Norge var en annan jag jobbat med en del. Han, och två andra Norska trollkonstnärer, bokade in mig på en tredagars workshop i Januari, där vi jobbade väldigt intensivt med Runes tävlingsakt. Akten var vid det laget redan så tekniskt fulländad den kunde bli, så jag fann att den input jag kunde ge mest låg på den dramatiska sidan – en sida där min kollega Leif Olberius är mer kompetent än mig, så jag sammanförde Rune med Leif därefter, och de jobbade sen rätt intensivt med akten.
Jag hade egentligen bara tänkt se tävlingarna och lyssna till föreläsningarna, så jag blev ganska överraskad när jag ombads att hålla ett tal under tävlingarna. De hade t.o.m. letat fram ett foto (från innan jag blev tjock) att projicera på sidoskärmarna. Så jag klev upp på scenen och pratade en stund, och klev sen av utan att ha ett enda minne av vad jag sagt – så jag utgick från att det bara hade blivit nåt osammanhängande generande svammel. Jag fick dock veta att det lyckligtvis inte var så illa; att det faktiskt blivit ganska bra.Tydligen hade jag sagt att de slutliga poängsiffrorna inte är speciellt viktiga, att de bara är en ögonblicksbild av situationen vid ett enda tillfälle i tiden, där dagsform, tur, uppmärksamhet, smak, och uttryck sammanstrålar. Utan det viktiga är den personliga utveckling som var och en haft. Att varenda deltagare, genom arbetet med sina akter, har utvecklats artistiskt och hantverksmässigt till en grad som aldrig skulle kunna uppnås utan målet att visa upp ens kreationer för de kollegor som man respekterar och beundrar. Att varje deltagare, bara genom att ha tagit sig till FISM, redan kan ses som en vinnare, oavsett hur poängsiffrorna faller. Applådernas styrka indikerade att de flesta höll med.I övrigt kan man nämna att väldigt många akter hade lite mörkare teman än väntat, inte på nåt melodramatiskt sätt, utan med genuin äkthet.I Manipulation såg man Maurice Grange, en 19-årig kille från Tyskland, som gjorde fantastiskt avancerade manipulationer med en nästan övermänsklig lätthet och luftighet, men istället för att gå den förutsägbara vägen att använda bombastisk musik, så valde han att lågmält ackompanjera sin akt med en överraskande öppenhjärtig och ärlig existentialistisk monolog om hur det är att vara en 19-åring.Manolo Costa & Mindanguillo (Spanien) tävlade i Comedy Magic och startade med den klassiska kombinationen av en straightman, en magimästare, som störs i sin konstutövning av en “buffoon”, en pajas, som drullar in och förstör alla nummer… tills magimästaren till slut förlorar humöret och svarar med hypervåld i Tom & Jerry-stil. Med ett komiskt överdrivet ursinne trycks pajasen ned i en trång pappkartong som sen genomborras av tjugo spjut… men sen ändras allt… När spjut och kartong avlägsnat, så ligger pajasen där med trasiga kläder, skälvande och gråtande, tydligt PTSD-skadad. Som på en femöring vändes allt från fåntratteri och slapstick till nattsvart emotionellt mörker. Med tydlig ånger omfamnar magimästaren sin vän och tröstar honom, medan ljuset falnar bort. Det är svårt att beskriva publikens nyanserade och komplexa reaktioner här. Enormt modigt med ett så abrupt och drastiskt byte av genré, i en tävlingsgren som så sällan överraskar på riktigt.
FöreläsningarFör mig var den mest spännande föreläsaren Laurent Piron från Belgien. Han har lyckats hitta en rätt skön hybridstil mellan sitt eget trolleri och den franska “la magie nouvelle”-skolan. Jag är ganska skeptisk till den senare, då den i mina ögon innehåller en del historieförfalskning och försöker ersätta väsentliga delar av konstformen med ganska ytliga delar från jonglering och nycirkus. Skillnaden, som jag ser det, är att trolleri handlar om att strukturera ett narrativ så att betraktaren frivilligt väljer att tolka det på ett sätt som inte är verkligt. Medan "magie nouvelle” ofta sätter färdigheten i första rummet, överger betraktarens bidrag till det illusoriska, och försöker oftast att lura ögat snarare än hjärnan på sätt som mer påminner om specialeffekter för film och teater. Ofta rätt avancerad (och föredömligt) avantgarde i scenuttryck, men väldigt ålderdomligt "oldschool" och primitiv i alla de uttryck som utgör trolleriets särart. Är med andra ord inte nån större "fan" av skolan, men det går inte att förneka att skolan har producerat en del fantastiska artister. Och Laurent är en av de senare.Större delen av Laurents föreläsning handlade om hans verk Rainball (2015), ett verk inspirerad av mitt eget verk Benson Burner (2001). Glädjande nog gav Laurent föredömliga källhänvisningar både under föreläsningen och i sin bok.Luke Jermay (England) hade också en väldigt intressant föreläsning. Den var inte lika "cutting edge" som den föreläsning han hade på The Session i London i Januari, men den var likfullt djupt fascinerande. Han baserade föreläsningen på sitt häpnadsväckande verk "Touching on Hoy" (2004), och gav en grundlig genomgång av ett flertal av hans tankar och innovationer inom "double reality"-tekniken. Även i den här föreläsningen fick jag en "shout-out", vilket var väldigt glädjande men kanske inte lika motiverat.
Några av de andra föreläsningarna var av Francesco Fontanelli (Italien), en ung supertrevlig kille som rätt nyligen blivit rikskändis i Italien pga nåt TV-program. Hans föreläsning var trevlig, men kanske lite derivativt. Paco Agrado (Spanien) var däremot superintressant och handlade om skapandet av en enmansföreställning, och innehöll en del revolutionerande begrepp och koncept. Ett nytt namn för mig, men ett namn jag kommer att följa med stort intresse. Miguel Angel Gea (Spanien) var, som vanligt, fantastisk! Jag missade tyvärr Dani Daortiz (Spanien) då jag hjälpte till med en teknikrepetition. Dani kan nog räknas som den starkaste kraften inom utvecklingen av Spanskt trolleri, men han är även en god vän, så det jag missade kan jag ta igen via korrespondens. Bernardo Sadlaek (Brasilien) var också i toppform. Hans föreläsning var en aning mer pragmatisk än vanligt, sannolikt för att vara mer tillgänglig för alla. Topas (Tyskland), Jeki Yoo (Sydkorea), Luis de Matos (Portugal), Xavier Mortimer (Frankrike) höll också väldigt givande och lärorika föreläsningar.
Föreställningar
Utöver tävlingar, utställare och föreläsningar, så var det även ett stort antal föreställningar på FISM. Armando Lucero (USA) gjorde sin intima closeup-föreställning åtta gånger per dag. Lyckades inte se den själv, men häpnade över hur olika folk uppfattade den. Några sa den var fantastisk och att de hade förts till tårar, andra sa att den var förskräcklig och undermålig. Den absolut största höjdpunkten för mig var den spanska föreställningen "Tanto" av Paco Agrado och Giancarlo Scalia. På något ställe tyckte jag mig kunna spåra influenser från mitt eget verk "Tracking Mr. Fogg" (2002), men sen rikoschetterade det iväg i totalt oförutsägbara riktningar. Jag har t.o.m. svårt att sätta ord på vad jag såg, men jag skulle räkna detta till den, för mitt eget konstnärskap, viktigaste upplevelsen jag haft under det senaste decenniet. På Fredagen övertalade Bernardo Sadlaek mig att vara med som hemlig gäst i hans föreställning "Clandestine". Jag tog tillfället i akt att publiktesta ett hittills okänt verk (1989) av Max Maven som jag funnit under min research av Maxs konstnärskap, och det fick alla reaktioner som jag hade hoppats på. Sen var det ett par enmansföreställningar, och några olika galaföreställningar.Gisell Estrada, Nikola Arkane, Tom StoneDessutom hade jag ett stort antal gynnsamma möten med kollegor och tänkbara samarbetspartners. Jag träffade bl.a, Gisell Estrada (Spanien), som jag 2018 bokade som gästartist till "Inspektören Kommer", en föreställning med min grupp Mystique, och som var i Saint-Vincent som tävlingsdeltagare. Jag hade även gynnsamma dialoger med trollkonstnären och filmskaparen R. Paul Wilson (Skottland), och fick goda råd gällande tänkbar distribution av ett av mina senaste verk.
Prisutdelning
På söndagen var det prisutdelning. Återigen blev jag övertalad att medverka, denna gång som prisutdelare. Det var enormt glädjande att upptäcka att av tävlingarnas 88 deltagare, så fick två av de jag jobbat med pris. Martin Hansson fick Andra Pris i grenen Parlour, och Rune Carlsen fick Andra Pris i grenen Micro.Hela prislistan finns på Sveriges Magi-arkiv.Det enda som återstod var den avslutande prisgalan, där man återigen fick se alla de vinnande akterna, och sen var konferensen över.Det togs en skön promenad genom den pittoreska staden, med stopp för pasta och italiensk glass.Sedan tillbaka till hotellet för att packa och checka ut, och därefter en nattlig bilfärd till Turin för att ta flyget tillbaka till Stockholm kl 6:00 på Måndag morgon. Klockan 14:30 kom jag hem, och började arbetet med att sortera intrycken, en process som fortfarande pågår. Det var fullpackade dagar! Ett stort tack till Konstnärsnämnden som möjliggjorde resan!

Excerpt: I Maj arrangerades EM, FISM Europa, i Italien. Tom Stone åkte dit för att lära sig mer om magi.

### Mundane Tasks of the Unreal

Mystique::Mundane Tasks of the Unreal
Stockholm City Theatre, December 7 – 10, 2023

The full show (80 minutes)
https://www.youtube.com/watch?v=RRnPt5cwrv8

Four conjurers try to bring order to the chaos they call "life". An existence where things do everything but what is expected of them, where each magician is faced with the distorted realities of others; eggs appear in unexpected places, milk reproduces and lint rollers take on lives of their own. In the end, you might just give up and dance the tango.

Now they visit Stockholm City Theater with a non-verbal show consisting of absurd images and oddities.
Thursday, December 7 kl 19:00 – PREMIÄR
Friday, December 8 kl 19:00
Saturday, December 9 kl 14:00 – Matiné
Saturday, December 9 kl 18:00
Sunday, December 10 kl 16:00

What is Mystique?
Mystique is an experimental ensemble group consisting of the curious gentlemen Tom Stone, Martin Hansson, Leif Olberius & John-Henry Larsson.

The group was created in 2017, partly as a desire to continue the work initiated in the courses Magic 1 and Magic 2 at the Stockholm University of the Arts, and partly as a backlash to a lackluster market which rarely allows you to test your limits.

The goal was to, once a month, create a new 90-minute performance that expanded both theatrical expressions and conjuring's own unique expression. No material was to be recycled from performance to performance. At the start in 2017, the group thought that the creativity would be enough for 3-4 productions - but so far there have been 38 different productions , including guest performances in Hollywood, Helsinki, Gothenburg, Uppsala and Lund. Each production has been performed only once and has been immediately retired. In Mundane Tasks of the Unreal, the group has cherrypicked their favorite acts and made a "best of" collection.

The group is non-profit and by design must not make a profit. All proceeds are spent on flights and hotels for interesting artists from Europe who are invited to make guest appearances. 40% of these guest artists have been female magicians.

The Ensemble
Tom Stone: Expert, researcher in the field. Author of nonfiction books for magicians, instructor of further educations for magicians, recipient of the 2015 Creative Fellowship from the Academy of Magical Arts.

Leif Olberius: Theater trained, artistic director of Teater Satori, long-time leader of the Swedish Magic Circle's junior activities.

Martin Hansson: Long experience of "guerrilla magic" at tough gigs, 3rd prize winner at FISM Europe 2021, initiator of Mystique.

John-Henry Larsson: Appreciated performer at European cultural festivals, prop builder, creator of Mystique's most surreal works.

Program
The performance consists of the following works:

Sign of Silk (Mystique, 2019) 
For the production ”Deceptive Behaviour” (”Bedrägligt Beteende”, 2019), we wanted to create a piece that was based on one of the most classic and elementary magic tricks - the disappearance of a small red handkerchief (William Humpage, 1885) - but which brought a new perspective on the trick because it had become such a "standard" that many in the magic field had become blind to its elegance, and even think of it with disdain. We figured that the best way to accentuate the trick's strengths was to start by completely failing at it. Unusually, we added no technical finesse, beyond Scotsman John Ramsay's techniques from the 1940s – the basic component of the piece is still roughly what it was in 1885. Also incorporates "Palmo" (Harold Rice, c:a 1943).

Black Coffee (John-Henry Larsson, 2018) 
For the show ”Among the Shadows” (”Bland Skuggorna”, 2018), John-Henry created this remarkable choreography that is filled with quirky ingenuity. The work's central technique is something that is already described in The Discoverie of Witchcraft (Reginald Scot, 1584), but which did not take modern form until the Closeup genre began to develop around the 1950s. There are also vague influences from Baltass (Yann Frisch, 2012).

Clockbox (Leif Olberius, 2019) 
In Hamburg in 1934, János Bartl developed a work named "Demon Wonder Box", which is in many ways as iconic as it is pointless. Because despite the artfulness of the interesting prop, a competent magician can easily achieve an identical effect with ordinary dexterity, and the existence of the box has therefore been completely superfluous. The Demon Wonder Box has therefore been something you could often see as an ornament in magicians' homes, but rarely on stage. It would take over 80 years before the American Jonathan Neal (2018) managed to develop the work into something of artistic significance, which is what Leif's work is based on.

Multum in Parvo (Tan Hock Chuan, 1947) 
The Malaysian magician Tan Hock Chuan published this astonishing work in the British trade journal "The Magic Wand" in 1947. The work quickly became a classic and many stage floors were wet with spilled milk during the 1950s. The Belgian prop manufacturer Mephisto Huis developed a significant improvement on the piece in 1960, which sadly has not been adopted by later manufacturers. Since the work is considered a bit dated in professional circles, we at Mystique had never even considered looking at it, until we inherited the props from the Swedish magician Sanelli (1940-2017). Since the props were from a small unique Swedish series produced by Jack Lowely c:a 1960, which also incorporated Mephisto Huis's improvements, we felt obliged to build some kind of framing drama that utilized the gift in the best way. And by "best way", we of course mean war.

Weird Beard (John-Henry Larsson, 2018)
Some ideas have required several iterations before finding their true form. What started as an idea to shake gambling chips out of John-Henry's beard, was modified to use eggs instead of chips, and then quickly evolved into a story about a somewhat unsympathetic waiter who reluctantly conjures an entire breakfast out of his beard . From that point on, the efforts has been focused on creating the right combination of choreography and magic deception, so that both illusion and drama strive in the same direction, and what is presented now is John-Henry's fifth version.

Stygian Soap (Tom Stone, 2022) 
In 1939, Howard B. Kayton fled Germany and became an American citizen. Two years later, he got immortalized when he created the work "Soft Soap" (1941), an iconic work that is as silly as it is baffling. The work spread like wildfire among magicians, in many cases via theft and plagiarism, and between 1950-1980 the work was in the repertoire of almost every magician in the world. Then the trick suddenly disappeared completely. While the work was popular, dozens of versions were published in the trade media, but all were minute variations of the script, while the actual magic design has not evolved or changed at all since its creation in 1941. Within conjuring aesthetics, sneakiness is valued higher than fake props. The less cheating needed in a work, the more elegant it is considered to be. And based on those parameters, "Soft Soap", despite its popularity, is not an elegant work. A dichotomy that Tom Stone has pondered since 1997, when he asked the question - Is it possible to recreate the work from scratch, make it more elegant, so that the trick can be completed without the presence of any cheating at all? Twenty-two years later, Tom found that the answer to that question is "Yes".

Bubbles! (Leif Olberius och John-Henry Larsson, 2023) 
Any child can confirm that there is something magical about soap bubbles. Both Leif and John-Henry have therefore, since a long time back, had soap bubble routines in their own personal repertoires. Leif's has been inspired by Fred Kaps (Holland) and John-Henry's was inspired by Topper Martyn (Sweden). For "Mundane Tasks of the Unreal" they decided to combine their two individual acts into one mutual act.

Magic Loop (John-Henry Larsson, 2020) 
For the production ”Treachery of the Eye” (”Ögats Förräderi”, 2019), John-Henry had the idea to make an abstract choreography that gradually changes into an object manipulation when objects suddenly appear and give the previously incomprehensible movements clear purposes and intents, after which the objects gradually disappear and the movements return to being abstract again. Although it is easy to describe the idea in words, it has been amazingly difficult to realize them and make it real. This is John-Henry's third iteration, and likely not his final version.

Milk Mystery (Jack Hughes, 1946)
"Backstage" is the name of a plot in magic that is as popular as it is difficult to portrait. There is something pleasurable in showing a trick from the "wrong side", thus exposing it, and yet bring it to a deceptive ending. The big problem is always finding a believable motivation for why you do it, and most renditions tend to be artificial and contrived. In the autumn of 2017, for the show "Midwinter magic" (Midvintermagi), Tom Stone realized that the root of the problem is that you always think of the magician as a solo artist - and that it automatically becomes difficult when the solo artist tries to act out a drama that has such a clear inherent conflict as in the ”Backstage” plot. But that all those problems can be overcome when you are a whole ensemble, when the drama can be played out organically, naturally and simply. As a "case in point", we took Englishman Jack Hughes' old "Backstage Milk Glass Vanish" and breathed new life into it.

Roses for Leif (Martin Hansson & Leif Olberius, 2019)
Bond Lee (Hong Kong) created the work "The Rose" in 2016. Partly as a joke, Tom bought the work as a gift for Martin. Martin took one look at the work, quickly threw away all of Bond Lee's clever innovations, and then, together with Leif, did something totally different with what was left.

Meet:oo (Mystique, 2017) 
In some pieces, it is difficult to remember whom of us came up with what. Before our performance "Unnatural Living" (”Onaturligt Leverne”, 2017) we wanted, just like in "Sign of Silk", to take something from the history of magic that has become so classic and familiar that it it is viewed with contempt, and try to breathe new life into it. We landed on Jesse J. Lybarger's "Phantom Balls" from 1925, or "Sponge balls" as it is usually referred to today. For some unfathomable reason, during the rehearsals, one of us patted the assisting spectator on the shoulder. A gesture that, despite its outwards appearance of kindness, gave a deeply unpleasant impression, as the pat came so gratuitously and unexpectedly. It brought a sort of predatory undertone to the whole thing just because of the little shoulder pat, so we quickly decided to revel in the discomfort and add loads of shoulder pats. The thoughts goes to how those with predatory mentality often move the boundaries via smaller steps that each seem harmless compared to the step before, so that you don't notice how you are brought to an undesireable situation.

Fizz Master (Paul Harris & Eric Mead, 1996) 
Paul Harris (USA) is a major figure in the history of modern magic, who over the years has gained a reputation for rather abstract magic dramas, as in this trick involving a teleported condition. It is not about the soda can, the drink or its carbonation, but about the condition of having been shaken. In 1998, in the show "Close-up", Tom Stone and Peter Rosengren turned it into a two-person drama, which is what today's version is based on.

Three Sting Game (John-Henry Larsson & Leif Olberius, 2018)
This drama is based on the infamous street scam "Three shell game" where you have to try to keep track of where a small pellet ends up. As a mystery, the piece is probably not very mysterious, but it is quite entertaining to see a man lose drink, cookies, money and sense to two con artists.

Balls and Brutality (Mystique, 2018) 
This hybrid of prestidigitation and pugilism was voted into the show 3 to 1. The work arose as a result of Martin being captivated by a piece of music and exclaiming "We must do something with this!". Exactly what, he didn't know, other than having a vision of the four of us around a table, and that it involved a red ball. So we sat down at a table and started improvising. During the improvisations, someone came up with the idea that it would be funny if Tom got pummeled for no reason.

Cookies (John-Henry Larsson & Tom Stone, 2017)
This piece was initiated by John-Henry who said that it would be fun to build a joint piece based on the American Gene Gordon's "Biting a coin" from the book "Bobo's Modern Coin Magic" (1952). Gordon's trick is only 3 seconds long, so it took some exploration to make it into a group piece. We quickly exchanged the coins for cookies, and this is the result.

Flowers (Leif Olberius & Martin Hansson, 2019) 
Around 1890, the Frenchman Buatier De Kolta created an astonishing work. He rolled up a piece of paper into a cone, which became a veritable cornucopia through which vast amounts of flowers mysteriously flowed. Based on that basic idea, Martin and Leif created their own version.

Bottle Battle (Tom Stone & Leif Olberius, 2018)
In Chicago, around 1920, Arthur P. Felsman created a classic work; "Multiplying Bottles". However, the work remained relatively unknown until 1949, when it was stolen and plagiarized by a number of prop dealers, and it quickly became a popular number among magicians around the world. However, there was no significant development of the number, all innovation ceased with the Englishman Ken Brooke's routine from the 1950s. A stagnation that worried Tom Stone to the point that in 2009 he published "Moonshine Monologues", a small book filled with new ideas, works and sequences for Multiplying Bottles. With Leif's help, these ideas were developed into an ensemble piece.

Liquid Sands (Alan Wakeling, 1993) 
In December 1941, William Larsen published an odd idea - to make "Sands of the Desert" - a classic first described in 1764 in the Japanese book Hōkasen - but using different colored drinks instead of different colored sand. Larsen's own solution to the problem was highly impractical, but the idea appealed to illusion designer Alan Wakeling, who some 20 years later created a smooth and practical choreography that he kept to himself until 1993. Tom Stone modified the handling in 2002, so that it can done without any preparatory preparations.

Brothers Best Brushing (John-Henry Larsson, 2018) 
It is often John-Henry who comes up with the ideas for our ensemble pieces, and so here too. The very first version in 2018 probably wasn't particularly deceptive, but we performed it anyway, just because it was fun to do. Since then, John-Henry, via several iterations, has added to the cleverness and today's version should be as inexplicable as it is amusing.

For whom the bell tolls (Tom Stone, 2023)
For our show ”A Strange Relationship” (”Ett Sällsamt Släktskap”, 2018) we had a running gag which was to say "In order to succeed with the trick I need to divert your attention", followed by a Tom Jones roar as Leif runs in, hits a xylophone, bows, and runs out. After a second's pause; "Did you feel diverted?" and then the completion of the current trick was shown. When Leif was appointed director of our current show, he decided, being the dictator that he is, that the joke should be reused - albeit without the set-up and punchline - more as an abstract event. When Tom, in a pleading voice, wondered if the incident should not at least end with some kind of trick, Leif answered in a frosty voice; "Then you'll have to come up with one!". Which he did.

Production
Director: Leif Olberius
Lighting designer: Otto Stockhaus
Sound technician: Gustav Hällegårdh
Sound Design: Tom Stone
Works by: Mystique et al.
Script: Leif Olberius and Tom Stone
Scenography: Mystique
Poster photo: Martin Lundström
Performance photos: Olav Holten

Music in the show
(Youtube playlist)
Roar from ”If I Only Knew” with Tom Jones
La Divina by Parov Stelar
Black Coffee with Ella Fitzgerald
Direct Voice by Origamibiro
Body and Soul by Lester Young
Conspiracy Part 1 by Cristobal Tapia de Veer
An Ending (Ascent) by Brian Eno
#11 by Aphex Twin
Utopia Overture by Cristobal Tapia de Veer
Lunar Distance by Sie
This Is Your Song by London Philharmonic Orchestra
Moving Magic by John-Henry Larsson
#7 by Aphex Twin
Something Wicked This Way Comes by Barry Adamson
Meet:oo Intro by Tom Stone
Close to You by Ian Ballamy
Mrs. Bagwell’s Rhumba by Ian Ballamy
Battleblock Menu Theme by Analogik
God Russik by Analogik
Rivers of Smack by Funki Porcini
Balloon Ride by Xavier Mortimer & Maxime Rodriguez
The Power of Love by Frankie Goes to Hollywood
Cymbals by Xavier Mortimer & Maxime Rodriguez
Global Awards Fanfares by PMWA
I’m Ready by Commodores
The following tunes are free downloads from: https://filmmusic.io
Licensed under CC BY 4.0: https://filmmusic.io/standard-license
Eternal World Dreamy Ambient Music by Palash Sunvaiya
Rain on the Windowpane by Justin Allan Arnold
Careful There by Justin Allan Arnold
Sweet Nothingness by Philip Rice
Tension Lane by Woeha
Loopster by Kevin MacLeod
Sneaky Snitch by Kevin MacLeod
Serpentine Trek by Kevin MacLeod
Long Road Ahead by Kevin MacLeod
Mining by Moonlight by Kevin MacLeod
Rollin at 5 by Kevin MacLeod
Thinking Music by Kevin MacLeod

We also extend our gratitude to Kulturhuset Stadsteatern for their trust in us. As far as we know, this is the first time magicians have been invited to their stages.

Excerpt: The experimental magic ensemble Mystique got invited to the Stockholm City Theatre in December.

### Overklighetens Vardagsbestyr

Mystique::Overklighetens vardagsbestyr
Stockholms Stadsteater, 7–10 December, 2023

Hela föreställningen (80 minuter)
https://www.youtube.com/watch?v=RRnPt5cwrv8

Fyra trollkonstnärer försöker tappert bringa ordning i kaoset de kallar vardag. En tillvaro där tingen gör allt annat än vad som förväntas av dem, där var och en ställs inför andras förvrängda verkligheter; ägg dyker upp på oväntade ställen, mjölk reproducerar sig och klädborstar lever sina egna liv. Till slut kan man kanske bara ge upp och dansa tango.

Torsdag 7 December kl 19:00 – PREMIÄR
Fredag 8 December kl 19:00
Lördag 9 December kl 14:00 – Matiné
Lördag 9 December kl 18:00
Söndag 10 December kl 16:00

Vad är Mystique?
Mystique är en experimentell ensemblegrupp som består av de besynnerliga herrarna Tom Stone, Martin Hansson, Leif Olberius & John-Henry Larsson.

Gruppen skapades 2017, delvis som en önskan att fortsätta arbetet som initierats på kurserna Magic 1 och Magic 2 på Dans & Cirkushögskolan, och delvis som en motreaktion till en torftig marknad som sällan tillåter att man testar sina gränser.

Målet var att varje månad skapa en ny 90-minutersföreställning som tänjde på både de sceniska gestaltningarna och trolleriets egna unika uttryck. Inget material fick återvändas från föreställning till föreställning. Vid starten 2017 trodde gruppen att kreativiteten skulle räcka till 3–4 produktioner – men hittills har det blivit 38 olika produktioner, inklusive gästspel i Hollywood, Helsingfors, Göteborg, Uppsala och Lund. Varje produktion har spelats endast en gång och har genast pensionerats. I Overklighetens Vardagsbestyr har gruppen valt ut sina favoritnummer och gjort en "best of"-samling.

Gruppen är ideell och får per design inte gå med vinst. Samtliga intäkter spenderas på flyg och hotell för intressanta artister från Europa som bjuds in för att göra gästinslag. 40% av dessa gästartister har varit kvinnliga trollkonstnärer.

Ensemblen
Tom Stone: Sakkunnig, forskare inom fältet. Författare av fackböcker för trollkonstnärer, handledare för vidareutbildningar av magiker, mottagare av 2015 Creative Fellowship från Academy of Magical Arts.

Leif Olberius: Teaterutbildad, konstnärlig ledare för Teater Satori, mångårig ledare för Svensk Magisk Cirkels juniorverksamhet.

Martin Hansson: Lång erfarenhet av ”gerilla-magi” vid tuffa gig, 3:e pristagare vid FISM Europe 2021, initiativtagare till Mystique.

John-Henry Larsson: Uppskattad artist vid Europeiska kulturfestivaler, rekvisitabyggare, upphovsman till Mystiques allra mest surrealistiska verk.

Program
Föreställningen består av följande verk:

Sign of Silk (Tom Stone, Leif Olberius, Martin Hansson, 2019) 
Inför uppsättningen ”Bedrägligt Beteende” (2019) ville vi skapa ett verk som var baserat på ett av de mest klassiska och elementära trolleritricken - försvinnandet av en liten röd näsduk (William Humpage, 1885) - men som satte nytt ljus på tricket eftersom det blivit en sån ”standard” att många i trolleribranchen blivit hemmablinda för hur elegant det är, och t.o.m. ser ned på det. Vi kom på att bästa sättet att accentuera trickets styrkor var att börja med att totalt misslyckas med det. För ovanlighetens skull adderade vi inga tekniska finesser, utöver skotten John Ramsays principer från 1940-talet, utan den grundläggande beståndsdelen i vårt verk är ungefär vad det var 1885. Införlivar även ”Palmo” (Harold Rice, c:a 1943).

Black Coffee (John-Henry Larsson, 2018) 
Till föreställningen ”Bland Skuggorna” (2018) skapade John-Henry den här anmärkningsvärda koreografin som är fylld med finurligheter. Verkets centrala teknik är något som finns beskrivet redan i The Discoverie of Witchcraft (Reginald Scot, 1584), men som inte fick modern form förrän Closeup-genren började utvecklas kring 1950-talet. Det finns även vaga influenser från Baltass (Yann Frisch, 2012).

Clockbox (Leif Olberius, 2019) 
I Hamburg 1934 utvecklade János Bartl ett verk som fått namnet ”Demon Wonder Box” eller på svenska ”Nickelboxen”, som på många sätt är lika ikonisk som poänglös. För trots den intressanta rekvisitans listighet, så kan en kompetent trollkonstnär med lätthet åstadkomma en identisk effekt med helt vanlig fingerfärdighet, och boxens existens har därför varit helt överflödig. Demon Wonder Box har därför varit något man ofta kunnat se som prydnad i trollkonstnärers hem, men aldrig på scen. Det skulle ta över 80 år innan amerikanen Jonathan Neal (2018) lyckades utveckla verket till något av artistisk signifikans, vilket är vad Leifs verk tagit avstamp från.

Multum in Parvo (Tan Hock Chuan, 1947) 
Den Malaysiska trollkonstnären Tan Hock Chuan publicerade detta häpnadsväckande verk i den brittiska facktidskriften ”The Magic Wand” 1947. Verket blev snabbt blev en klassiker och många scengolv blev blöta av spilld mjölk under 1950-talet. Den Belgiska rekvisitatillverkaren Mephisto Huis utvecklade 1960 en signifikant förbättring på verket, som trist nog inte anammats av sentida tillverkare. Eftersom verket bedömts vara lite passé i fackkretsar, så hade vi i Mystique aldrig ens övervägt att titta på det, fram tills vi fick rekvisitan i arv från trollkarlen Sanelli i Täby (1940-2017). Då rekvisitan var från en liten unik Svensk serie tillverkad av Jack Lowely i Sala c:a 1960, som även inkorporerade Mephisto Huis förbättringar, så kände vi oss förpliktigade att bygga ihop något slags inramande drama som förvaltade gåvan på bästa sätt. Och med ”bästa sätt” avser vi naturligtvis krig.

Weird Beard (John-Henry Larsson, 2018)
Vissa idéer har krävt flera iterationer innan de funnit sin sanna form. Vad som började med en idé om att skaka spelmarker ur John-Henrys skägg, modifierades så att det blev ägg istället för spelmarker, och därefter utvecklades det snabbt till att bli en berättelse om en något antipatisk servitör som motvilligt trollar fram en hel frukost ur skägget. Från den punkten har ansträngningarna handlat om att skapa rätt koreografi och magi-gestaltning, så att både illusion och drama strävar åt samma håll, och det som presenteras nu är John-Henrys femte version.

Stygian Soap (Tom Stone, 2022) 
1939 flydde Howard B. Kayton från Tyskland och blev amerikansk medborgare. Två år senare blev han odödliggjord när han skapade verket ”Soft Soap” (1941), ett ikoniskt verk som är lika fånigt som förbryllande. Verket spred sig som en löpeld bland trollkonstnärer, i många fall via stulna plagiat, och mellan 1950-1980 fanns verket i repertoaren hos nästan alla magiker i världen. Sen försvann numret helt. Medan verket var populärt publicerades dussintals versioner i fackmedia, men alla var små varianter av manus eller scengestaltning, medan magi-gestaltningen inte utvecklats eller förändrats alls sedan skapandet 1941. Inom trolleriestetik värderas fiffighet högre än fuffens. Ju mindre fusk som behövs i ett verk, desto mer elegant anses det vara. Och utifrån de parametrarna så är ”Soft Soap”, trots dess popularitet, inte ett elegant verk. En dikotomi som Tom Stone har grubblat över sen 1997, då han ställde frågan – Går det att omskapa verket från scratch, göra det mer elegant, så att tricket kan avslutas utan närvaron av något fuffens alls? Tjugofyra år senare fann Tom att svaret på den frågan är ”Ja”.

Bubbles! (Leif Olberius och John-Henry Larsson, 2023) 
Vilket barn som helst kan bekräfta att det är något magiskt med såpbubblor. Både Leif och John-Henry har därför, sen länge, haft såpbubble-nummer i sina egna repertoarer. Leifs har varit inspirerad av Fred Kaps (Holland) och John-Henrys var inspirerad av Topper Martyn (Sverige). Inför ”Overklighetens Vardagsbestyr” bestämde de sig för att knyckla ihop deras två separata nummer till ett enda. 

Magic Loop (John-Henry Larsson, 2020) 
Inför föreställningen ”Ögats Förräderi” 2019 fick John-Henry idén att göra en abstrakt koreografi som gradvis förändras till en objektmanipulation när föremål plötsligt dyker upp och ger de tidigare obegripliga rörelserna tydliga syften och mål, varpå föremålen gradvis försvinner och rörelserna återgår till att vara abstrakta igen. Även om det är lätt att beskriva idén i ord, så har det varit häpnadsväckande svårt att realisera dem och göra den verklig. Detta är John-Henrys tredje iteration, och sannolikt inte hans slutgiltiga version.

Milk Mystery (Tom Stone, 2017)
”Backstage” är namnet på en plot inom trolleriet som är lika populär som svårspelad. Det finns något lustfyllt i att visa ett trick från ”fel sida” och därmed avslöja det, för att sen ändå rädda det på slutet. Det stora problemet är alltid att finna en trovärdig motivation till varför man gör det, och det tenderar att alltid bli artificiellt och konstruerat. Våren 2017, inför föreställningen ”Midvintermagi”, insåg Tom Stone att roten till problemet är att man alltid tänker på trollkonstnären som soloartist – och att det automatiskt blir svårt när soloartisten ska försöka agera ut ett drama som har en så tydlig inneboende konflikt som i ”Backstage”. Men att alla de problemen kan övervinnas när man är en hel ensemble, då dramat kan spelas ut organiskt, naturligt och enkelt. Som ”case in point” tog vi engelsmannen Jack Hughes gamla ”Backstage Milk Glass Vanish” (1946) och blåste nytt liv i det.

Roses for Leif (Martin Hansson & Leif Olberius, 2019)
Bond Lee (Hong Kong) skapade 2016 verket ”The Rose”. Halvt på skoj köpte Tom verket som en present till Martin. Martin tog en titt på verket, och kastade raskt bort alla Bond Lees innovationer och gjorde sen, tillsammans med Leif, nåt totalt annorlunda med det som återstod.

Meet:oo (Tom Stone, Leif Olberius, John-Henry Larsson, Martin Hansson, 2017) 
I en del nummer har vi svårt att minnas vem av oss som kom på vad. Inför vår föreställning ”Onaturligt Leverne” ville vi, precis som i ”Sign of Silk”, ta något från magihistorien som blivit så klassiskt att det blivit missaktat, och försöka blåsa nytt liv i det. Vi landade på Jesse J. Lybargers ”Phantom Balls” från 1925, eller ”Sponge balls” som oftast benämns som idag. Av nån outgrundlig anledning, under repetitionerna, så klappade nån av oss den assisterande medhjälparen på axeln. En gest som, trots dess vänlighet, gav ett djupt obehagligt intryck, då klappen kom så omotiverat och oväntat. Det blev nån slags rovdjursunderton i hela skeendet bara på grund av den lilla axelklappen, så vi bestämde raskt att frossa i obehaget och lägga till mängder av axelklappningar. Tankarna förs till hur folk med rovdjursmentalitet ofta flyttar gränserna via mindre steg som var och en verkar harmlös jämfört med steget innan, så att man inte märker hur man försätts i en situation som inte är önskvärd.

Fizz Master (Paul Harris & Eric Mead, 1996) 
Paul Harris (USA) är en stor förgrundsgestalt inom modernt trolleri, som genom åren fått fäbless för ganska abstrakta magidraman, som i detta trick som handlar om en teleporterad egenskap. Det handlar alltså inte om läskburken, drickan eller dess kolsyra, utan om egenskapen av att ha blivit skakad. 1998, i föreställningen ”Close-up”, gjorde Tom Stone och Peter Rosengren det till ett tvåpersonersdrama, vilket är vad dagens version är baserad på.

Three Sting Game (John-Henry Larsson & Leif Olberius, 2018)
Det här dramat baseras på det ökända gatubedrägeriet ”three shell game” där man ska försöka hålla reda på var en liten kula hamnar. Som mysterium beaktat är numret nog inte jättemystiskt, men det är rätt underhållande att se en man förlora dryck, kakor, pengar och sans till två bedragare.

Balls and Brutality (Martin Hansson, Tom Stone, Leif Olberius, John-Henry Larsson, 2018) 
Denna hybrid av prestidigitation och pugilism röstades in i föreställningen med siffrorna 3 mot 1. Verket uppstod som följd av att Martin blev hänförd av ett musikverk och utropade ”Vi måste göra nåt av det här!”. Exakt vad visste han inte, mer än att han såg visionen av oss fyra kring ett bord, och att det involverade en röd boll. Så vi satte oss vid ett bord och började improvisera. Under improvisationerna kom nån på att det skulle vara roligt om Tom utan anledning fick däng. 

Cookies (John-Henry Larsson & Tom Stone, 2017)
Uppkomsten av detta verk initierades av John-Henry som nämnde att det skulle vara kul att bygga ett gruppnummer av amerikanen Gene Gordons ”Biting a coin” från boken Bobo’s Modern Coin Magic (1952). Gordons trick är bara 3 sekunder långt, så det krävdes lite nytänkande för att göra det till ett gruppnummer. Vi bytte snabbt ut mynten mot kakor, och detta är resultatet.

Flowers (Tom Stone, Leif Olberius & Martin Hansson, 2020) 
Kring 1890 skapade fransmannen Buatier De Kolta ett häpnadsväckande verk. Han rullade ihop ett papper till en strut, vilken blev ett veritabelt ymnighetshorn varigenom mängder av blommor strömmade. Utifrån den grundidén skapade Tom, Martin och Leif sin egen version.

Bottle Battle (Tom Stone & Leif Olberius, 2018)
I Chicago, kring 1920, skapade Arthur P. Felsman ett klassiskt verk; ”Multiplying Bottles”. Verket förblev dock ganska okänt fram till 1949, då verket stals och plagierades av en mängd rekvisitahandlare, och det blev ganska snabbt ett populärt nummer bland trollkonstnärer kring världen. Det skedde dock ingen nämnvärd utveckling av numret, all innovation upphörde med engelsmannen Ken Brookes rutin från 1950-talet. En stagnation som bekymrade Tom Stone till den grad att han 2009 gav ut ”Moonshine Monologues”, en liten bok fylld med nya idéer, verk och sekvenser för Multiplying Bottles. Med Leifs hjälp byggdes dessa idéer ut till att bli ett ensemblenummer.

Liquid Sands (Alan Wakeling, 1993) 
I December 1941 publicerade William Larsen en udda idé - att göra ”Sands of the Desert” - en klassiker som först beskrevs 1764 i den japanska boken Hōkasen - fast med olikfärgade drycker istället för olikfärgad sand. Larsens egen lösning på problemet var högst opraktisk, men idén tilltalade illusionsdesignern Alan Wakeling, som c:a 20 år senare skapade en smidig och praktisk koreografi som han höll för sig själv helt fram tills 1993. Tom Stone modifierade hanteringen 2017, så att den kan göras utan några förberedande preparationer.

Bröder Borstar Bäst (John-Henry Larsson, 2018) 
Det är ofta John-Henry som kommer med idéerna till våra ensemblenummer, och så även här. Den allra första versionen 2018 var sannolikt inte speciellt bedräglig, men vi körde den ändå, bara för att den var rolig att göra. Sedan dess har John-Henry, via flera iterationer, byggt på fiffigheten och dagens version bör vara lika oförklarlig som roande.

For whom the bell tolls (Tom Stone, 2023)
Inför vår föreställning ”Ett Sällsamt Släktskap” 2018 hade vi ett återkommande skämt som gick ut på att säga ”För att lyckas med tricket behöver jag avleda din uppmärksamhet”, varpå ett Tom Jones-vrål hörs samtidigt som Leif springer in, slår på en xylofon, bugar, och springer ut. Efter nån sekunds paus; ”Kände du dig avledd?” och så visade man det aktuella trickets slutförande. När Leif utsågs till vår nuvarande föreställnings regissör bestämde han, som den diktator han är, att skämtet skulle återanvändas – fast utan set-up och punchline – mer som en abstrakt händelse. När Tom, med vädjande stämma, undrade om inte händelsen i alla fall borde utmynna i nån slags trick, svarade Leif med frostig stämma; ”Då får du väl hitta på ett!”. Vilket han gjorde.

Produktion
Regi (drama): Leif Olberius
Regi (magi): Tom Stone
Ljusdesigner: Otto Stockhaus
Ljudteknik: Gustav Hällegårdh
Ljuddesign: Tom Stone
Verk av: Mystique m.fl.
Manus: Leif Olberius och Tom Stone
Scenografi: Mystique
Affischfoto: Martin Lundström

Musik i föreställningen
(Youtube playlist)
Vrål från ”If I Only Knew” med Tom Jones
La Divina av Parov Stelar
Black Coffee m. Ella Fitzgerald
Direct Voice av Origamibiro
Body and Soul av Lester Young
Conspiracy Part 1 av Cristobal Tapia de Veer
An Ending (Ascent) av Brian Eno
#11 av Aphex Twin
Utopia Overture av Cristobal Tapia de Veer
Lunar Distance av Sie
This Is Your Song av London Philharmonic Orchestra
Moving Magic av John-Henry Larsson
#7 av Aphex Twin
Something Wicked This Way Comes av Barry Adamson
Meet:oo Intro av Tom Stone
Close to You av Ian Ballamy
Mrs. Bagwell’s Rhumba av Ian Ballamy
Battleblock Menu Theme av Analogik
God Russik av Analogik
Rivers of Smack av Funki Porcini
Balloon Ride av Xavier Mortimer & Maxime Rodriguez
The Power of Love av Frankie Goes to Hollywood
Cymbals av Xavier Mortimer & Maxime Rodriguez
Global Awards Fanfares av PMWA
I’m Ready av Commodores
The following tunes are free downloads from: https://filmmusic.io
Licensed under CC BY 4.0: https://filmmusic.io/standard-license
Eternal World Dreamy Ambient Music av Palash Sunvaiya
Rain on the Windowpane av Justin Allan Arnold
Careful There av Justin Allan Arnold
Sweet Nothingness av Philip Rice
Tension Lane av Woeha
Loopster av Kevin MacLeod
Sneaky Snitch av Kevin MacLeod
Serpentine Trek av Kevin MacLeod
Long Road Ahead av Kevin MacLeod
Mining by Moonlight av Kevin MacLeod
Rollin at 5 av Kevin MacLeod
Thinking Music av Kevin MacLeod


Ensemblen tackar även Kulturhuset Stadsteatern för förtroendet. Så vitt vi vet, är detta första gången som trollkonstnärer bjudits in till deras fria scen.

Excerpt: Den experimentella trollkarlsgruppen Mystique gör ett gästspel på Stockholms Stadsteater i December.

### Skådekonst i Svensk Media

Även om Svensk magi, varieté, cirkus och annan skådekonst har fått allt bättre internationellt anseende och trots de inhemska produktionerna ökar i både antal och popularitet, så reflekteras det inte i Svensk media. Så har det inte alltid varit. Ta t.ex. Alf Danielsson som en gång i tiden vann ”10 000-kronorsfrågan” i ämnet Cirkus och var DN:s cirkusrecensent i 30 år – i flera decennier hade DN kunnig och insatt bevakning av hela cirkusområdet, men när Danielsson gick i pension slutade DN nästan helt att bevaka fältet. Därefter har bevakningen fallit inom område efter område, speciellt inom de senaste 20 åren.
Det är alltså hela fält av kulturyttringar som ignoreras av Svensk kulturjournalistik. Till den grad att det upplevs som krasst osynliggörande. Som att man inte ens existerar.

Röster från skådeartister
Recensioner, reportage och notiser om skådekonst är idag en bråkdel av vad det var för bara 10-15 år sen. Jag själv och många av mina kollegor har helt enkelt slutat sända pressmeddelanden, eftersom det är ett ofruktsamt arbetsmoment. Jag frågade några kollegor inom skådekonst vad de tänkte om läget.

Peter Brynolf:
Vi får sällan de större tidningarna att komma och recensera. Vet inte om det beror på dålig PR från vår sida eller rent ointresse från tidningarna, men sjukt svårt få dem att komma trots att vi säljer runt 60 000 biljetter på en turné. Absurt!

Tobbe Blom:
Jag gör 50-60 städer varje år, kontaktar pressen i nästan varje och får kanske 4-5 recensioner jämfört med 80-90% för 15-20 år sen, oerhörd skillnad som jag gissar är pga lokaltidningarnas död och personalbrist.
Visserligen familjeunderhållning vilket såklart är fulkultur och inte bevakas lika mycket, men det har ändå blivit en stor skillnad på bara några år.

David Hammarberg:
Jag upplever att det är sjukt svårt för en svensk cirkus att bli recenserad eller få synas i media i stort. Lokalpress är ofta intresserad men TV4, SVT, Aftonbladet, Expressen, DN och de som når ut mest vill helst bara skriva om man twistar till det så mycket att det börjar handla om något annat, och även då är det så tungt att man ger upp.

Gay Ljungberg:
När min grupp turnerade över hela landet kring millennieskiftet hade vi recensioner i lokalpressen på i stort sett varje ort. Flera av recensenterna hade även hyfsad kunskap av genren. Riktiga pressfotografer försåg recensionen med bilder. Nedskärningarna i lokaljournalistiken har fått som följd att kunskapen om våra genrer utraderats i journalistkåren.

Felicia Frauke Bichard:
Det är otroligt svårt att få publicitet i media för burlesk. Vi har producerat c:a 5 events om året i Stockholm, de senaste 14 åren, med en publik på runt 600 personer per gång och vi har fått en enda recension, någonsin. Det är som att har de skrivit något en gång, t.ex. ett reportage om burlesk som form, så har de liksom "gjort det" och det är inte intressant längre. Att det är en levande form med nya artister/vinklar/berättelser och inte en trendfluga verkar inte vidkännas. 

Cirkus Byme
Vi har i princip aldrig lyckats få en journalist att komma till en premiär eller föreställning. Ibland kan man få en artikel i en lokaltidning, men aldrig en recension.

Nalle Laanela:
Jag besökte en Cirkushögskola i en av öststaterna. De såg det som sin uppgift att parallelt utbilda recensenter för konstformen så det fanns en egen sidoutbildning för det. Det tyckte jag om.
Min gissning är att när dom sista sakkunniga recensenterna i Sverige slutade pusha på redaktioner att ta in deras artiklar, så försvann det helt.

Röster från kulturredaktionerna

Det slog mig dock att det kanske skulle vara gynnsamt att undvika egna gissningar om vad skälen kan vara, utan istället ställa en rak fråga om ämnet till de som faktiskt jobbar med kulturjournalistiken.

Sagt och gjort, jag sände den följande frågan till ett flertal kulturredaktioner:
-"Har ni något klart uttalat policy-beslut om att inte täcka skådekonst, eller beror avsaknaden av uppmärksamhet på något annat (minskade redaktioner, brist på sakkunniga recensenter, etc)? Är det nån idé alls att skådeartister sänder er pressmeddelanden?"

Detta blev responsen:

Vi har inget policybeslut om att inte bevaka skådekonst, men har ej heller aldrig beslutat oss för att bevaka det. Såvitt jag vet har det heller inte bevakats i modern tid. Möjligen kan det komma i fråga, men för tillfället står det ej bland våra prioriteringar.
Victor Malm
Kulturchef, Expressen

Sveriges Radios kulturredaktion har ingen tradition av att recensera skådekonst, och gör inte det rutinmässigt. Däremot kan det hända att genren uppmärksammas på andra sätt i andra SR-kanaler, framför allt lokalt. 
Vi får en rad pressmeddelanden från en mängd olika avsändare inom vitt skilda områden. En förkrossande majoritet av dessa kommer inte resultera i bevakning. Men det är svårt att på förhand säga att vi aldrig kommer vara intresserad eller kommer bevaka skådekonst i någon form. Så det får vara upp till skådeartister om de vill skicka pressmeddelande till oss eller inte. De är välkomna!
Måns Hirschfeldt
Programchef, Kulturredaktionen, Sveriges Radio

Tack för ditt mejl. Vi har inte möjlighet att regelbundet recensera det, men jag ser ingen anledning till att skådekonst inte skulle kunna uppmärksammas på andra sätt. Du får gärna fortsätta skicka pressmeddelanden till vår nyhetsredaktör.
Björn Wiman
Kulturchef, Dagens Nyheter

[Inget svar]
Lisa Irenius
Kulturchef, Svenska Dagbladet

[Inget svar]
Karin Petterson
Kulturchef, Aftonbladet

Vi har knappt resurser att recensera någonting – eller hinna svara på enkätsvar. Jag är glad de veckor då jag hunnit svara alla frilansare. Därför har vi inga policies angående vad vi skriver om. Oavsett om det gäller skådekonst, film eller poesi. Det skulle vara för begränsande. Är det intressant och någon har en bra eller rolig idé så försöker vi skriva om det.
Johannes Klenell
Kulturredaktör, Arbetet

[Inget svar]
Redaktör
Kulturnyheterna, SVT

[Inget svar]
Johan Hilton
Kulturchef, Göteborgsposten

[Inget svar]
Ida Ölmedal
Kulturchef, Sydsvenskan

[Inget svar]
Erik Jersenius
Kulturchef, Östgöta Correspondenten

Jag är inte riktigt säker på vilken slags slutsats man kan dra av den här responsen, eller om man ens bör dra nån slutsats alls. Det enda man med säkerhet kan säga, är att responsen inte är speciellt överraskande.

Uppdatering 5 Juni 2024
Jag fann nyss en märklig krönika skriven av Arbetets Johannes Klenell, där han ondgör sig över att hans val att inte svara på enkäten har redovisats som ett icke-svar, och använder det sen som slagträ för att vilt slå åt alla möjliga håll, samtidigt som han uttrycker ett kulturförakt som t.o.m. överträffar Tidöpartierna. Säger t.o.m. i klartext att hans policy, som kulturredaktör, är att aldrig ge något redaktionellt utrymme till cirkus, varieté, trolleri eller annan skådekonst. Krönikan finner du här: "Folkpartiet förstår mina insatser för trollkonst"

Uppdatering 11 Juni 2024
Då jag är drabbad av åkomman Envishet, så kunde jag inte låta bli att försöka få klarhet i varför Arbetets respons var så extremt föraktfull. Så jag kontaktade Johannes Klenell igen, och igen, och försökte att, med konkret information, punkt för punkt, bemöta sakerna han skrev. Nåt av det, oklart vad, måste ha slagit an en sträng, för idag fick jag mail tillbaka. Glädjande nog så var Brevskrivare Klenell betydligt trevligare än Krönikör Klenell. Han beklagade att jag tagit illa upp och gav sen ett mer tillrättalagt svar på enkäten; ett svar som, för mig, framstår mer trovärdigt och verklighetsnära än svaret i krönikan. Hans svar har nu infogats under hans namn, här ovanför.

Excerpt: Magi, varieté, cirkus och andra skådekonster syns allt mindre i kulturjournalistiken. Frågan är varför?

### Komedi med Kent

Trollerikonst är vad som tar störst plats i mitt liv. Dess tvärdisciplinära aspekter är vad som gör trolleri till den mest ultimata konstformen, som för mig helt saknar motstycke när det gäller att vara lustfylld och utmanande. Att skapa ett nytt trolleriverk involverar dramatik, manusskrivande, historisk research, koreografi, konsthantverk, kognitionsvetenskap, teknologi, osv, osv. Man kan försöka skapa jämförelser – tänk dig att en musikkompositör inte bara behöver kunna harmonilära, utan måste dessutom skapa ett helt nytt slags instrument, sen lära sig tillräckligt mycket verkstadskunskap för att kunna bygga sitt nya instrument, och sen lära sig spela instrumentet. Eller, en skådespelare, som parallellt med att gestalta en text även skapar och kontrollerar en ny slags scenografi, samtidigt som en orkester dirigeras – Oavsett hur man försöker, så går det inte att skapa en jämförelse som på ett enkelt och korrekt sätt illustrerar vad konstformen består av. Trolleri är inte som nån annan konstform. Det var en av mina första, och mest långvariga, förälskelser. Förälskelsen är inte enkelriktad, utan ömsesidig - allt som är bra i mitt liv har kommit som en direkt följd av trolleriet. Det har gett mig allt, inklusive vänskap - trolleriet har skänkt mig vänner som är långt bättre än vad jag förtjänar, och längst fram i spetsen av den lilla klungan av de allra bästa vännerna står personen som jag konsekvent har allra roligast med.

Håkan Berg
Håkan Berg växte upp i Viksjöfors, en liten by utanför Edsbyn. Som tonåring flyttade han till Stockholm och började på Calle Flygare Teaterskola, för att strax därpå starta sin professionella karriär som trollkarl och komiker på Wallmans Salonger. Därefter gjorde han shower med Martin Stenmarck och Micke Svahn, samt spelade "Larry" i TV4s tv-serie Full Frys. 
2010 bestämde han sig för att höja nivån på sitt trolleri, vilket han gjorde med besked - Bara fem år senare tog han Brons i "Comedy Magic" vid världsmästerskapen i trolleri FISM2015 i Italien, en bragd som även blev starten för hans internationella karriär. Hans akt "King of Birds" har tagit honom till många länder, och även till semifinalen i Britain's Got Talent.
Vi möttes för första gången 1997, när jag själv jobbade på Wallmans Salonger i Malmö, och vi har varit vänner sedan dess. Det händer i och för sig att vi gör

Excerpt: Som sidosyssla samarbetar Tom Stone ofta med komikern Håkan Berg och gör roliga små filmer.

### Penn & Teller: Fool Us

Inspelningen inför den tionde säsongen av "Penn and Teller: Fool Us" startar snart. Showens livslängd, i denna ombytliga era, är ganska imponerande!
För de som inte är bekanta med programmet följer det formatet för populära tävlingsprogram som "X-Factor" och "Idol". Magiker, trollkarlar och illusionister av alla slag uppträder för Penn och Teller i syfte att lura dem. Efter varje framträdande gör Penn och Teller sin bästa gissning om hur trolleritricken åstadkoms.
Även om målet är att lura duon, tar många deltagare ganska lättsamt på uppgiften och visar upp sina favoritstycken istället. Och även om man skulle gissa att Penn och Teller skulle avslöja för mycket när de beskrev sina hypoteser, pratar de i "kod" som fördunklar förklaringarna. Allt som allt, med tanke på föreställningens karaktär, är den mycket trevligare och mer respektfull än alla liknande tävlingsshower. Faktum är att The New York Times tillägnade en kolumn som heter "Rekommendationsbrev" för att belysa denna unika aspekt, där författaren noterade:
"Vem skulle ha gissat att trolleriets mest kända kompispar skulle producera den elegantaste dokusåpan på tv?" och berömde programmet för att de så tydligt visar sin kärlek till ämnet.
Det var dock inte alltid så. Den första säsongen, producerad i Storbritannien, hade vissa formatproblem. Ibland var det jättebra, men det kändes ibland aggressivt, vasst och exponerade i onödan de deltagande trollkonstnärernas verk. Tack och lov gjordes betydande förbättringar innan den andra säsongen började.

En inbjudan till Las Vegas
När jag deltog, i säsong 6, hade de fått destillerat ned processen till en konst och vetenskap. Mitt inslag sändes 19 augusti 2019. Du kan se det här (utan introduktionsvideon):
https://www.youtube.com/watch?v=-uCT_RRHiRY
Det var inte alls självklart att jag skulle delta i showen. Jag är inte så attraherad av tanken på att designa verk uttryckligen för att lura kollegor. Nu råkar en del av mitt arbete åstadkomma det ändå, men det har alltid varit mer en oavsiktlig bieffekt av att ha gjort arbetet ordentligt, snarare än resultatet av ett klart definierat mål. Dessutom hade jag hört att producenterna ville ha yngre artister, så jag ägnade ingen tid åt att ens överväga det. När jag blev ombedd att skicka in något, så rekommenderade jag andra yngre artister istället. Men sedan, i oktober 2018, kom Michael Close till Sverige. Under åren sedan vi senast träffades hade Michael blivit teknisk rådgivare för showen, och efter att ha sett mig framföra mitt stycke "Quantum Logic" vid en föreställning i Lund, blev han ganska investerad i idén att ta med den, och mig, till Fool Us. Jag är rädd att han behövde kämpa ganska mycket för att övertyga mig, då jag är lite envis. Jag hade många år tidigare bestämt mig för att det inte var ämnat för mig, och jag backar sällan tillbaka och ändrar redan gjorda beslut. Men till slut, och jag är inte säker på hur, lyckades han övertyga mig om att åka till Las Vegas för att spela in mitt verk. Beslutet var förmodligen hjälpt av det faktum att jag gillar Michael och hans kreationer, och att jag beundrar Penn och Tellers arbete.

Penn and Teller - ursprunget
Penn och Teller började arbeta tillsammans 1975, i ett tremannaensembe som hette "Asparagus Valley Cultural Society". De sa själva att "vi såg möjligheterna att använda musikaliska, vaudevilliska och karnevalskunskaper för att förverkliga ett stort antal roliga och skrämmande idéer" och de blev snart uppmärksammade. De lämnade Philadelphia för att göra en nyskapande trolleriföreställning på en teater i San Francisco i två eller tre månader, men det slutade med att de varit där i tre år. Flera medier förklarade att föreställningen var "The Funniest Show in San Francisco".
En recension löd:
"Vem skulle misstänka tre galningar med kollegiala sinnen för humor för att upprätthålla publiken under en hel natt, än mindre ett och ett halvt år. Men Penn Jillette, Wier Chrisemer och Teller tjusar fortfarande på det som Asparagus Valley Cultural Society, en galning , smart kväll med jonglering, konstig musik och fantastiska magiska handlingar. Dessa dumbollar är en förolämpning mot vår intelligens och en tillgång för vårt samhälle, och håller vaudeville vid liv i Phoenix Theatre."
1981 hoppade den tredje killen, Weir Chrisemer, ur ensemblen och Penn och Teller bildade "Buggs och Rudy Discount Productions", och började testa nytt material. De satte kort upp "A Spook Show" som de hade skrivit kallad "Mrs. Lonsberry's Seance of Horror. Det var en show baserad på år av deras forskning om metoder som används av falska medier och synska, i kombination med deras eget skrivande och uppfinningar. De till och med hänvisade till det som ett "screamingly Atheist project" under en intervju på The Amazing Meeting 2012 (ett årligt firande av vetenskap, kritiskt tänkande och skepticism) Det visar sig att den tredje medlemmen, Chrisemer, som var son till en luthersk präst och en mycket religiös man, fick dem att gå som på äggskal under sin tid tillsammans, vilket kan ha varit den verkliga anledningen till att de blev inspirerade att skapa den här showen. Inte långt efter det började de framträda på L.A. Stage Company Theatre i Hollywood, som "Penn & Teller, The Bad Boys of Magic", vilket utgjorde grunden för deras första tv-special, den Emmy-belönta Penn & Teller Go Public (1985) och resten är historia.
Jag känner inte Penn alls, men jag har haft en sporadisk korrespondens med Teller sedan runt 2010, då jag försökte ta med honom till Sverige som gästlärare på en 5-dagars workshop som min vän Peter Rosengren > och jag ordnade i Svalöv. Tyvärr fungerade det inte på grund av schemaläggningsproblem. Men senare, 2015, lyckades jag övertyga Teller att vara gästföreläsare på "Magic 1", en universitetskurs som Johan Ståhl och jag arrangerade på Stockholms Konstnärliga Högskola. Hans föredrag höll klassen förtrollad, när han detaljerat beskrev allt arbete och passion som hade lagts ner i hans skapelse "The Red Ball". Inspirerande och uppiggande på många plan.
Ja, jag beundrar Penn och Tellers arbete. Det finns en brist på ordentlig utbildning inom magi, och tyvärr förlitar sig alltför många på plagiering för att lära sig hantverket inom trolleri och showbiz. Därför är det en fröjd och lättnad att se hur konsekvent Penn och Teller har lyckats, decennium efter decennium, komma med helt nya, unika och originella performanceverk. En mycket påtaglig påminnelse om att det är möjligt att bryta ny mark och inte stjäla andras material. Även i de få fall de bygger på befintligt material från andra lyckas de alltid sätta sin egen unika snurr på det – även om jag måste erkänna att jag blev förvånad och orolig när Sonny Hayes berättade att de inte hade införskaffat hans tillåtelse att använda hans originella och briljanta knivkastningsrutin. Det måste finnas något slags missförstånd i botten av det, och jag hoppas verkligen att det löser sig.

Quantum Logic - ide till verklighet
Bakgrunden till Quantum Logic skiljer sig ganska mycket från hur jag brukar skapa material. Mot slutet av 2008, Richard Kaufman, redaktör och utgivare av Genii Magazine, en internationell branschtidning för magiker, övertalade mig att bli en vanlig kolumnist för tidningen. Jag hade helt fria händer, sa han, att skriva om allt jag kunde komma på. Det var smickrande, och även lite oroande. Jag hade sett hur kolumnister i det förflutna hade startat sin körning väldigt starkt med briljanta tankeväckande artiklar, och sedan, efter 6-7 kolumner, verkade de ha hittat en "formel" eller "mall" som gjorde det möjligt för dem att veva ut artikel efter artikel med i princip samma innehåll, upprepad med olika ord.
Nja, jag ville inte att det skulle hända med mig, så redan innan min allra första krönika undrade jag hur jag skulle känna igen det, om jag började skriva enligt en formel? Det enda tecknet jag kunde komma på var att om det plötsligt blev lättare att komma på ämnen och att skriva artiklarna, så hade jag nog hittat en formel. Så jag avlagde en ed att fortsätta med kolumnen bara så länge det var svårt, och lovade mig själv att sluta så fort det började kännas lätt. Och då kände jag mig lite säker på att mina bidrag inte skulle bli meningslösa.
Att försöka göra skrivandet så utmanande som möjligt hjälpte mig förstås inte med deadlines. Kan inte berätta hur många gånger han sa till mig att min försening skulle ge honom en hjärtattack och att det skulle vara mitt fel att hans barn blev faderlösa. Han har varit ganska högljudd i att stämpla mig som den sämsta kolumnist han någonsin har arbetat med. Tyvärr tror jag inte att det är en överdrift. Kvaliteten på innehållet har varit min enda räddning.
"Gör det svårt", låter enkelt, men hur säkerställer man det i praktiken? Efter lite funderande bestämde jag mig för att ge mig själv ett inofficiellt tema för varje år. Detta var menat för endast mig, ingen annan. Så för det första året, 2009, var temat magi från skaparens synvinkel. Hur man behåller fokus på effekten och undviker att hamna i sidled, hur man förvarar en anteckningsbok, hur man fyller arbetet med ärlighet och personliga sanningar. 2010 var temat hur man producerar en helkvällsshow. 2011 handlade om arbete inspirerat av kognitionsvetenskap. Ett år tänkte jag på hur viktigt och inspirerande det hade varit för mig, när jag var en ung amatörtrollkarl, för att se foton och berättelser om äldre legendariska magiker i aktion. Alla manliga magiker, så jag började undra vad som hade hänt om jag hade varit en ung kvinnlig magiker istället? Skulle jag ändå ha fortsatt på min väg, eller skulle jag ha hoppat av på grund av bristen på förebilder och representation? Jag hade inget svar, men under ett år tog jag bort mig själv från alla bilder och ersatte mig med olika kvinnliga artister i min roll, bara för att se om det skulle förändra något.
Och sedan, för 2014, när jag sökte efter ett tema, kom jag ihåg ett jubileumsnummer av Morris' & Goscinnys Lucky Luke som jag hade läst som barn. I den, som en hyllning, ritade olika serieskapare varandras serier. Jag kom ihåg hur spännande det var att se Jean "Moebius" Giraud rita en realistisk Lucky Luke, medan Morris ritade Girauds "Blueberry". Jag fantiserade om hur coolt det skulle vara om alla Genii-krönikörer för ett nummer tog över någon annans kolumn. Sedan, efter att ha insett hur omöjligt det skulle vara att få det att hända, bestämde jag mig för att göra det på egen hand. Att temat för året skulle vara att försöka göra pastisher av andra kända kreatörer. 
En "pastish"är en imitation av stil och smak, snarare än innehåll. Det är ingen parodi, eftersom den hyllar stilen den imiterar. Och för att göra det ännu mer utmanande, bestämde jag mig för att försöket var att imitera inte bara de olika kreatörernas smak av effekter, utan också deras smak i metodik, deras smak för illustrationer och deras smak i skrift. Och så gjorde jag. Jag gjorde en Max Maven pastish, där jag försökte skapa en ny magisk effekt enligt hans smak i effekter, tillsammans med hans smak i metodik, hans smak för illustrationsstil och jag försökte också efterlikna hans kortfattade och effektiv prosa. Jag fick till och med mitt bylinefoto att se ut som hans (se bilderna till vänster). Jag tycker att jag klarade mig ganska bra! Pastishen av Ali Bongo var också jättekul. Likaså med kombinationen av seriös barnpsykologi och fånig magi i David Kaye pastishen.
Inte färdig, men på gång hade jag pastisher av Charlie Miller och Paul Osborne. Alla mina ämnen var distinkta och igenkännbara skapare, men sedan sa Richard Kaufman att det skulle vara coolare om jag gjorde pastisher på hans nuvarande stab av krönikörer istället, och bad mig att prova. Och plötsligt blev en redan svår utmaning alltför komplicerad, eftersom jag inte var lika påläst om dessa människors arbete. Men jag hade läst tre av David Britlandss böcker oavbrutet i slutet av 1980-talet så jag började med honom. Jag lyckades komma på en ganska spännande Britland-liknande hybrid mellan hans " Cyclic Aces" från 1988, plotten Elevator Card Trick och plotten The Collectors. Jag var ganska stolt över den också och gjorde en föreställning av den för min mobilkamera. När jag såg videon tillbaka blev jag förskräckt. Det visade sig att även om dess konstruktion var intressant... som ett performanceverk var det horribelt. Otymplig och klumpig som fan. Jag tänkte "herregud, jag kan inte sätta den här skiten på pränt! Britland skulle bli förolämpad!". Det hela fick mig att känna mig som ett talanglöst hack, och sedan tappade jag tron på mina förmågor, och hela idén, och kunde inte ens avsluta de två sista avsnitten.
Låt oss dock backa lite, eftersom anledningen till hela denna text är den fjärde delen - Jim Steinmeyer-pastishen. Jag var inte riktigt säker på vad jag skulle skapa, men jag visste att det måste vara någon slags salongsrutin, något som skulle kännas som att det skulle passa i hans bok The Conjuring Anthology (2006). Jag visste också att jag var tvungen att ge den en pseudovetenskaplig introduktion. En tidig idé fick namnet "Run, Schrödingers katt, spring", men jag kunde inte komma på ett slut, eller en början... eller en mitt. När jag bläddrade i mina gamla anteckningsböcker märkte jag att jag med jämna mellanrum, med ett intervall på cirka fem år, gjort anteckningar om Arthur Emersons "Pegasus Page" från Swami (1973). Med ungefär samma intervall hade jag också gjort anteckningar om Arthur Monroes "Voodoo" från Annemanns Practical Mental Effects (1944). När jag tittade på mina anteckningar tänkte jag på tre saker.
En var att båda rutinerna ansågs vara i genren Bizarre Magic, och mina anteckningar antydde att jag inte ansåg mig ha persona och närvaro nog för att vara trovärdig, att inget av verken skulle passa min karaktär.
Det andra var att båda rutinerna delade ett par ömsesidiga drag, och att det därför skulle vara oklokt att utföra dem båda i samma show. Att det vore bäst att bara välja en av de två.
Den tredje tanken... var att jag blev förbannad. Vem fan bestämmer att något inte "passar min karaktär"? Ingen! Det är bara hinder vi lägger ivägen för oss själva, och sedan tror att de har lagts där av andra. Om jag bestämmer mig för att göra något, gör handlingen att göra det att det passar min karaktär. Dessutom finns det ingen anledning att välja. Om två delar har liknande egenskaper kan de byggas ihop till en enda rutin.
Och så fort jag hade den sista tanken visste jag direkt vad rutinen skulle vara. Och bara en sekund efter insåg jag att kvantmekaniken skulle vara det perfekta för den pseudovetenskapliga delen - d.v.s. tanken att något kan existera på två ställen samtidigt.
Hela rutinen kom ihop inom en timme... det enda problemet var hur man faktiskt skulle göra det. Jag hade inte kommit på något användbart fuffens än. Tre veckor senare hade jag en primitiv lösning, som involverade en falsk bok; som ett skal, som kan visa sig vara där eller inte, beroende på dess orientering. Och lådan var konstruerad som en stor Lippincot-låda, för att kunna lasta av alla gaffarna genom sidan till en stolservant, för att kunna avsluta rent. Ja, ganska klumpigt och opraktiskt,
Sedan, vid nån punkt, beskrev jag mina problem för min vän Peter Rosengren, och utbrast med frustration "Hur fan skulle Steinmeyer ha löst det här!!?" Och Peter, med lugn och klok röst sa -"Steinmeyer? Skulle han inte bara använda något klassiskt, kanske en enkel draglåda, med några mindre justeringar? Han tycker om att hitta nya användningsområden för traditionell trollerirekvisita!" Och där var den i all sin skönhet; det saknade stycket. Självklart! En Draglåda! Inom 2-3 minuter hade jag kommit på hur rutinen behövde utformas.
Nästa steg var att skriva ner stycket och rita illustrationerna, i Steinmeyer-stil. Vilket visade sig vara ganska svårt. Steinmeyers illustrationer är väldigt karaktäristiska och igenkännbara, ofta bestående av 'blockiga' svarta silhuetter av människor, och om jag inte kunde efterlikna den stilen skulle det hela vara meningslöst. Jag minns att jag klagade för Richard Kaufman, som tack och lov avslöjade för mig "Åh, visste du inte? Jim gillar att använda tjocka spritpennor för sina illustrationer", och när jag väl förstod varför illustrationerna såg ut som de gör, blev det mycket lättare att imitera det.
Fram till denna punkt hade det hela endast varit en mental övning. En ren utmaning i kreativitet, utan en enda tanke om faktiska föreställningar... men när jag skrev och illustrerade stycket kände jag mer och mer att det här var något jag behövde lägga in i mina egna föreställningar och magishower så snabbt som möjligt. Jag började tjuvstarta med att bygga det själv, men insåg snabbt att det krävde slöjdkunskaper som jag inte hade. Lyckligtvis visste jag att jag hade en vän som hade ett överflöd av de färdigheter som krävs; Andreas Sebring på MetalWriting! Andreas tyckte att rutinen var spännande och byggde den inte bara åt mig; han lade till sin egen design och löste även otaliga problem i min ursprungliga design som jag hade varit omedveten om. Smart kille! Andreas fick sedan tillverknings- och marknadsföringsrättigheterna till rutinen och bygger ungefär 12 set per år. Rutinen har varit en del av min repertoar sedan dess.

Inspelningen
Så i mars 2019 åkte jag till Las Vegas för att spela in min föreställning. Lokalen låg inne på ett riktigt deprimerande ställe som heter Rio All-Suite Hotel & Casino. Hotellrummet var bara lätt deprimerande, och det var ganska trevligt backstage, eftersom Fool Us-personalen var riktigt vänlig, trevlig och hjälpsam... men varje gång jag var tvungen att gå från produktionen, genom hotellets kasino, till mitt rum, Jag kunde känna hur min vilja att leva sipprade bort. Om jag tvingades bo där skulle jag med största sannolikhet begå självmord inom 5 dagar. En hemsk hemsk plats som påminner om den galenskapsframkallande "psychetecturen" i den dystopiska Radiant City i Jaime Hernandez "Mister X"
Men backstage var trevligt! Det var bra att se Michael Close igen. Personalen hade fått produktionen ner till en vetenskap, och det gick som ett urverk. Den enda delen av produktionen som jag inte gillade var att göra presentationsdelen. Inte besättningens fel, de gjorde så gott de kunde, men jag kunde bara inte lista ut det. De ville inte att jag skulle vara privat, och inte vara artist... det var ganska tydligt att de ville att jag skulle vara någon annan än "jag", men kunde inte kommunicera vem de hellre ville ha där. Jag såg slutresultatet först när det sändes; det var besvärligt och pinsamt.
Jag har ett konstigt förhållande till att sova. Jag gillar verkligen inte den "svävande" delen där man är på väg att somna, men ändå är halvvaken men inte riktigt kan kontrollera sina tankar. För många mardrömmar som barn, antar jag. Så jag brukar hålla mig vaken tills jag helt enkelt slocknar – för att göra den övergången så kort som möjligt. Men jag kan också sova i självförsvar. Om jag fastnar på en tråkig eller dålig show, utan att kunna smyga ut på baksidan, kan jag skydda min hjärna genom att direkt somna.
Och om jag behöver vänta precis innan ett viktigt gig, och jag känner mig säker på att jag är helt förberedd, är det inte ovanligt att jag tar en tupplur för att täcka väntetiden. Michael Close tog bilden ovan, 3-4 minuter innan mitt framträdande på Fool Us skulle börja. Att fånga mig så verkar ha blivit en sport bland "vänner". Min kompis Katie Tricket spelade in den här videon av mig, några minuter innan jag skulle tala vid en konferens i Beijing, Kina.
Att komma upp på scenen var en fröjd och en lättnad. Äntligen lite normalitet efter allt B-roll obehag. Filmteamet var snabba, effektiva och mycket vänliga, och jag kände mig direkt hemma så fort jag gick ut på scenen. Det har funnits teorier som hävdar att hela showen är riggad, men det är det inte. Teller såg verkligen förvånad ut när jag kom ut på scen. Besättningen hade några förberedelser kvar att göra, så jag kunde inte börja på en gång. Det var inte riktigt fullsatt publik där, jag skulle gissa ungefär 800 personer, så under de kommande 3-4 minuterna tittade de på mig medan jag masade mig omkring för att hålla energin uppe. Sedan fick jag plötsligt grönt ljus, och videon längst upp visar vad som hände sedan.

Responsen
Mitt verk lurade inte Penn och Teller. Jag är ganska stolt över rutinen, hur den är komponerad och skiktad. Men det finns ett ögonblick som förlitar sig på en exakt synkronisering av rörelse och blick för att passera obemärkt förbi. När jag tajmar rätt är bedrägeriet vattentätt. Men om jag missar tajmingen ens en bråkdel blir det möjligt för en kunnig person att nysta upp och extrapolera allt som följer. Och jag missade den timingen. Tack och lov är det inte så märkbart på videon, som det var från Penn och Tellers vinkel. Efteråt var de nästan ursäktande, och upprepade om och om igen "Det är en underbar rutin!", och jag måste hålla med - ja det är det.
Och så var det äventyret över. Det återstod bara att packa ihop och åka till flygplatsen. Naturligtvis inte innan hotellet drog mig på några extraavgifter för att ha existerat på hotellet. Jag förklarade att Fool Us-produktionen betalade för min vistelse, och de sa att produktionen bara betalade för rummet, och inte extraavgiften för att existera. Antar att hotellet inte kunde låta mig lämna innan de, än en gång, förstärkt hur hemsk platsen är.
Från Las Vegas åkte jag direkt till Las Vegas och Hollywood, för att uppträda en vecka på The Magic Castle.
Så småningom, i augusti 2019, sändes mitt segment. Jag har vänner i USA, vars framträdande på Fool Us har varit enorma karriäravgörande ögonblick. Men här, på andra sidan jordklotet från USA, hade exponeringen ingen mätbar effekt alls, karriärmässigt. Noll! Men jag fick många väldigt smickrande kommentarer på youtube-klippet! Över 95 % av kommentarerna är extremt positiva. Men konstigt nog är det de negativa som roar mig mest. Det finns några slumpmässiga exempel ovan, men den roligaste hittills har varit "Förskräcklig artist. Han är känd som FartBox Stone." Det får mig alltid att skratta. Jag var till och med tvungen att göra en visitkorts-mockup med frasen.
En annan bra sak med youtube-videor är, förutom nöjet med negativa kommentarer, att du kan få statistik över mängden intresse och uppmärksamhet genom videon. För en magiker är detta mycket användbart. Om det finns en plötslig topp i kurvan vid en punkt när inget märkvärdigt är tänkt att ses, är det ett tecken på att någon slarvig teknik har märkts, eller att det finns en viss otydlighet där som tittaren tror att tricket är beroende av. Och om det finns en spik vid en punkt där en effekt inträffar, betyder det att effekten är ganska cool. I de flesta fall, kurvan faller väldigt snabbt. En brant sluttning under de första 30 sekunderna, och sedan tenderar den att plana ut runt 25-30%. En kurva utan brant sluttning är sällsynt. En kurva som är över 50 % efter en minut är sällsynt. Så kurvan för Quantum Logic (till vänster) är anmärkningsvärd. Jag har aldrig sett en så platt kurva förut, inte heller har jag sett en som ligger kvar på runt 80% så länge. Det enda sättet jag kan tolka det på är att folk verkligen gillar föreställningen, trots att den framförs av en FartBox.


Coda
Allt som allt, att väga det goda mot det dåliga, var det definitivt mer av det goda. Mina förväntningar var rimliga, jag förväntade mig inte att det skulle göra någon skillnad alls för min karriär, och det gjorde det inte. De intressanta delarna av upplevelsen var ganska intressanta - platsen och inspelningen av introduktionen betydligt mindre. Om jag var tvungen att göra om allt igen, skulle jag förmodligen göra det. Om så bara för att träffa Michael Close och Teller igen.

Excerpt: Den tionde säsongen av Penn & Tellers Fool Us sänds snart. Tom Stone tänker tillbaka på sin medverkan.

### Penn & Teller: Fool Us

The taping for the upcoming tenth season of "Penn and Teller: Fool Us" is about to begin. The longevity of this show, in this fickle time and age, is quite impressive!
For those unfamiliar with the show, it follows the format of popular competition shows like "X-Factor" and "Idol." Magicians of all kinds perform for Penn and Teller, aiming to deceive them. After each performance, Penn and Teller share their best guess on how the tricks were accomplished.
Although the goal is to fool the duo, many participants take a lighthearted approach and showcase their favorite pieces instead. And while one would guess that Penn and Teller would reveal too much when describing their hypotheses, they talk in ’code’ that obfuscate the explanations. All in all, considering the nature of the show, it is a lot more pleasant and respectful than all the other competition shows. In fact, The New York Times dedicated a column called "Letter of Recommendation" to highlight this unique aspect, in which the author noted:
”Who would have guessed that magic’s most recognizable buddy pair would produce the classiest reality show on television?” and commended the show for so clearly displaying their love for the subject matter.
However, it wasn't always this way. The first season, produced in the UK, had some format issues. At times, it was delightful, but it occasionally felt aggressive, abrasive, and needlessly exposed the participants' work. Thankfully, significant improvements were made before the start of the second season.

An invitation to Las Vegas
By the time I participated, in Season 6, they had got the approach down to an art and science. My piece aired August 19, 2019. You can watch it here (sans the introduction video):
https://www.youtube.com/watch?v=-uCT_RRHiRY
It wasn't at all obvious that I would take part in the show. I'm not too attracted to the idea of designing work explicitly to decieve colleagues. Now, some of my work happens to accomplish that, but that have always been more an unintended sideeffect of having done the work properly, rather than the result of a clearly defined goal. Also, I had heard that the producers wanted younger artists, so I didn't spend any time considering it. Whenever I was asked to submit something, I recommended other performers instead. But then, in October 2018, Michael Close came to Sweden. In the years since we last met, Michael had become the technical advisor for the show, and after having seen me perform my piece "Quantum Logic", he became quite invested in the idea of bringing it, and me, onto the Fool Us show. I'm afraid he had to work quite a bit to convince me, since I'm somewhat stubborn. I had many years prior decided that it wasn't for me, and I rarely backtrack to change past decisions. But in the end, and I'm not sure how, he managed to convince me to go to Las Vegas to tape my piece. The decision was probably aided by the fact that I do like Michael and his work, and that I admire the work of Penn and Teller.

Penn and Teller - origins
Penn and Teller began working together in 1975, in a three man ensembe named "Asparagus Valley Cultural Society". They themselves said "we saw the possibilities of using musical, vaudevillian, and carnival skills to realize a great range of funny and frightening ideas" and they soon got noticed. They left Philadelphia to do a show in a theater in San Francisco for two or three months, and it ended up running almost three years." Several media outlets declared the show to be "The Funniest Show in San Francisco".
One review read:
"Who would suspect three madmen with collegiate senses of humor to sustain audiences for an entire night, let alone a year and a half. But Penn Jillette, Wier Chrisemer, and Teller are still yukking it up as the Asparagus Valley Cultural Society, a zany, brainy evening of juggling, wierd music, and marvelous magic acts. These goofballs are an insult to our intelligence and an asset to our community, keeping vaudeville alive and well at the Phoenix Theater."
By 1981, the third guy, Weir Chrisemer, dropped out of the ensemble, and Penn and Teller formed "Buggs and Rudy Discount Productions", and began testing new material. They briefly staged "A Spook Show" they'd written called "Mrs. Lonsberry's Seance of Horror. It was a show based on years of their research into methods used by phoney mediums and psychics, combined with their own writing and inventions. They even referred to it as a "screamingly Atheist project" during an interview at The Amazing Meeting 2012 (an annual celebration of science, critical thinking and skepticism). Turns out that the third member, Chrisemer, who was the son of a Lutheran minister and a very religious man, had them walking on eggshells during their time together, which might have been the real reason they got inspired to create this show. Not long after that, they began appearing at the L.A. Stage Company Theatre in Hollywood, as "Penn & Teller, The Bad Boys of Magic", which formed the basis for their first TV-special, the Emmy Award-winning Penn & Teller Go Public (1985) and the rest is History. 
I don't know Penn at all, but I have had infrequent correspondance with Teller since around 2010, when I tried to bring him to Sweden as a guest teacher at a 5-day workshop that my friend Peter Rosengren and I arranged in Svalöv. Unfortunately, that didn't work out due to scheduling issues. But later, in 2015, I managed to convince Teller to be a guest lecturer at "Magic 1", an university course that Johan Ståhl and I arranged at the Stockholm University of Arts. His talk held the class spellbound, as he delved into all the work and passion that had went into his creation "The Red Ball". Inspiring and invigorating on many levels.
Yes, I do admire the work of Penn and Teller. There's a lack of proper education in the field of magic, and unfortunately too many rely on plagiarization in order to learn the craft of conjuring and showbiz. Therefore it is a joy and relief to see how consistently Penn and Teller have managed to, decade after decade, come up with brand new, unique, and original performance pieces. A highly viceral reminder that it is possible to break new ground and not steal the material of others. Even in the few cases they build on existing material from others, they always manage to put their own unique spin on it – although I must admit that I became surprised and concerned when Sonny Hayes told me that they hadn't obtained his permission to use his original, and brilliant, Knifethrowing routine. There must be some kind of misunderstanding at the bottom of that, and I sincerely hope that gets sorted out.

Quantum Logic - idea to reality
The background to Quantum Logic is quite different from how I usually create material. Towards the end of 2008, Richard Kaufman, the editor and publicer of Genii Magazine, an international trade magazine for magicians, talked me into becoming a regular columnist for the magazine. I had completely free hands, he said, to write about anything I could think of. It was flattering, and also a little worrying. I had seen how columnists in the past had started their run very strongly with brilliant thought-provocing articles, and then, after 6-7 columns they seemed to have found a "formula" or "template" that allowed them to crank out article after article with basically the same content, reiterated with different words. 
Well, I didn't want that to happen with me, so already before my very first column, I wondered how I would recognize it, if I started to write according to a formula? The only sign I could think of was that if it suddenly became easier to come up with topics and to write the articles, then I probably had found a formula. So I made an oath to continue with the column only for as long as it was difficult, and promised myself to stop as soon as it begun to feel easy. And then I felt somewhat assured that my contributions wouldn't become pointless.
Of course, trying to make the writing as challenging as possible didn't help me with the deadlines. Can't tell you how many times Kaufman told me that my tardiness would give him a heart attack and that it would be my fault that his children became fatherless. He's been quite vocal in labeling me as the worst columnist he has ever worked with. Unfortunately, I don't think that's an exaggeration. The quality of the content have been my only grace.
"Make it difficult," sounds simple, but how do you ensure that in practice? After some pondering, I decided to give myself an unofficial theme for each year. This was meant for me alone, no one else. So for the first year, 2009, the theme was magic from the vantage point of the creator. How to keep the focus on the effect and avoid getting side-tracked, how to keep a notebook, how to infuse the work with honesty and personal truths. 2010, the theme was how to produce a full-evening show. 2011 was all about work inspired by cognitive science. One year I was thinking about how important and inspirational it had been for me, when I was a young amateur magician, to see photos and stories about older legendary magicians in action. All male magicians, so I began to wonder what would have happened if I had been a young female magician instead? Would I still have continued on my path, or would I have dropped out due to the lack of rolemodels and representation? I didn't have an answer, but for a year I removed myself from all photos, and replaced me with various female performers in my role, just to see if it would change anything. 
And then, for 2014, when I searched for a theme, I recalled a special anniversary issue of Morris' & Goscinny's Lucky Luke that I had read as a kid. In it, as a tribute, various comics creators drew each others comics. I remembered how exciting it was to see Jean “Moebius” Giraud draw a realistic Lucky Luke, while Morris drew a cartoonish Blueberry. I fantasized about how cool it would be, if all the Genii columnists for one issue took over someone else's column. Then, after realizing how impossible that would be to make that happen, I then decided that would do it on my own. That the theme for the year would be to attempt to make pastishes of other known creators. 
A "pastishe" is an imitation of style and taste, rather than content. It's not a parody, as it pays homage to the style it imitates. And, to make it even more challenging, I decided that the attempt was to imitate not only the various creators' taste in effects, but also their taste in methodology, their taste in illustrations, and their taste in writing. And so I did. I did a Max Maven pastish, where I attempted to create a new magic effect according to his taste in effects, coupled with his taste in methodology, his taste in illustration style and I also tried to emulate his terse and effective prose. I even made my byline photo look like his (see images to the left). I think I did quite well! The pastishe of Ali Bongo was also great fun. Likewise with the combination of serious children's psychology and silly magic in the David Kaye pastishe.
Not finished, but in the works I had pastishes of Charlie Miller and Paul Osborne. All my subjects were distinct and recognizable creators, but then Richard Kaufman said that it would be more cool if I made pastishes on his current staff of columnists instead, and asked me to try. And suddenly an already difficult challenge became overly complicated, since I wasn't as well read on these peoples' work. But I had read three of David Britland's books, incessantly, back in the late 1980's so I started with him. I managed to come up with a rather intriguing Britland-esque hybrid between his "Cyclic Aces" from 1988, the Elevator Card Trick plot, and The Collectors plot. I was pretty proud of it as well, and made a performance of it for my cellphone camera. When I watched the video back, I was horrified. Turned out that while its construction was interesting... as a performance piece it was atrocious. Unwieldy and clunky as heck. I thought "My god, I can't put this shit in print! Britland would become insulted!". The whole thing made me feel like a talentless hack, and then I lost faith in my abilities, and the whole idea, and couldn't even finish the last two installments.
However, let's back up a bit, because the reason for this whole text is the fourth installment - the Jim Steinmeyer pastishe. I wasn't quite sure what to create, but I knew that it had to be some kind of parlor routine, something that would feel that it would fit in his book The Conjuring Anthology (2006). I also knew that I had to give it a pseudoscientific expository introduction. One early idea was named "Run, Schrödinger's Cat, Run", but I couldn't come up with an ending, or a start... or a middle. As I was leafing through my old notebooks, I noticed that I had periodically, with an interval of about five years, made notes about Arthur Emerson's "Pegasus Page" from Swami (1973). Also, with about the same interval, I had made notes about Arthur Monroe's "Voodoo" from Annemann's Practical Mental Effects (1944). As I was looking at my notes, I thought of three things.
One was that both routines were considered to be in the Bizarre Magic genre, and my notes hinted that I didn't consider myself to have persona and presence to carry any of them off, that none of the pieces would suit my character.
The second was that both of the routines shared a couple of mutual traits, and that it therefore would be unwise to perform them both in the same show. That it would be best to choose only one of the two.
The third thought... was that I got pissed off. Who the heck decides that something doesn't "fit my character"? No one! It's just obstacles we put in our own way, and then believe they've been put there by others. If I decide to do something, then the act of doing it, makes it fit my character. Also, there's no need to choose. If two pieces share similar traits, then they can be built together into a single routine.
And the moment I had that last thought, I instantly knew what the routine would be. And just a second after, I realized that quantum mechanics would be the perfect for the pseudoscientific part - i.e. the idea that something can exist in two places at the same time.
The whole routine came together within an hour... the only problem was how to actually do it. I had not come up with any of the sneaky stuff yet. Three weeks later, I had a crude solution, that involved a fake book; like a shell, that could be shown to be there or not, depending on its orientation. And the box was constructed like a large Lippincot box, to enable unloading all the gaffs through its side into a chair servante, to be able to finish clean. Yes, pretty clunky and impractical,
Then, as some point, I described my problems to my friend Peter Rosengren, and exclaimed with frustration "How the hell would Steinmeyer have solved this!!?" And Peter, with calm and wise voice said -"Steinmeyer? Woudn't he just use something classic, maybe a simple Drawer Box, with some minor adjustments? He enjoys finding new uses for traditional props!" And there it was in all its beauty; the Missing Piece. Of course! A Drawer Box! Within 2-3 minutes, I had figured out how it needed to be designed. 
The next step was to write the piece down and to draw the illustrations, in Steinmeyer style. Which turned out to be quite difficult. Steinmeyer's illustrations are very characteristic and recognizable, often consisting of 'blocky' black silhouettes of people, and if I couldn't emulate that style, the whole thing would be pointless. I remember complaining to Richard Kaufman, who thankfully revealed to me "Oh, didn't you know? Jim like to use thick markers for his illustrations," and once I understood why the illustrations looked the way they do, it became a lot easier to imitate it.
Up until this point, it had all been a mental exercise. A pure challenge in creativity, with not a single thought regarding actual performances... but as I was writing and illustrating the piece, I felt more and more strongly that this was something I needed to put into my own performances and magic shows as quickly as possible. I did a false start at building it myself, but quickly realized that it required woodworking skills that I didn't posess. Happily, I knew that I had a friend who possessed an abundance of the required skills; Andreas Sebring at MetalWriting! Andreas found the routine intriguing and did not only build it for me; he added his own design to it, and also solved countless problems in my original design that I had been oblivious to. Clever guy! Andreas then got the manufacturing and marketing rights to the routine, and are building about 12 sets per year. The routine have been a featured part of my repertoire ever since.

Taping the show
So, In March 2019, I went off to Las Vegas to shoot my performance. The venue was inside a truely depressing place called Rio All-Suite Hotel & Casino. The hotel room was just mildly depressing, and it was quite nice backstage, since the Fool Us staff was really friendly, nice and helpful... but every time I had to go from the production, through the hotel casino, to my room, I could feel my will to live drained away. If I was forced to live there, I would most likely commit suicide within 5 days. A horrid horrid place, reminding of the madness inducing "psychetecture" of the dystopian Radiant City in Jaime Hernandez's "Mister X"
But backstage was nice! It was good to see Michael Close again. The staff had got production down to a science, and it ran like a clockwork. The only part of the production that I didn't enjoy was making the presentation part. Not the fault of the crew, they did the best they could, but I just couldn't figure it out. They didn't want me to be private, and not to be performer... it was pretty clear that they wanted me to be someone else than "me", but couldn't communicate who they rather wanted to have there. I saw the end result first when it aired; it was awkward and embarrasing. 
I have a weird relationship to sleep. I really don't like the "floating" part where you are about to fall asleep, but still are half-awake but can't really control one's thoughts. Too many nightmares as a kid, I suppose. So, I tend to stay awake until I simply pass out – to make that transition as short as possible. But I'm also able to sleep in self-defense. If I get stuck at a boring or bad show, without being able to sneak out at the back, I'm able to protect my brain by instantly falling asleep.
And if I need to wait just before an important gig, and I feel confident that I am fully prepared, it is not uncommon that I take a nap to cover the waiting time. Michael Close took the photo above, 3-4 minutes before my performance at Fool Us would begin. Catching me like that seems to have become a sport among "friends". My buddy Katie Tricket shot this video of me, a few minutes before I was to speak at a conference in Beijing, China.
Getting onto the stage was a delight and a relief. Finally some normalcy after all B-roll discomfort. The film crew were fast, efficient and very friendly, and I immediately felt at home the instant I walked out on stage. There have been theories claiming that the whole show is rigged, but it isn't. Teller looked genuinely surprised to see me, when I walked out. The crew had some preparations left to do, so I couldn't begin at once. It wasn't quite a full audience there, I would guess about 800 people, so for the next 3-4 minutes they looked at me while I mooched around to keep the energy up. Then suddenly, I got green light, and the video at the top shows what happened next.

The response
My piece didn't fool Penn and Teller. I'm quite proud of the routine, the way it is composed and layered. But there's one moment that rely on an exact synchronization of movement and gaze, in order to go unnoticed. When I time it right, the deception is watertight. But if I miss the timing even a fraction, it becomes possible for a knowledgeable person to unravel and extrapolate everything that follows. And I missed that timing. Thankfully, it isn't as noticeable on the video, as it was from Penn and Teller's angle. Afterwards, they were almost apologetic, and repeated over and over "That is a gorgeous routine!", and I have to agree - yes it is.
And then that adventure was over. All that remained was to pack up and go to the airport. Of course, not before the hotel hit me with some extra charges for being in the hotel. I explained that the Fool Us production paid for my stay, and they said that the production only paid for the room, and not the extra fee for being present in the hotel. Guess the hotel couldn't let me leave before once again reinforcing how horrid the place is.
From Las Vegas, I went directly to Las Vegas and Hollywood, to perform a week at The Magic Castle.
Eventually, in August 2019, my segment aired. I have friends in the US, whose appearance on Fool Us have been huge career defining moments. But here, on the other side of the globe from USA, the appearance had no measurable effect at all, career-wise. But I did get a lot of very flattering comments on the youtube clip! Over 95% of the comments are extremely positive. But strangely, it is the negative ones that amuses me the most. There's some random examples above, but the funniest so far have been "Horrible performer. He's known as FartBox Stone." It never fail to make me laugh. I even had to make a business card mock-up with the legend.
Another good thing with youtube videos is, besides the amusement of negative comments, that you can get statistics on the amount of interest and attention throughout the video. For a magician, this is very useful. If there's a sudden spike in the curve at a point when nothing remarkable is meant to be seen, than it is a sign that some sloppy technique have been noticed, or that there is some unclarity there that the viewer believe the trick is dependent on. And if there's a spike at a point where an effect happens, then it means that the effect is pretty cool. In most cases, the curve falls very rapidly. A steep slope during the first 30 seconds, and then it tend to flatten out around 25-30%. A curve without a steep slope is rare. A curve that is over 50% after a minute is rare. So the curve of Quantum Logic (to the left) is remarkable. I have never seen a curve that flat before, nor have I seen one that remains at around 80% for that long. The only way I can interpret it, is that people really enjoy the performance, despite that it is performed by a FartBox.

Coda
All in all, weighing the good against the bad, it was definitely more of the good. My expectations were reasonable, I didn't expect it to make any difference at all for my career, and it didn't. The interesting parts of the experience were quite interesting - the location and the taping of the introduction decidely less so. If I had to do it all over again, I would probably do. If only to see Michael Close and Teller again.

Excerpt: The 10'th season of Penn and Teller: Fool Us will soon air. Tom Stone tell the tale about his 2019 entry.

### A nice surprise!

Jag fick en trevlig överraskning för några dagar sedan, när jag öppnade min YouTube-app, och det första jag såg i flödet var ett mycket bekant ansikte; mitt eget!
Det visade sig vara en videoessä med titeln "5 favoritrutiner av Tom Stone" och den diskuterade några av mina skapelser. Och den gjordes av en person som milt uttryckt har ett blandat rykte.

Craig Petty
Första gången som Craig Petty dök upp på min radar var [age]2010-05-27[/age] år sedan, i maj 2010, när han och hans kompis David Penn släppte piloten till något som hade titeln "Wizard Product Review", en av den allra första filmade recensionsshowerna som granskade nytt material som erbjöds trollkonstnärer. Deras show kom varje vecka och blev mycket framgångsrik. Deras gnabbandes var alltid underhållande, men det var inte därför jag tittade in varje vecka. Anledningen till att jag ställde in var i hopp om att något skräp skulle recenseras. För närhelst något uselt släpptes, så tappade Craig alla sans och gick rasande in i de mest hysteriska utläggningar - där han kritiserade verket, dess skapare, hela magivärlden samt betydande delar av kosmos. Jag vet inte, det är något befriande i att se någon bli oproportionerligt galen på det sättet. Under flera år var Craigs ilskna utläggningar på Wizard Product Review en återkommande och pålitlig källa till underhållning. Till den grad att jag var tvungen att hindra mig själv från att ta efter och säga "Vem fan tror du att du är, som producerar sån här skit!?", när jag såg något som inte var riktigt bra. Föga överraskande, Craigs utläggningar skavde i några folks egon. Människorna som skapade och producerade skräpet var uppenbarligen inte så glada. Inte heller deras vänner och supportrar...

Sedan, 2013, fick Craig nåt slags tillfälligt hjärnsläpp och släppte ett trick på marknaden som, även om det var bra, inte var hans. Jag är ganska säker på att det var av misstag. De som stjäl material tenderar alltid att sätta hälarna i marken när de blir ertappade och brukar, högst inkongruent, hävda att det är deras original... och när argumenenten faller samman försvarar de alltid stölden och hävdar att de har rätt att bara ta det, eller att det på nåt mystiskt sätt är Public Domain som vem som helst kan ta. Craig, å andra sidan, drog omedelbart bort verket från marknaden. Jag vet att jag har kollegor som fortfarande är lite tveksamma till om det faktiskt var av misstag, men jag har mina egna handlingar som informerar mig - två gånger har jag publicerat andras verk som mitt eget. Båda gångerna blev jag helt gravt förskräckt när jag upptäckte det. Första gången återuppfann jag av misstag ett verk av fransmannen Sylvain Mirouf, ett verk jag aldrig hade hört talas om. Hade det varit någon annan än mig, skulle jag vara väldigt skeptisk eftersom det var 100% identiskt, steg-för-steg, och jag skulle sett det som omöjligt att så fullständigt och exakt ”återuppfinna” någon annans verk... ändå är det vad som hände, och det är bara ren tur att Sylvain trodde på min berättelse, ursäkt och rättelse. Andra gången var ännu värre. Jag duplicerade av misstag ett verk av legenden Juan Tamariz, men den här gången var det ett verk från en bok som jag hade hårdstuderat två decennier innan. Jag hade helt glömt bort det, och jag trodde verkligen att det var mitt när idén dök upp i mitt huvud 21 år senare. Samma här, bara ren tur att folk trodde på mig när jag bad om ursäkt och publicerade korrigeringen.

Craig hade dock inte lika mycket tur. Genslaget var absurt negativt och träffade honom som en lastbil. De med tilltufsade egon tufsade nu tillbaka. Och alla som ens minimalt hade irriterat sig på att han var ljudlig och opinionerad kastade sig också efter honom.
Kort sagt, han blev utdriven från magi-arenan. Skamsenheten över misstaget borde, på egen hand, varit svårhanterat. Lägg därtill alla trakasserier, direkta hot och förlöjligande som pågick långt efter att verket hade dragits från marknaden. Inte helt oväntat orsakade det en depression, men tack och lov grävde han sedan ner sig i arbete och familj och kom på fötter igen. Lyckades göra sitt företag ganska framgångsrikt och fick ett barn.
Några år passerade och sedan slog pandemin till. Det var då Craig återvände till den magiarenan, med obeveklig kraft. De senaste tre åren har han släppt magi-produkter, videokurser, recensioner, intervjuer och videos i en hisnande takt. Ganska imponerande!

Jag känner inte Craig. Vi har träffats fysiskt kanske 4-5 gånger, men jag tror inte att vi någonsin har haft ett ordentligt samtal. Sannolikt han är lite galen, men han verkar vara medveten om sina brister och han är väldigt snabb att backa och be om ursäkt när han har fel. Han supportar och stödjer nya förmågor; nykomlingar till trolleriet, och han brinner verkligen för magikonsten.
Jag typ gillar killen.
Så jag blev djupt smickrad nu när han dedikerade en hel videoessä om mina verk.

Videon
https://www.youtube.com/watch?v=AKayCkmbNxo

De av mina verk som Craig talar om är följande:
Quantum Logic Först publicerad i Maj-numret 2014 av Genii magazine, och produceras nu av min vän Andreas på MetalWriting.
Things that go Cluck Publicerades 2011 i min bok Maelstrom.
Benson Burner Publicerades 2010 i min bok Vortex, men finns även som ebok.
Reality Glitch Också från Vortex, men publicerades även 2009 i eboken ”Prey of the Prestidigitator”
Forbidden Palm Publicerades 2007 i min ebok ”Random Walk”

Vad tycker du, är det ett bra och representativt utsnitt av mina samlade verk? Säg vad du tycker här nedanför!

Excerpt: Tom Stone fick nyligen en överraskning, då han fann en videoessä som diskuterade hans verk.

### A nice surprise!

I got a nice surprise a few days ago, when I opened up my YouTube app, and the first thing I saw in the feed was a very familiar face; my own!
Turned out to be a video essay titled "5 Favourite routines by Tom Stone" and it discussed some of my creations. And it was made by a person who have, to put it mildly, a mixed reputation.

Craig Petty
First time that Craig Petty turned up on my radar was [age]2010-05-27[/age] years ago, in May 2010, when he and his buddy David Penn released the pilot of something titled "Wizard Product Review", one of the very first filmed review shows that examined new material that was offered to magicians. Their weekly show became very successful. Their banter was always entertaining, but that's not why I checked in every week. The reason I tuned in, was in the hope that something crappy would be reviewed. Because, whenever something terrible was released, Craig would lose all his marbles and furiously go into the most hilarious rants - deploring the item, its creator, the whole magic scene, and sizable parts of cosmos. I don't know, there's something liberating in seeing someone go unproportionally nuts like that. For several years, Craig's rants on Wizard Product Review was a recurring and reliable source of amusement. To the degree that I had to stop myself from taking after and go "Who the hell do you think you are, putting out utter shite like this!?", when seeing something that wasn't quite up to par. Not surprisingly, Craig's rants also ruffled some feathers. Obviously, the people who had created and produced the crap wasn't too happy. Nor their friends and supporters...

Then, in 2013, Craig had a brainfart and released a trick onto the market that, while good, wasn't his. I'm fairly certain it was by mistake. Those who steal material always tend to double down when getting caught, incongruously insisting that it is original... and when those arguments falls apart, they always defend the theft, claiming they have the right to just take it. Craig, on the other hand, pulled the item off the market immediately. I know I have peers that still are a bit doubtful whether it actually was by mistake, but I have my own actions to inform me - two times I have published the work of others as my own. Both times, I was absolutely mortified when I found out. The first time, I accidentally reinvented a piece by Sylvain Mirouf that I didn’t know about. Had it been someone else than me, I would be very suspicious because it was step-by-step identical, and it would be impossible to so completely and exactly ”reinvent” someone else’s piece… still, that is what happened, and I’m just lucky that Sylvain believed my story, apology and correction. The second time was even worse. I accidentally duplicated an item by the legend Juan Tamariz, but this time it was an item that was from a book that I, two decades earlier, had studied and read over and over. I had completely forgot the item, and I genuinely believed it was mine when the idea popped up in my head 21 years later. Same here, I’m just lucky that people believed me when I apologized and published the correction.

Craig wasn’t as lucky though. The blowback hit him like a ton of bricks. Those with ruffled feathers now ruffled back. And everyone who had even slightly been annoyed with him being vocal and opinionated also went after him.
In short, he got driven out from the magic scene. The embarrassment over the mistake alone was tough to handle. Add to that, harassments, outright threats and ridicule that went on long after the item had been pulled off the market. Not surprisingly, the whole thing caused a depression, but thankfully, he then dug into work and family and got back on his feet. Managed to make his company quite successful and had a kid.
Some years went by, and then the pandemic hit. Which is when Craig returned to the magic scene, with a vengeance. The last [age]2020-03-01[/age] years, he’s been releasing magic products, video courses, magic reviews and videos in a relentless pace. It is quite impressive.

Now, I don’t know Craig at all. We have met in person maybe 4-5 times, but I don’t think we’ve ever had a proper talk. It do seem likely that he’s a bit crazy, but he seems to be aware of his flaws and he’s very quick to walk things back and apologize when he’s wrong. He’s supportive of new talent; newcomers to magic, and he is very passionate about the magic art. 
I sort of like the guy. 
So I was deeply flattered now when he dedicated a whole video essay about my work.

The video

https://www.youtube.com/watch?v=AKayCkmbNxo 

The pieces of mine that Craig talks about are the following:
Quantum Logic First published in the May 2014 issue of Genii magazine, and is now produced by MetalWriting.
Things that go Cluck Published in my 2011 book Maelstrom.
Benson Burner Published in my 2010 book Vortex, but is available as an ebook.
Reality Glitch Also from Vortex, but was also published in my 2009 ebook ”Prey of the Prestidigitator”
Forbidden Palm First published in my 2007 ebook ”Random Walk”

What do you think? Is this a good and representative selection? Let me know below!

Excerpt: Tom Stone recently got a nice surprise, when he found a video essay discussing his work.

### Magasinet Filter

Magasinet Filter är en liten, men ryktbar, tidskrift som funnits sedan 2008. Den kommer ut 6 gånger per år, och specialiserar sig på grävande journalistik. Den har flera gånger belönats med och nominerats till några av Sveriges tyngsta journalistiska utmärkelser, bland andra Stora journalistpriset, Guldspaden och Publicistklubbens stora pris.

Därför var det spännande när Magasinet Filter fick upp ögonen för min exposé över fuffenspriset ”Merlin Award” och inspirerades att skriva en egen artikel om ämnet. I nummer #92 (Juni-Juli 2023) publicerade de journalisten Simon Appelquists text. Till skillnad från min egen artikel, så inriktade Filter sig mer på det svenska perspektivet och fokuserade på den svenske illusionisten Joe Laberos användande av "Merlin Award" i sin marknadsföring, samt granskade andra märkliga påståenden som gjorts genom åren. Glädjande nog, men 14 år för sent, så fick mina kollegor Johan Ståhl, Peter Brynolf, Jonas Ljung och Charlie Caper äntligen lite upprättelse, då det togs upp att deras prisplatser vid Världsmästerskapen "FISM 2009" i Beijing helt hamnade i skuggan av Laberos "Merlin"-hittepå.

I december gjorde kulturdelen av den norska dagstidningen Tønsberg Blad ett helt uppslag om de tveksamma meriter som den norske illusionisten Alexx Alexander använt sig av, och nu det här i Filter. Man får hoppas att det här får stopp på tokstolligheterna.

Du kan läsa hela artikeln här, om du startar ett gratiskonto: Mästertrollaren.

EDIT: Den 25 Maj, 2023, publicerade även Expressen en helsida om ämnet.

Excerpt: Magasinet Filter inspirerades av Tom Stones "Merlin Awards"-exposé, och gjorde en egen granskning.

### Nominerad!

Jag fick en glad överraskning häromdagen, när jag fick veta att The Academy of Magical Arts i Hollywood hade nominerat mig till "Lecturer of the Year".
 
Detta är en autentisk utmärkelse, till skillnad från mer suspekta priser. Dessa priser har delats ut årligen sedan 1968, och det är två kategorier: Insatser under året, och meritbaserade hederspriser som kallas "Fellowships". De senare utses av en expertpanel medan de förra röstas fram.
Det var enormt smickrande när jag fick utmärkelsen "Creative Fellowship 2015" med dess livsmedlemskap till Magic Castle, eftersom det tilldelades mig av extremt kunniga auktoriteter som jag beundrat sen jag var tonåring, men det är lika smickrande att bli nominerad av organisationens gräsrötter.
Nomineringen går till på följande sätt. De c:a 4000 medlemmarna får en lista på de hundratals trollkonstnärer som har uppträtt och föreläst på Magic Castle under året, och så får de rösta på fem personer i varje kategori som de tycker gjort bäst jobb under året. Rösterna räknas, och de fem i varje kategori som fått flest röster blir nu presenterade som de fem nominerade. Det är där vi är nu. Nästa steg är en andra röstningsomgång där de 4000 medlemmarna röstar fram en enda person i varje kategori. Det kommer bli spännande att få se utfallet av omröstningen! För jag tror inte att jag kommer att få utmärkelsen.
De övriga 4 nominerade är så galet talangfulla och ambitiösa att vem som helst kan se hur osannolikt det är att en introvert svensk trollkonstnär skulle kunna få flest röster. Bara för skojs skull, låt oss ta en närmre titt på vilka de övriga fyra nominerade är.
Garrett Thomas

Garrett Thomas kommer från New York, USA. Tyvärr känner jag honom inte och jag har ganska dålig koll på hans verk och konstnärsskap. Jag tror vi har träffats i förbifarten och växlat några ord. Min vän Max Maven sa vid nåt tillfälle att jag och Garrett borde träffas, att vi sannolikt skulle finna mycket intressant att prata om, men än så länge har det inte dykt upp något tillfälle för det. Han har väldigt gott rykte och är väl respekterad i branschen, och det lilla jag sett har jag gillat skarpt! Han har lika starka åsikter som jag om konstnärlighet inom trolleriet, men är betydligt mer artikulerad än vad jag är. En stark kombination av kunskap, teori och praktik.
Lucy Darling

Lucy Darling är en Mae West-liknande karaktär spelad av Carisa Hendrix. Hon kommer från Calgary, Kanada och har haft en strålande karriär de senaste åren. Hon fick det prestigefyllda Allan Slaight Award (Kanadas motsvarighet till det svenska Polarpriset) för ett par år sen, och har även fått utmärkelsen "Stage Magician of the Year 2019" från Academy of Magical Arts. Jag tror att hon eventuellt kan vara den första kvinnliga trollkonstnären som blivit nominerad till Lecturer of the Year. Jag jobbade med henne under en vecka här i Sverige, när hon gick min kurs "Conjuring" i Sigtuna 2019. Hon är en ambitiös, kunnig och orädd artist som även är skicklig på att förmedla sina kunskaper.
R. Paul Wilson

R. Paul Wilson är från Skottland. Han är extremt kunnig, och har varit magikonsult till en stor mängd filmer och TV-serier. Han är även en uppmärksammad filmskapare och författare. Pga sin naturligt bistra uppsyn, så tog det många många år innan jag förstod att han faktiskt gillade mig och mina idéer. En skeptisk blick och rynkad panna är tydligen den närmsta approximation av ett vänligt leende han någonsin lyckas åstadkomma. Fotot bredvid togs på Tokyo Hands i Japan 2017. Tittar man noggrant så kan man ana att han faktiskt håller på att skratta sig fördärvad precis där. Det kanske märks att jag gillar honom. Kunnig och stark konstnärlig integritet. Jag skulle kunna lyssna till honom i timmar, men eftersom han inte är så pratglad så slipper jag.
Paul är även en skicklig fotograf med ett intresse av annorlunda kameror. Fotot nedanför tog Paul med en Widelux Panoramic i Saint-Vincent, Italien, 2016.


Shoot Ogawa

Shoot Ogawa är från Japan, men är bosatt i USA. Han är också en av de trollkonstnärer jag storligen beundrar. En väldigt vänlig, ödmjuk och generös man, som besitter nästan övernaturlig fingerfärdighet. Fotot här intill togs i Nagoya, Japan, där vi båda jobbade 2018. 
På många sätt är Shoot den universella trollkonstnären, eftersom han gör bra ifrån sig i alla trolleriets genrer. Hans talanger har uppmärksammats av Academy of Magical Arts, och Shoot fick utmärkelsen "Stage Magician of the Year" både 2015 och 2017, "Close-Up Magician of the Year" 2005, "Parlour Magician of the Year" 2007 och 2008, samt hedersutmärkelsen "Award of Merit" 2022. Jag är glad att kunna kalla honom "vän".
Coda
Som sagt, med en sådan fantastisk uppsättning nominerade, så är det väldigt osannolikt att tillräckligt många röster kommer min väg, men vem vet? Resultaten blir offentliga den 25 Maj. Oavsett vem som vinner, så kan jag med säkerhet säga att utmärkelsen hamnat i rätt händer.

Uppdatering: Vid prisgalan vid Ace Theatre i Hollywood den 25 Maj, så gick priset "Lecturer of the Year" till min vän Shoot Ogawa. Mycket välförtjänt!

Excerpt: Academy of Magical Arts i Hollywood delar ut prestigefulla priser. Tom Stone är en av de nominerade!

### The Merlin Award scam

A few years ago, in 2014, I received The Merlin Award for "Best Cabaret Act of the Decade". I got the award against my will. Originally, I had no intention of ever talking about it, but recently I discovered that Tony Hassini, the originator of the fake award, had posted a photo of the incident on his website, so in pure self-defense I now feel compelled to say something about it.

Magic awards
But let's start with magic awards in general. The authentic awards. Usually they are awarded in connection with magic competitions. The main purpose of magic competitions has never really been about the actual competitions, but more about encouraging artistic development. Magic is a fairly narrow field of entertainment and the general public is generally not very well informed about what modern conjuring consists of. So you could easily build an entire career on performing traditional Public Domain material - without anyone ever noticing. To be crass, you can make a good living as a conjurer without adding a single artistic thought of your own. 

So to battle stagnation, "competition magic" has been created - the only forum that exists for a magician where innovation and originality are rewarded and encouraged. These competitions take place at different levels. The club championships are usually small, playful and without much prestige, while other competitions can be more strict in their form. 

Our Swedish championships have previously varied a lot in quality and level from year to year, depending on the organizer. Some years it has been world class and other years it has been like a bad joke. For a long time, the outcome of the competitions was equally unpredictable, since the competence of the jury could vary enormously from year to year. Sometimes people who just happened to be standing nearby were recruited as judges, minutes before the start of the competition. It has become much better and smoother since it was decided that the competitions would follow FISM rules and since Gay Ljungberg began arranging courses and training for judges. Today, it is usually a genuine merit to win a Swedish Championship.

On the international level, it is all about FISM. The acronym FISM stands for "Fédération Internationale des Sociétés Magiques" and is an international umbrella organization for all major magic societies around the world. They consist of 111 member associations from a total of 50 different countries, and represent approx. 90,000 magicians and amateur magicians. Every three years they organize the World Magic Championships. A FISM award is the biggest a magician can win. There is nothing else that even comes close.

To be completely honest, I have never been particularly interested in awards and honors. The work is its own reward. While I'm a big proponent of competitive magic and its benefits, it's always been more about the actual work - the process of coming up with creative solutions with a strict deadline, rather than being judged and given points and prizes. I've competed a bit myself through the years, but even though there are some trophies gathering dust on my bookshelf, I don't remember where, when or why I got them. The work I did was important, the trophies less so. 

That said, no matter how much or how little prestige one consider there to be in winning a magic award, there has always been a serious and honest intent behind it. It is not possible to buy an award. It is not possible to get an award through fraudulent means, the motivations for the awards are always transparent, documented and can withstand scrutiny... with one distinct exception. So, just for fun, let's examine the background to the so-called Merlin Award. Let's start with its originator. 

Tony Hassini
It's not easy to find info on Hassini, as he goes by several different names: Tony Hassini, Hassan Emin, Anthony Hassini, Hassim Emin, Anthony H Emin, Emin Hassini… so this review will contain some gaps - but apparently Hassini was born in Cyprus in 1941. As a 16-year-old he moved to London where he took all kinds of small jobs; dishwasher etc. At one point he became completely sold on magic after seeing a magic demonstration at Hamley's toy store on Regent Street. It was Tony Corinda who had the commission there - in the late 50's and early 60's Corinda employed around 40 people, spread over a number of shops in London (ref.). 
Around 1960, the now 19-year-old Hassini sought out Tony Corinda, and managed to get hired for four years to assemble the various magic and prank items sold in Corinda's stores. 
In contemporary interviews, Hassini claims that he also had a longer engagement at the London Palladium at this time, but there is no evidence that this is accurate. 
Around 1964, Hassini moved to New York, where he found the magic dealer Louis Tannen, and within soon he began making props for Tannen’s.

Music producer
Around the same time, he was joined by his 17-year-old brother Marc Emin, who in 1965 moved from Cyprus to New York to study. The brother was interested in music, so Hassini got the idea that he should try out a career as a music producer. In 1971 he rented a music studio and some skilled studio musicians (including bassist Jim Pons who would later play with Frank Zappa and the Mothers of Invention) and recorded a LP-record with his brother, who now went by the stage name Marc Mundy. The record was pressed in 500 copies. Someone recently uploaded the record to YouTube if you want to listen:

https://www.youtube.com/watch?v=bizcTYc8rAs
The site The Worlds Worst Records comments: ”The playing on the record is mediocre at best, so I'd guess that the boys - clearly seasoned musicians - had very little rehearsal time.” 
After hearing the results, Hassini gave up his ambition to become a music producer, and a few years later his brother moved back to Cyprus and pursued a career as a mathematics teacher.

Magic props with an artistic touch
Between 1971 and 1980, you could regularly see the name Hassini in Tannen's advertisements in the trade journals.

Something that is puzzling about the props that were advertised is that are artistic aesthetics involved, especially in the sculpted details. For example. the false hand in Hassini's version of Daylight Seance was quite realistic. In Genii May, 1973, Ed Mishell writes in the product reviews that Hassini's rubber doves are so realistic they look alive. 
The reason why I find it puzzling is simple - if you've ever seen Tony Hassini's videos, photoshopped images or websites, it is evident that he himself have no aesthetic sense at all for image and form. So it's a good guess to assume that he hired an artist for the sculpted details… or perhaps even more likely, to save money; an art student?
On his information page for the Merlin Award, Tony Hassini writes that the prize was designed in 1968 by a young art student named Carol Michaud. How likely is it that Hassini collaborated with two different artists during the same time period? Maybe it's the same person who designed both the Merlin figurine and Hassini's other props; fake hands, rubber doves, et cetera?
Finding no answers online, I wrote Hassini an email saying I was researching rubber doves and asked who had designed the mold for his model. He replied that, yes, it was the same art student who made both the doves and the Merlin figurine!
To be honest, I believe that the Merlin Award originally was a failed magic product. That it probably was meant to be cast in latex, just like the rubber pigeons and other props that he made during that time period. That it probably was intended to be produced as a sight gag every time the audience applauded, a bit like when Johnny Lonn showed off his hidden medal whenever he had made something extra clever.
I just discovered something interesting. Since this art student, Miss Michaud, was doing some pretty cool stuff back in the 60's and 70's, I thought it might be fun to see her later work, see how she developed artistically over the years... but my searches led me unexpectedly to The NYC Marriage Index. There I found that a Carole Michaud married a Hassan Emin (a.k.a. Tony Hassini) in Manhattan 1965! The sculptor was his wife!
That hundreds of art students had to compete for the task of designing the award can probably be considered utter fiction. Why else would Hassini pretend that his own wife was an unknown person?

In fact, there are oddities abounds everywhere in Hassini's proximity. For example, in the American trade journal M-U-M from February 1978 you can find the claim that Hassini with his wife Carole, together with a crew of 9 people, did a big European tour with an illusion show in 1967. But in European sources there is no indication that any of that ever happened. In the same article, it is also claimed that Hassini ran one of America's leading prop factories, which is also an exaggeration. Hassini may be well versed in both Greek and English, but it is clear that his real mother tongue is Hyperbole.

Marvelous Magical Burger King
In 1976, the advertising agency J. Walter Thompson took over the marketing for the fast food chain Burger King, and quickly introduced a new mascot to directly compete with McDonald's mascot Ronald McDonald. 
The newcomer went by the name "Marvelous Magical Burger King" and was a figure dressed as a king from 16th century England who performed magic tricks together with various bizarre sidekicks - "Sir Shake-a-Lot", "Burger Thing", "The Duke of Doubt”, “Wizard of Fries”, etc. 
Somehow, Hassini got the job as the magic consultant, which involved contributing conjuring tricks to the commercials, as well as being a "body double" for the king when sleight-of-hand tricks were to be performed. As an additional gimmick, about 20 actors were hired to travel around doing parking lot shows as magic performing kings outside Burger King restaurants, so Hassini along with Mark Wilson were tasked with teaching and training these actors in how to do a simple magic show. 
Of course, today Hassini claim that he himself was the sole creator of both the concept and the character, and that it was he himself who pitched everything to board of Burger King. That is obviously not true, but what is true is that the consulting gig was a huge career step for him. 

https://www.youtube.com/watch?v=4NI7NRXPE9Y

Over the next six years, Hassini contributed magic effects to around a hundred commercials. A golden gig that lasted until 1988 when the rug was pulled from under his feet, when Burger King without warning discontinued the whole concept of the magical king.

Distron Video Corporation
While working on Burger King's commercials, Hassini become interested in filmmaking. It can’t be said that he had any inherent talent for the field, but he had willpower and enthusiasm - so when the magic consulting job disappeared, he quickly acquired a video camera, and between 1988 and 1994 he produced around thirty instructional videos under the title Distron Video Corporation. The titles were a strange mix. He made instructional videos about dog training, health food, first aid, various health diets and vitamins, allergies, and magic tricks. Let's look at an example of Hassini's video production. As you notice, he is very fond of zooming and to film with a camera crane.

https://www.youtube.com/watch?v=-vpK3trzIqQ

Note the slogan that ends the film above. "Recognized worldwide as innovators on the leading edge of excellence in video productions". Almost every word in that sentence can be questioned. Let's see more of this "leading edge” stuff! If you skip to 1:13 in the following video, you can clearly see Hassini's innovations in the useage of Greenscreen, provided we count "terrible" as an innovation.

https://youtu.be/IOuVjT8a8Jo?t=73

I mean, what is the purpose? All these fake microphones from the BBC, CNN, MTV…?
 Parallel to the production of strange diet and dog videos, Hassini tried to start up something called "Video Teaching Easy Method Library" - a simpler predecessor to the International Magicians Society (IMS), but aimed at the general public. 
In 1990 he made the first video "Beginner's Magic". The adjacent image is one of his advertisements for the public - published on May 31, 1992, in "The News Journal" of Wilmington, Delaware. It is not possible to find much more information about "Video Teaching Easy Method Library", so we can guess that it probably wasn’t a great success. 
Anyway, it seems that in 1994, Hassini got tired of making odd instructional videos, and instead turned the page to the next chapter of his life.

IMS - International Magicians Society
In June 1994, the following 2-page ad appeared in the trade journal Genii.
In other words; a video club. Adjusted for inflation; for the handy initial sum of $50, you was granted the privilege of buying additional videos for $20 each. In the beginning, Hassini sent out a welcome package with a membership card, membership pin, diploma and a folder for extra member mailings… but that package quickly got thinner and thinner.
Hassini often and happily backdates the start of the video club to 1968. No idea why, because there is no sign that IMS existed before May 27, 1994 - which is when Anthony Emin (Tony Hassini) registred the company "International Magicians Society Inc" in Nassau county, New York. He didn't even register the trademark until March 1996. Why 1968? The sculpture he used as a logo for the business had been gathering dust for 26 years, so maybe he says 1968 because that's when his then-wife created it?
It is difficult to say anything concrete about anything at all from this point, because here Hassini lets go of the ambition to stay near reality. 
In 1998 he makes a website for the business with the domain name “Learnmagic.com”, and in 2001 he moves over to the domain name “magicims.com”. It's quite informative and entertaining to step forward and follow the early years' updates via the archived pages at the Wayback Machine. The archived pages can be viewed here: LearnMagic and MagicIMS.
The first thing one notice is how exaggerated the membership number is - or the customer list rather, since it is not a membership organization. If you bought a single Hassini video 25 years ago, you are still counted as one of today's active members. You are not taken off the membership list even when you die. In 1998, Hassini claimed that he had 20 000 new customers since the start 4 years earlier. Let's put that number in perspective – Hassini and IMS are just one person. And the process is that the prospective member sends a letter of interest. Hassini receives and opens the letter. Copies the personal data into a reply letter with payment information. When the payment comes in, the starter package is collected (binder, two videos, membership card filled out and laminated, diploma filled in), and wrapped and taped together, and left at the post office. We can calculate that the whole process takes at least half an hour per "member". For 20,000 members, it takes 10,000 hours. If you calculate with the assumption that he works 12 hours a day, every day of the week, without a break, then it will be uninterrupted work for 30 months, or 2.5 years. The claim is completely unrealistic.
Compare with "The International Brotherhood of Magic", the world's largest membership organization for those interested in magic, which has existed since 1922 and has 88 sub-divisions around the world - they have a total of about 15,000 members - that actually exist.
Since there is no end to the stupidity, Hassini also claim that IMS also has a "Magic Academy", a building where magicians can come and study to get the academic title "Doctor of Magic". One might wonder, if such a building actually exists, why does Hassini need to put his logo on the house via a bad photoshop montage? And has he completely missed that Google Streetview exists? If you look up the two addresses listed on the IMS website, what are the chances that you will see an elegant Magic Academy building?

The Las Vegas address (Streetview):


The New York address (Streetview):


Pure fiction… As far as I can see, the whole "Magic Academy" was just a ploy to get people to commit to buying 50 videos.

Jumping back to membership numbers - today, Hassini claims that IMS has over 57,000 members, four times as many as the International Brotherhood of Magic - the world's largest authentic magic society. Funnily enough, IMS social media tell a completely different tale! (The numbers are from July 21, 2022)
I'm no genius on social media, and definitely don't have 57k supporters. But when compared to my own relatively low numbers of followers and subscribers, it becomes embarrassingly obvious how much Hassini is exaggerating.

Followers & subscribers
	
		
			
			Youtube
			Facebook
			Instagram
			Twitter
		
	
	
		
			IMS
			689
			28
			41
			2
		
		
			Tom Stone
			3 430
			2 306
			1 775
			654
		
	

Now, social media is perhaps not the best gauge, so let's instead examine a better metric - number of "backlinks" on the internet. A "backlink" is a link from someone else's web page to one's own web page, and is a reference that can be compared to a citation. A large and important organization automatically receives many "citations". And we can extend the comparison to include The Magic Castle in Hollywood, International Brotherhood of Magic (IBM), Society of American Magicians (SAM), The Magic Circle in London, and the trade journal Genii. 


	Backlinks
	
		
			
			IMS
			Magic Castle
			IBM
			SAM
			Magic Circle
			Genii
			Tom Stone
		
	
	
		
			Backlinks
			1 100
			76 100
			116 000
			69 200
			8 700
			690 000
			5 800
		
		
			Refering domains
			248
			3 300
			1 600
			1 300
			1 300
			2 500
			111
		
	

The tool used for the data above is Semrush Backlink Analytics. 
The comparison shows the scope of Hassini's exaggerations. For example. IMS has only 0.9% of the backlinks that IBM has. Genii has 627 times more links than IMS. Even I myself have more than five times as many backlinks as IMS - even though IMS's website has been around for many more years than mine. 

The IMS is "the world's largest magic society as recorded in the Guinness Book of World Records", according to Hassini. Not surprisingly, you can't find a single word about that when using Guinness own search function.

The only thing that impresses about IMS is how many skilled and well-known magicians Hassini has managed to make instructional videos with. Paul Gertner, Lennart Green, Tabary, Paul Wilson, Kevin James…etc. However, most of the videos seem to be quite primitive, filmed in one take with a single fixed camera, dreary environments in existing light, slightly stressed atmosphere. Since I know some of the artists, I asked around a bit. Turns out it was often recorded in a hurry at magic conferences, between program points. Some have been paid, in few cases quite well paid. Others have been promised compensation, but never received it.

The gigantic list of “IMS Officers” also looks impressive at first glance… provided you don't look too closely. 
If you look closer, you notice that some names on the list are people who are no longer alive. For example. William H. McIlhany who is listed as the IMS "Magic Historian" - he died [age]2017-05[/age] years ago. Max Toth died [age]2011-03[/age] years ago, in 2011, but death didn't stop him from continuing to sign Hassini's letters (example from 2016 and from 2023).
Others are listed multiple times. Cathy Edwards & Cathy Emin who are listed as “World President”, “Treasurer” and “Director”… it is the same person; Hassini's current wife.
Still others don't even seem to exist - Mark Ziaian who is listed as the contact person for Finland is impossible to find. It says that there is an IMS branch in Germany, but neither website nor email works.
And in the middle of the list we find a Swede! As far as I can remember, I have never met any Frank Anders. Does he even exist? And how did a Swede end up in the middle of this kind of nonsense? Strange surname, maybe misspelled... Andersson?
The phone number didn't work, and the search combinations of name and address returned absolutely nothing. But then by chance I saw the name "Anders Frank" as a friend of a friend on Facebook... Could it be him?
I got in touch and yes, it was the right person. I thought I recognized the voice and it turned out that we had actually met a couple of times, in passing, at various conventions. At the beginning of the conversation, Anders was friendly, collected, correct and "official"... but after a while it began to seep through that he was not particularly satisfied with the role he had been given, and that he did not quite understand why his name was still on the list. Since he first was listed as a contact person [age]1995[/age] years ago, he has moved and changed both address and phone number several times, and each time he had sent a change of address to Hassini, plus asked him to change the misspelled name - without it ever being updated. 
Finally, Anders asked to have his name and outdated information removed from Hassini's website - but that too has been ignored.

I asked Anders how he ended up in this role to begin with. It turned out that Anders worked with youths in the mid-90s. When he saw Hassini's large ads in the trade press, he thought it might be a fun leisure activity for the youngsters to learn a little about magic, so he answered the ad with the aim of buying 2-3 suitable beginner videos. Hassini had quickly responded with an "offer" to invest in the business. He said that Anders himself should buy a number of "Master tapes" that he could copy and sell himself, with a small royalty to Hassini per copy sold. 
Hassini proved to have answers to every objection. When Anders said that Sweden was too small a market for it to be profitable for him, Hassini replied that Anders could also be general agent with exclusive rights for all of Scandinavia; Denmark, Norway, Sweden and Finland. The persuasion continued, and finally Anders paid a fortune for a few "master tapes". A slight whiff of a pyramid scheme here.
While Anders was still trying to find suitable machines to duplicate the master tapes on, he discovered that Hassini had made an identical deal with a person in Finland, completely contrary to the agreement they had made. Then he discovered that Hassini had continued to sell videos directly to Scandinavian magic hobbyists, even though the deal was that these would be referred to Anders. Within soon, it became clear to Anders that it would be impossible for him to recover the invested money by selling videos. Paying for professional video duplication would just add to the losses, so the master tapes ended up in a box in the basement, untouched and unused. It later emerged that by the time Hassini sold the master tapes, he himself had already began the transition to DVD, well aware that VHS was a dying format.
In short, Anders felt taken advantage of and cheated. That he felt painted into a corner by being listed as the official representative of a business he himself did not believe in. 
During the conversation with Anders, a couple of other missing pieces of the puzzle emerged regarding how the sculpture by Hassini's first wife came to be such an iconic symbol of deceit. 

The Merlin Award – the Swedish catalyst
Producing new videos for a video club is a pretty specific job that has nothing in common with the job of traveling the world handing out fake awards, so one wonders how that transition happened.
If you look at the back cover of Hassini's "Beginner's Magic" video (ref.), you will see that all the pieces of the puzzle were already in place in 1990. The bullshitting is in full bloom - These days it is quite easy to look up who has been a guest on various TV shows, and Hassini, of course, has never been a guest on Johnny Carson, Merv Griffin or the Ed Sullivan Show. Obviously, he hasn't performed at the London Palladium or Radio City Music Hall either. In the photo, he happily poses with the statuette that his first wife carved for him. The statuette has yet to be named, so when he nominates himself as the Best Magician of the Year, he simply calls it "The Best Magician of the Year Award". And it is here, on the back of the video cover, that the "International Magician's Society" is mentioned for the very first time ever - which then still is a figment of the imagination, as it will take yet another four years before he decide to use it as the name of his video club.
The thing is, at this point, he's still using his wife's statuette to boost himself up. How did it change into boosting others? To get an answer to that, we need to take a closer look at how the world looked at that time.
In the mid-90s, the Internet was still a fairly new thing, and it was a bit of the "wild west". Neither Google nor PageRank existed until 1998, so there was only one metric that search engines of the time followed; backlinks. And less discerning people didn’t hesitate to manipulate the search engines through various dirty tricks. 
A popular "Black Hat SEO" trick at the time was to hand out various "Web Awards". The procedure was to create a small image designed to look impressive and "official". Then they contacted a couple of hundred randomly selected websites and said "We have had a vote about the best sites on the web, and your site has won the award for 'Excellence in Design'. Please place the attached price picture on your site and link it to our site!”. Those contacted were of course delighted and flattered, and followed the instructions with pride. The result was that you quickly got hundreds of backlinks, and ended up at the top of the search engines of the time - without having to do anything other than make a single spam email and rely on the vanity of others.
It's quite easy to imagine how Hassini, in the mid-90s, hears about the dirty trick of bringing attention to yourself by giving out awards to others, and sees the statuette his wife carved, and then puts one and one together. As a former prop maker, it is no problem for him to make a new mold to duplicate the figurine and then spray paint it with gold paint. In 1996 he does a few careful tests, he gives his "prize" to Harry Blackstone Jr. and Tony Clark. They react as naively as the recipients of the various "web awards" did - they are surprised, happy and gladly tell the outside world about the "award" they received... and the result is that there is a small boost in Hassini's video sales. 
Hassini gets a taste for it, and casts more copies of his first wife's sculpture. The fumes from the gold spray lie thick in his basement. He also contacts those around the world whom he tricked into buying "master tapes", and advises them that they can also generate attention for videos by giving out "prizes", and that he can provide them with gold-painted statuettes that they can distribute.
Here in Sweden, Anders Frank was still pondering how he would ever be able to get a return on the video tapes he was persuaded to buy, so he took up the offer. If he could get a notice in the press where his video club for beginners gave a "prize" to a famous magician, that would probably help to sell a few videos. So he suggests the Swedish illusionist Joe Labero as a suitable recipient. 
Joe Labero and his team were just then preparing, for the fall of 1998, a premiere of a big illusion show at the Rondo stage in Gothenburg. Labero and his team were sharp enough to understand what it was all about. They immediately realized the intrinsic PR value of being given a gold-painted statuette in connection with the premiere… on the other hand, they some doubts regarding the presenter - receiving a "prize" from an unknown amateur magician from some backwaters area of Sweden was difficult to portray as exclusive and prestigious. It would undeniably be more exotic and exciting if instead an American person came to present the award. All said and done - they contacted Hassini, flew him over and on the opening night he rolled up to the entrance, in a limousine, right in front of the entertainment press, which completely sold the illusion that Hassini was some VIP from the USA. 
The whole thing with flights, luxury hotels, limousines, VIP treatment, etc. really fueled Hassini's appetite for attention. In many ways, this visit to Sweden was the main catalyst that caused Hassini to, from this point on, focus more on handing out fake awards and less on selling videos.
Anders Frank himself felt ignored by both Hassini and Labero. None of them said a word about the video club that was the real reason for the whole thing, so when he saw a couple of old friends in the audience, he joined them instead. 
Since 1998, Joe Labero has paid for at least three more statuettes, all accompanied by fanciful stories. You could almost say that he have turned mythomania into a business idea. During one period he made up a story that he would be acting in the movie "Pirates of the Caribbean", which our Swedish entertainment journalists uncritically wrote articles about, without doing any fact-checking at all.

Fake awards - harmless or harmful?
There are a variety of opinions about the propagation of fake awards. Many colleagues look down on the phenomenon, but almost as many find it a highly practical and legitimate marketing method. As long as it doesn't hurt anyone, I'd probably be pretty neutral myself - but the problem is that it actually does hurt people. 
At the beginning of this article I mentioned the FISM - the World Championships of Magic. It has been quite unusual to have Swedes on the podium. Johnny Lonn came in 3rd place in 1967. Topper Martyn won his class in 1970, and came 2nd in 1973 and 1982. Lennart Green won gold in 1991 and after Lennart's win it would be a full eighteen years without a single Swede on the podium…
So it was a gigantic achievement when as many as four Swedes ended up in the prize place at FISM 2009 in Beijing, China: 
Brynolf & Ljung won Silver in Comedy Magic. 
Charlie Caper took Silver in Parlor Magic. 
And Johan Ståhl took Bronze in Micro Magic. 
…Imagine their surprise when they came home with their well merited authentic awards, and found that it was impossible to get any media coverage for the feat, because “We've already written about it. Joe Labero got the biggest prize there, so Bronze and Silver are rather uninteresting". Yep, Joe Labero nicked the limelight from their great accomplishment by paying for yet another bogus award, claiming it had been awarded to him at the FISM in China. 
In reality, Labero was never even there, and neither was Hassini. The Swedes who were in China and blogged about the competitions were quite puzzled by the news from home. Peter Gröning wrote "I missed when Labero received his award this morning. Did anyone see him?” and Gay Ljungberg replied “He wasn't here and didn't get an award here either. Therefore, no one has seen it. Not everything in the newspapers are true.” 
Quite shitty in my opinion, but Labero has done things that might be considered worse. For example, when Roy Horn in Siegfried & Roy was injured in a tiger attack, and everyone in the magic world was shocked and compassionate... Labero quickly took advantage of the tragedy, falsely claiming that he himself had been asked to take over Roy Horn’s role in the duo, which our Swedish entertainment journalists uncritically filled a center spread with.

When the lie becomes the truth
Since I myself keep track of what is happening in the world of magic, read trade journals and follow gossip on various Internet fora, I have had the impression that all magicians knew that the Merlin "award" is fake, and that the sole question is whether you have a negative, positive or neutral stance to the fraud.
All that was turned on its head when I got to see Hassini "in action" in 2014. I had been booked for a convention in Croatia. The organizer was an exceptionally nice and likeable young man who, together with his girlfriend, had managed to organize an unusually exciting and varied program with several internationally renowned artists. Like most truly good magicians, the booked performers were humble, accommodating and easy to work with – but in the midst of the group was a person I'd never met before, a person who both demanded and received VIP treatment. Tony Hassini. He talked incessantly, had tons of odd and ill-founded opinions on everything, pushed himself in between us every time a photo was taken, and was so generally annoying in every way that it became hard to keep a straight face. This was [age]2014[/age] years ago, when I still wasn't quite sure who was behind the fake award. I remember emailing a well-informed friend in the US asking who this annoying person was, and got the answer: “He is the con artist who sells the ‘Merlin Awards.’ He’s a well-known bullshitter. Whatever you do, do NOT let him shoot any video of you. He makes videos, pays people nearly nothing, and sells them for decades. He’s done this with many famous people.” 
It was utterly baffling to see our host and his delightful girlfriend bowing and being servile to Hassini’s every whim, until the penny dropped and I realized “Oh my God, they don't know the Merlin award is fake! They think this is real!” It turned out that Hassini had seen information about the convention, contacted the young man and introduced himself and IMS as if it were a legitimate organization, and announced that the young man had won the vote for "Best Magic Promoter of the Year" and tricked the young couple to pay for Hassini's flight and accommodation. The rest of us artists exchanged worried glances, wondering if anyone would say something, but no one could think of a non-confrontational way to say it, so in the end we reluctantly played along in the charade. 
Everywhere we went, Hassini carried two big canvas bags with large "cut-outs" of the fake prize that he quickly mounted at every photo-friendly opportunity, to make it look like he himself was the organizer of everything like the young couple had organized (Image, 10 Mb). A shopping center had co-sponsored the convention in exchange for us doing a show for them. In the photographs from the mall, Hassini has photoshopped in his own domain name, as if it were an arrangement by IMS alone (Image, 10 Mb). It wasn't easy to do a good show in the mall, there was no backstage area, no space to change and prepare, and the stage was right in front of a big LED screen so the performers stood as black silhouettes against the flashing screen. 
I'm afraid I briefly got into a pretty bad mood over the situation, before I came to grips with it and tried to make the best of the situation. I gave my best in my performance, and inexplicably managed to make enough of an impression to get a pretty decent applause at the end... which was instantly halted by Hassini who without warning ran up on stage with a microphone, announcing that he had decided that I was the "Best Cabaret Act of the Decade", pressed an award into my hands, and turned to the photographer who quickly took a picture, and then he accepted the applause that originally was meant for me, while I, perplexed, walked off the stage behind him wondering "What the hell just happened?”
Apparently, this is a tactic he often uses - to ambush known magicians with his ”award” to create the illusion of legitimacy, so that it will be easier to sell the "award" to others. Look at photographs of people receiving the award, and you'll see that about half of them have a surprised expression on their face, as if they've been taken aback and can't quite decide how to react. 
Since 2014, I have begun to understand that if you are not very active in following what is happening in the world of magic, internationally, it is quite easy to be deceived by Hassini and his claims. During the preparation of this article, I have spoken to several artists who have received the "award", and all have said that they are happy to talk on the condition that they are not named in this article. Several of them feel a little embarrassed about having let themselves be tricked. "When I got it, I thought it was real," said at least three of those I spoke to. 
As far as I understand, Hassini likes to travel to countries he's never been to before, so the first 1-2 magicians he contacts in each new country are carefully convinced that it's a real and legitimate award - after all, he has loads of photographs by himself and internationally known artists which do seems to support his claims. Once they fall for the initial scam, it's a simple matter of gradually upping the ante until Hassini gets flights, hotels, accommodation and VIP treatment. After the first couple of awards, the tactics become more blatant. Other magicians in the relevant country then receive the offer “Did you see how much PR the magician N got? You can also get just as much attention if you also obtain a Merlin award.” In addition, there are quite a few who themselves initiate contact with Hassini to buy a "price". 
Many of those who have been tricked into thinking that Merlin is an authentic award have today completely removed the information that they received it, because they do not want to be mistaken for anyone who would buy a fake award. Many keep quiet about it, because they find it embarrassing that they let themselves be deceived. Which is a huge shame, because the silence helps the lie appear as reality.

It's time to speak up
The Merlin Award is a cancer in the magic world. It need to be cut out. Soon, on July 25, 2022, the FISM 2022 World Championships will start in Québec, Canada. Skilled and ambitious artists from all over the world have spent years preparing, investing energy and money in creating original and personal works. An award from FISM is a world-class achievement, something that deserves respect and admiration. If someone comes along with some junk of fool’s gold and claims that they have received the "Magic World's equivalent of the Oscars", then it should not go unchallenged, it should be shot down immediately. 
Of course collegial respect and solidarity is good, but it should not include reputation leeching from those who have been meritorious enough to receive authentic awards. Enough is enough.

Excerpt: Tom Stone received "The Merlin Award" 2014, against his will. Let's examine why it's a debated award.

### Merlin Award

För några år sen, 2014, fick jag The Merlin Award för ”Best Cabaret Act of the Decade”. Jag fick det mot min vilja. Egentligen hade jag inte tänkt prata om det alls, men nyligen upptäckte jag att Tony Hassini, upphovsmannen till fejkpriset, hade placerat ett foto av incidenten på sin websida, så i rent självförsvar känner jag mig nu tvingad att prata om det. 

Magipriser
Men låt oss först börja med magipriser generellt. De autentiska priserna. Vanligtvis delas de ut i samband med tävlingar i trolleri. Det främsta syftet med magitävlingar har egentligen aldrig handlat om själva tävlingsmomentet, utan om att trigga konstnärlig utveckling. Trolleri är en ganska smal underhållningsnisch och allmänheten är generellt dåligt informerade om vad modernt trolleri består av. Så man skulle lätt kunna bygga en hel karriär på traditionellt Public Domain-material - utan att nån någonsin skulle märka det. Rent krasst kan man leva gott som trollkonstnär utan att tillföra en enda egen konstnärlig tanke. 

Så för att motverka stagnation har forumet ”tävlingstrolleri” skapats - det enda forumet som existerar för en trollkonstnär där nytänkande och originalitet premieras och uppmuntras. Tävlingarna sker på olika nivåer. Klubbmästerskapen brukar oftast vara lekfulla och prestigelösa, medan de övriga tävlingarna är mer strikta i formen.

Våra Svenska och Nordiska mästerskap har tidigare varierat kraftigt i kvalité och nivå från år till år, beroende på vem som varit arrangör, hur effektivt och tidigt de gått ut med information. Vissa år har det varit världsklass och andra år har det varit som ett dåligt skämt. Under lång tid var utgången av tävlingarna totalt oförutsägbara, eftersom även kompetensen hos juryn kunde variera enormt från år till år. Ibland plockades folk som bara råkade stå i närheten till domare. Det har blivit mycket bättre och jämnare sedan det bestämdes att tävlingarna skulle följa FISM-regler och sedan Gay Ljungberg startade med kurser och träning för domare. Idag är det oftast en genuin merit att vinna en SM-gren.


På det internationella planet är det FISM som gäller. Akronymen FISM står för ”Fédération Internationale des Sociétés Magiques” och är en internationell paraplyorganisation för alla större magiföreningar kring världen. De består av 111 medlemsföreningar från sammanlagt 50 olika länder, och representerar c:a 90 000 trollkonstnärer och amatörtrollkarlar. Var tredje år arrangerar de Världsmästerskapen i Magi. Ett FISM-pris är det största en trollkonstnär kan vinna. Det finns inget annat som ens kommer i närheten.

För att vara helt uppriktig så har jag aldrig varit speciellt intresserad av priser och hedersutmärkelser. Arbetet är sin egen belöning. Även om jag är en stor förespråkare av nyttan av tävlingstrolleri, så har det mer handlat om arbetsprocessen med att skapa kreativa lösningar inför en orubblig deadline än om att bli bedömd och belönad med poäng och pris. Jag har själv tävlat en del, men även om det står några pokaler och samlar damm i bokhyllan, så minns jag inte var, när och varför jag fått dem. Jobbet jag gjorde var viktigt, men pokalerna är inte speciellt viktiga. 

Det sagt, oavsett hur stor eller liten prestige man tycker det finns i att vinna ett magipris, så är har det alltid funnits en seriös och ärlig tanke bakom det. Det går inte att köpa ett pris. Det går inte att mygla sig till sådana pris, utan motiveringarna till priserna är alltid transparenta, dokumenterade och tål granskning... med ett distinkt undantag. Så, bara för skojs skull, låt oss granska bakgrunden till det så kallade Merlin-priset. Låt oss starta med dess upphovsman.


Tony Hassini
Det är inte helt enkelt att hitta info om Hassini, eftersom han går under flera olika namn: Tony Hassini, Hassan Emin, Anthony Hassini, Hassim Emin, Anthony H Emin, Emin Hassini… så den här genomgången kommer innehålla glapp och luckor - men tydligen är Hassini född på Cypern 1941. Som 16-åring flyttade han till London där han tog allsköns småjobb; diskare osv. Vid nån punkt blev han helt såld på trolleri efter att ha sett en trolleridemonstration på Hamleys leksaksaffär vid Regent Street. Det var Tony Corinda som hade filial där - i slutet av 50-talet och början av 60-talet hade Corinda omkring 40 personer anställda, utspridda på ett antal butiker i London (ref.).
Omkring 1960 letade den nu 19-årige Hassini upp Tony Corinda, och lyckades bli anställd under fyra år för att montera de trolleri- och skämtartiklar som såldes i Corindas butiker. I nutida intervjuer påstår Hassini att han även hade ett längre engagemang på London Palladium vid den här tiden, men det finns inget som tyder på att det är korrekt.
Omkring 1964 flyttade Hassini till New York, där han fick kontakt med rekvisitahandlaren Louis Tannen, och började snart tillverka rekvisita åt Tannen's.


Musikproducent
Ungefär samtidigt fick han sällskap av sin 17-åriga bror Marc Emin som 1965 flyttade från Cypern till New York för att studera. Brodern Marc var musikintresserad, så Hassini fick idén att han skulle göra karriär som musikproducent. 1971 hyrde han en musikstudio och några skickliga studiomusiker (bland annat basisten Jim Pons som senare skulle spela med Frank Zappa and the Mothers of Invention) och spelade in en skiva med sin bror, som nu hade artistnamnet Marc Mundy. Skivan pressades i 500 exemplar. Någon laddade nyligen upp plattan på YouTube om du vill höra:
https://www.youtube.com/watch?v=bizcTYc8rAs
Sajten The Worlds Worst Records kommenterar att musiken är, som bäst, medioker och att det är tydligt att de uppenbart skickliga musikerna hade fått väldigt kort tid att bekanta sig med låtarna. 
Efter att ha hört resultatet gav Hassini upp ambitionen att bli musikproducent, och några år senare flyttade brodern tillbaka till Cypern och blev matematiklärare istället. 

Konstnärlig Rekvisita
Mellan 1971 och 1980 kunde man regelbundet se namnet Hassini i Tannen's annonser i fackpressen.

Något som var förbryllande med rekvisitan som annonserades, var att man ofta kunde se spår av konstnärlig estetik, framförallt i de skupterade detaljerna. T.ex. falskhanden i Hassinis version av Daylight Seance var väldigt realistisk. I Genii Maj, 1973, skriver Ed Mishell i produktrecensionerna att Hassinis gummiduvor är så realistiska att de ser levande ut. 
Skälet till att jag tycker det är förbryllande är enkelt - har man nån gång sett Tony Hassinis videos, photoshoppade bilder eller hemsidor, så kan man inte missa att han själv saknar estetiskt sinne för bild och form. Så det är en god gissning att antaga att han anlitade en konstnär för de skulpterade detaljerna... eller kanske ännu mer sannolikt, för att spara pengar; en konststudent?
På sin informationssida om Merlin-priset skriver Tony Hassini att priset designades 1968 av en ung konststuderande vid namn Carol Michaud. Hur sannolikt är det att Hassini samarbetade med två olika konstnärer under samma tidsperiod? Kanske är det samma person som designade både Merlin-figuren och Hassinis rekvisita, falskhänder, gummiduvor osv?
Då jag inte fann några svar online, så skrev jag ett mail till Hassini där jag sa att jag researchade gummiduvor och frågade vem som hade designat hans modell. Han svarade att, jodå, det var samma konststuderande som gjort både duvorna och Merlinfiguren!
Faktum är att jag tror att Merlin-priset egentligen är en misslyckad magiprodukt. Att den sannolikt var tänkt att gjutas i latex, precis som gummiduvorna och andra props som tillverkades kring den tidsperioden. Att det var tänkt som produceras som ett sightgag varje gång publiken applåderade, lite som när Johnny Lonn visade upp sin medalj när han gjort nåt extra fiffigt.

Jag upptäckte precis nåt intressant. Eftersom den här konststudenten, fröken Michaud, gjorde rätt snygga saker redan på 60 och 70-talet, så tänkte jag att det kunde vara kul att se hennes senare verk, se åt vilket håll hon utvecklats konstnärligt genom åren... men mina sökningar ledde mig oväntat till The NYC Marriage Index. Där fann jag att Carole Michaud gifte sig med Hassan Emin a.k.a. Tony Hassini på Manhattan 1965! Det var hans fru! 
Att hundratals konststudenter fått tävla om uppdraget att designa ett pris kan nog anses vara påhittat. Varför skulle Hassini annars låtsas som att hans egen fru var en okänd person?

Faktum är att det kryllar av den här sortens märkligheter överallt i Hassinis omkrets. T.ex. i den amerikanska facktidningen M-U-M från Februari 1978 hittar man påståendet att Hassini med sin fru Carole, samt en crew på 9 personer, gjorde en stor Europaturné med en illusionsshow 1967. Men i Europeiska källor finns inga tecken alls på att detta någonsin skett. I samma tidning påstås det också att Hassini drivit en av USAs ledande rekvisitafabriker, vilket även det är en överdrift. Hassini må vara väl förtrogen med både Grekiska och Engelska, men det är tydligt att hans egentliga modersmål är Hyperbol.


Marvelous Magical Burger King
1976 tog reklamagenturen J. Walter Thompson över marknadsföringen för fastfoodkedjan Burger King, och introducerade raskt en ny maskot för att direkt konkurrera med McDonalds maskot Ronald McDonald. 
Nykomlingen gick under namnet "Marvelous Magical Burger King" och var en figur klädd som en kung från 1500-talets England som gjorde trolleritrick tillsammans med diverse bizarra sidekicks - "Sir Shake-a-Lot", "Burger Thing", "The Duke of Doubt", "Wizard of Fries" osv. 
På något sätt fick Hassini jobbet som magikonsult, vilket innebar att bidra med trolleritrick till reklamfilmerna, inklusive vara "body double" för kungen när fingerfärdighetstrick skulle göras. Som ytterligare gimmick anlitades c:a 20 skådisar att åka omkring och agera som trollande kungar på Burger King-restaurangernas parkeringsplatser, så Hassini tillsammans med Mark Wilson fick i uppdrag att lära dessa aktörer att göra en enkel trollerishow. 
Givetvis påstår Hassini idag att det var han själv som skapade konceptet och karaktären och att det var han själv som pitchade in alltihop till Burger Kings styrelse. Det är naturligtvis inte sant, men vad som är sant är att konsultuppdraget var ett gigantiskt karriärsteg för honom. 

https://www.youtube.com/watch?v=4NI7NRXPE9Y

Under de följande sex åren bidrog Hassini med magieffekter till omkring hundra reklamfilmer. Ett guldjobb som varade fram till 1988 då mattan rycktes undan fötterna på honom, då Burger King utan förvarning avvecklade hela konceptet med den trollande kungen.

Distron Video Corporation
Under arbetet med Burger Kings reklamfilmer hade Hassini blivit nyfiken på filmskapande. Man kan väl inte påstå att han hade nån talang för ämnet, men han hade viljan och entusiasmen - så när trollerikonsultjobbet försvann, så skaffade han sig snabbt en videokamera, och mellan 1988 och 1994 producerade han ett trettiotal instruktionsvideos under titeln Distron Video Corporation. Titlarna är en märklig blandning. Det är instruktionsfilmer om hunddressyr, hälsokost, första hjälpen, olika hälsodieter och vitaminer, allergier, samt trolleri. Låt oss titta på ett exempel av Hassinis videoproduktion. Som du märker är han förtjust i att filma med kamerakran och att zooma.

https://www.youtube.com/watch?v=-vpK3trzIqQ

Notera slogan som avslutar filmen här ovanför. "Recognized worldwide as innovators on the leading edge of excellence in video productions". De flesta orden i den meningen kan ifrågasättas. Låt oss se mer! Om du hoppar fram till 1:13 i följande video så kan du se Hassinis innovationer och "leading edge" i användandet av Greenscreen, under förutsättning att vi räknar in "förskräckligt" som en innovation.

https://youtu.be/IOuVjT8a8Jo?t=73

Alltså, vad är syftet? Alla dessa fejkmikrofoner från BBC, CNN, MTV…?
 Parallellt med produktionen av märkliga kost- och hundvideos så försökte Hassini starta upp "Video Teaching Easy Method Library" - en enklare föregångare till International Magicians Society (IMS), men riktad till allmänheten. 
1990 gjorde han den första videon "Beginner's Magic". Bilden här intill är en av hans annonser för allmänheten - publicerad den 31 Maj, 1992, i "The News Journal" från Wilmington, Delaware. 
Det går inte att hitta så mycket mer information om "Video Teaching Easy Method Library", så man kan gissa att det nog inte var nån större framgång.
Hur som helst, det verkar som att Hassini under 1994 tröttnade på att göra knepiga instruktionsvideos, och istället vände han på bladet till nästa kapitel i hans liv.

IMS - International Magicians Society
I Juni 1994 dök följande 2-sidesannons upp i facktidningen Genii.
En videoklubb, med andra ord. Justerat för inflation; för den behändiga startsumman 500 kr fick man därefter privilegiet att köpa ytterligare videos för 200 kr styck. I början sände Hassini ut ett startpaket med medlemskort, medlemspin, diplom och en pärm för extra medlemsutskick… men det paketet blev snart magrare och magrare.
Hassini bakdaterar ofta och gärna starten av videoklubben till 1968. Ingen aning om varför, för det finns inga tecken på att IMS existerat före Juni 1994. Han registrerade inte ens varumärket förrän i Mars 1996. Varför just 1968? Skulpturen som han använde som logo för verksamheten hade stått och samlat damm i 26 år, så kanske säger han 1968 för att det var då som hans dåvarande fru skapade den?
Det är svårt att säga nåt konkret om något alls från den här punkten, för här släpper Hassini ambitionen att hålla sig i närheten av verkligheten. 
1998 gör han en hemsida för verksamheten med domännamnet "Learnmagic.com", och 2001 flyttar han över till domännamnet "magicims.com". Det är ganska informativt och underhållande att stega fram och följa de första årens uppdateringar via de arkiverade sidorna hos Wayback Machine. De arkiverade sidorna kan ses här: LearnMagic och MagicIMS.
Det första man reflekterar över är hur överdrivet medlemsantalet är - eller kundlistan snarare, eftersom det inte är en medlemsorganisation. Om du köpte en enda video av Hassini för 25 år sen, så räknas du som en av dagens aktiva medlemmar. 1998 påstår han att han haft 20.000 nya kunder sedan starten 4 år tidigare. Låt oss sätta perspektiv på den siffran - Hassini och IMS är bara en person. Och processen är att den blivande medlemmen sänder ett intressebrev. Hassini tar emot och öppnar brevet. Kopierar personuppgifterna till ett svarsbrev med betalningsinformation. När betalningen kommer in, så samlas startpaketet ihop (pärm, två videos, medlemskort fylls i och lamineras, diplom fylls i), och packas in och tejpas ihop, och lämnas till posten. Vi kan räkna att hela processen tar minst en halvtimme per "medlem". För 20.000 medlemmar tar det 10.000 timmar. Om man räknar att han jobbar 12 timmar per dag, alla dagar i veckan, utan rast, så blir det oavbrutet jobb i 30 månader, eller 2,5 år. Påståendet är helt orealistiskt.
Jämför med "The International Brotherhood of Magic", världens största medlemsförening för trolleriintresserade, som har funnits sedan 1922 och har 88 underavdelningar kring världen - de har totalt omkring 15.000 medlemmar som faktiskt existerar.
Eftersom det inte är någon hejd på dumheterna så hittar nu Hassini på att IMS även har en "Magic Academy", en byggnad där magiker kan komma och studera för att få den akademiska titeln "Doctor of Magic". Man kan undra, om det faktiskt finns en sådan byggnad, varför behöver Hassini då sätta sin logo på huset via ett dåligt photoshopmontage? Och har han helt missat att Google Streetview existerar? Om man kollar upp de två adresser som anges på IMS-hemsidan, hur stor är chansen att man kommer se en elegant Magic Academy-byggnad?

Las Vegas adressen (Streetview):

New York adressen (Streetview):

Ett rent påhitt… Så vitt jag kan se, så var hela "Magic Academy" bara ett knep att förmå folk att förbinda sig att köpa 50 videos.

För att hoppa tillbaka till medlemsantalet - idag påstår Hassini att IMS har över 57.000 medlemmar, fyra gånger så många som International Brotherhood of Magic - världens största autentiska magiförening. Lustigt nog säger IMS sociala medier något helt annat! (Siffrorna är från 21 Juli, 2022)
Jag är inte nåt geni på sociala medier, och har definitivt inte 57 tusen supporters. Om man jämför med mina egna, förhållandevis låga, siffror av följare och prenumeranter, så blir det pinsamt uppenbart hur mycket Hassini överdriver.

	
Nu är Sociala medier kanske inte bästa mätaren, så låt oss istället titta på ett säkrare värde - antal "backlinks" på internet. En "bakåtlänk" är en länk från nån annans webbsida till ens egen webbsida, och är en referens som kan jämföras med en citering. En stor och viktig organisation får automatiskt många "citeringar". Och vi kan utöka jämförelsen och ta med The Magic Castle i Hollywood, International Brotherhood of Magic (IBM), Society of American Magicians (SAM), The Magic Circle i London, samt facktidningen Genii. 


	Backlinks

	

Vertyget som användes för datan ovanför är Semrush Backlink Analytics. 
Jämförelsen visar hur stora Hassinis överdrifter är. T.ex. IMS har bara 0,9% av bakåtlänkarna som IBM har. Genii har 627 ggr fler inlänkar än IMS. Till och med jag själv har mer än fem gånger fler inlänkar än IMS - trots att IMS hemsida har existerat många fler år än min. 

IMS är "världens största magiorganisation som registrerats i Guinness Book of World Records", påstår Hassini överallt. Föga överraskande kan inte ett enda ord om det hittas när man använder Guinness egen sökfunktion.

Det enda som imponerar med IMS är hur många skickliga och namnkunniga trollkarlar som Hassini har lyckats göra instruktionsvideos med. Paul Gertner, Lennart Green, Tabary, Paul Wilson, Kevin James…osv. Dock verkar de flesta videos vara rätt primitiva, filmat i en tagning med en enda fast kamera, trista miljöer i befintligt ljus, lite småstressad atmosfär. Eftersom jag känner några av artisterna, så frågade jag runt lite. Visar sig att det ofta spelats in i all hast på magikonferenser, mellan programpunkterna. Några har fått betalt, i vissa fall ganska bra betalt. Andra har blivit lovade ersättning, men utan att någonsin få det.

Den gigantiska listan av "IMS Officers" ser också imponerande ut vid första anblicken… under förutsättning att man inte tittar så noggrant. 
Tittar man närmre, så märker man att vissa namn på listan är personer som inte längre är i livet. T.ex. William H. McIlhany som är listad som IMS "Magic Historian" - han dog för [age]2017-05[/age] år sen. Deras "Vice Chair" Max Toth dog [age]2011-03[/age] år sen, i Mars 2011. Men döden själv verkar inte ha stoppat Max Toth från att underteckna Hassinis brev helt fram tills denna artikels publiceringsdatum (här är ett exempel från 2016 och ett från 2023)
Andra är listade flera gånger. Cathy Edwards & Cathy Emin som är listade som "World President", "Treasurer" och "Director"… det är samma person; Hassinis nuvarande fru.
Ytterligare andra verkar inte ens existera - Mark Ziaian som är listad som kontaktperson för Finland är omöjlig att hitta. Det står att det finns en IMS-filial i Tyskland, men vare sig hemsida eller email fungerar.
Och mitt i listan hittar man en Svensk! Vad jag minns har jag aldrig träffat någon Frank Anders. Finns han ens? Och hur har en Svensk hamnat mitt i den här sortens skumheter? Konstigt efternamn, kanske felstavat… Andersson?
Telefonnumret funkade inte, och sökkombinationerna av namn och adress returnerade absolut ingenting. Men så av en slump såg jag namnet "Anders Frank" som en vän till en vän på Facebook… Kunde det vara han?
Jag tog kontakt och jodå, det var rätt person. Jag tyckte mig känna igen rösten och det visade sig att vi faktiskt hade träffats ett par gånger, i förbifarten, på olika kongresser. I början av samtalet var Anders vänligt samlad, korrekt och "officiell"… men efter en stund började det framkomma att han inte alls var speciellt nöjd med rollen han fått, och att han inte riktigt förstod varför hans namn fortfarande stod med i listan. Sedan han först blev listad som kontaktperson för [age]1995[/age] år sen så har han flera gånger flyttat och ändrat både adress och telefonnummer, och varje gång hade han sänt adressändring till Hassini, plus bett honom ändra det felskrivna namnet - utan att det någonsin uppdaterades. 
Slutligen hade Anders bett att få sitt namn och föråldrade uppgifter bortplockade från Hassinis webbsida - men även det hade ignorerats.

Jag frågade Anders hur han hamnat i den här rollen till att börja med. Det visade sig att Anders i mitten av 90-talet jobbade med ungdomar. När han såg Hassinis stora annonser i fackpressen, så tänkte han att det kunde vara en kul fritidsaktivitet för ungdomarna att lära sig lite om trolleri, så han svarade på annonsen i syfte att köpa 2-3 lämpliga nybörjarvideos. Hassini hade snabbt svarat med ett "erbjudande" om att investera i verksamheten. Han sa att Anders själv borde köpa ett antal "Master tapes" som han själv kunde kopiera och sälja, med en liten royalty till Hassini per såld kopia.
Hassini visade sig ha svar på varenda invändning. När Anders sa att Sverige var en för liten marknad för att det skulle vara lönsamt för honom, svarade Hassini att Anders även kunde vara generalagent med ensamrätt för hela Skandinavien; Danmark, Norge, Sverige och Finland. Övertalningen fortsatte, och slutligen betalade Anders en förmögenhet för ett fåtal "master tapes". En liten doft av pyramidspel här.
Medan Anders fortfarande höll på att försöka hitta lämpliga maskiner att duplicera mastertejperna på, så upptäckte han att Hassini gjort en identisk deal med en person i Finland, helt i strid med överenskommelsen de gjort. Sen upptäckte han att Hassini hade fortsatt sälja videos direkt till Skandinaviska trolleriintresserade, trots att dealen var att dessa skulle hänvisas till Anders. Efter en tid stod det klart för Anders att det var omöjligt för honom att återfå de investerade pengarna genom att sälja videos. Att betala för professionell videoduplicering skulle enbart öka förlusterna, så det slutade med att mastertejperna hamnade i en låda i källaren, orörda och oanvända. Senare framkom det att vid tidpunkten som Hassini sålde mastertejperna, så hade han själv redan gått över till DVD, väl medveten om att VHS var ett döende format.
Kort sagt, Anders kände sig en aning utnyttjad och lurad. Att han kände sig motvilligt inmålad i ett hörn över att stå listad som officell representant för en verksamhet han inte själv tror på. Något jag definitivt sympatiserar med.
Under samtalet med Anders dök ett par andra saknade pusselbitar upp angående hur Hassinis första frus skulptur kommit att bli en sådan ikonisk symbol för ohederlighet. 

Merlinpriset - den svenska katalysatorn
Att producera nya videos till en videoklubb är ett ganska specifikt jobb som inte har något gemensamt med jobbet att åka runt världen och dela ut fejkpriser, så man kan fråga sig hur den övergången gick till.
Om man tittar på baksidestexten av Hassinis "Beginner's Magic"-video så ser man att alla pusselbitarna fanns på plats redan 1990. Skrävlandet är i full blom - Det är idag ganska lätt att leta upp vilka som varit gäster i olika TV-program, och Hassini har naturligtvis aldrig varit gäst hos Johnny Carson, Merv Griffin eller Ed Sullivan Show. Han har givetvis inte uppträtt på London Palladium eller Radio City Music Hall heller. På fotot poserar han glatt med statyetten som hans första fru snidat åt honom. Statyetten har ännu inte fått nåt namn, så när han utser sig själv till Årets Bästa Trollkarl, så kallar han det helt enkelt för "The Best Magician of the Year Award". Och det är här, på videoomslagets baksida, som "International Magician's Society" nämns för allra första gången någonsin - vilket då fortfarande är en fantasiskapelse, det är först fyra år senare som han sätter det som namn för hans videoklubb.
Grejen är, vid den här punkten använder han fortfarande sin frus statyett för att haussa upp sig själv. Hur vändes det till att haussa upp andra? För att få svar på det, så behöver vi titta närmre på hur världen såg ut just då.
I mitten av 90-talet var Internet fortfarande en ganska ny grej, och det var lite "vilda västern". Vare sig Google eller PageRank existerade förrän 1998, så det fanns bara en enda värdemätare som dåtidens sökmaskiner gick efter; bakåtlänkar. Så personer som var mindre nogräknade manipulerade gärna sökmaskinerna via diverse fula knep. 
Ett populärt "Black Hat SEO"-knep vid den tiden var att dela ut olika "Web Awards". Proceduren var att man skapade en liten bild som var designad att se imponerande och "officiell" ut. Sen kontaktade man ett par hundra slumpmässigt utvalda websajter och sa "Vi har haft en omröstning om Webbens bästa sajter, och din sajt har vunnit priset för 'Excellence in Design'. Var vänlig att placera bifogad prisbild på din sajt och länka den till vår sajt!". De som kontaktades blev givetvis glada och smickrade, och följde uppmaningen med stolthet. Resultatet var att man snabbt fick hundratals bakåtlänkar, och hamnade i topp på dåtidens sökmaskiner - utan att behöva göra nåt annat än att göra ett spammail och förlita sig på andras fåfänga.
Det är ganska enkelt att föreställa sig hur Hassini, i mitten av 90-talet, hör talas om fulknepet att dela ut priser till andra för att själv få uppmärksamhet, och ser statyetten som hans fru snidat, och sen lägger ihop ett och ett. Som gammal rekvisitatillverkare så är det inga problem för honom att göra en ny gjutform för att duplicera statyetten och sen spraymåla den med guldfärg. 1996 gör han ett fåtal försiktiga test, han ger sitt "pris" till Harry Blackstone Jr. och Tony Clark. De reagerar lika naivt som mottagarna av de olika "web awards" gör - de blir överraskade, glada och berättar om "priset" de fått för omvärlden… och resultatet är att det blir en liten boost i Hassinis videoförsäljning.
Hassini får blodad tand, och gjuter fler kopior av hans första frus skulptur. Ångorna från guldsprayen ligger tjock i hans källare. Han hör även av sig till de kring världen som han lurat att köpa "master tapes", och tipsar dem om att de också kan skapa uppmärksamhet för videoförsäljningen genom att dela ut "priser", och att han kan förse dem med guldmålade statyetter som de kan dela ut.
Här i Sverige grubblade då Anders Frank fortfarande över hur han någonsin skulle kunna få avkastning på videotejperna han övertalats att köpa, så han nappar på förslaget. Om han kunde få en notis i pressen där hans nybörjarvideoklubb gav "pris" till en känd trollkarl, så skulle det nog hjälpa till att få sålt några videos. Så han förslår den Svenske illusionisten Joe Labero som lämplig mottagare. 
Joe Labero och hans team höll just då på att, inför hösten 1998, förbereda en premiär av en stor illusionsshow på Rondo i Göteborg. Labero och hans team var slipade nog att förstå vad det handlade om. De insåg omgående att det fanns ett PR-värde i att bli tilldelad en guldmålad statyett i samband med premiären… däremot var de tveksamma till utdelaren av priset - att få "pris" från en okänd amatörtrollkarl från Valdemarsvik var ju svårt att måla upp som exklusivt och prestigefullt. Det skulle onekligen vara mer exotiskt och spännande om det istället kom en Amerikan för att dela ut priset. Sagt och gjort - de kontaktade Hassini, flög över honom och på premiärkvällen rullade han in till entrén, i limousine, mitt framför ögonen på nöjespressen, vilket helt sålde in illusionen att Hassini var nån VIP från USA. 
Hela grejen med flyg, lyxhotell, limousine, VIP-bemötande osv gav bränsle till Hassinis aptit för uppmärksamhet. På många sätt var detta Sverigebesök katalysatorn som gjorde att Hassini, från denna punkt, fokuserade mer på att dela ut fejkpriser och mindre på att sälja videos.
Anders Frank själv kände sig ignorerad och osynliggjord av både Hassini och Labero, och inte ett ord sades om videoklubben som var den egentliga anledningen till hela grejen, så när han såg ett par gamla kompisar i publiken så hängde han på dem istället.
Sedan 1998 har Joe Labero betalat för minst tre statyer till, även de ackompanjerade av fantasifulla berättelser. Man kan nästan säga att han gjort mytomani till en affärsidé. Under en period hittade han t.ex. på att han skulle vara med i "Pirates of the Caribbean", vilket våra svenska nöjesjournalister okritiskt skrev artiklar om, som vanligt utan att göra nån faktakoll alls.

Fejkpris - harmlöst eller skadligt?
Det finns en mängd olika åsikter om utdelandet av fejkpriser. Många kollegor ser ned på företeelsen, men nästan lika många tycker att det är en högst praktisk och legitim PR-metod. Så länge det inte skadar nån, så skulle jag nog själv vara ganska neutral - men problemet är att det faktiskt skadar folk.
I början av den här texten nämnde jag FISM - världsmästerskapen i magi. Det har varit ganska ovanligt med svenskar på prisplats. Johnny Lonn kom på 3:e Plats 1967. Topper Martyn vann sin gren 1970, och kom 2:a 1973 och 1982. Lennart Green vann sin gren 1991 och efter Lennarts vinst skulle det gå hela arton år utan nån svensk på prisplats…
Så det var en gigantisk bedrift när hela fyra svenskar hamnade på prisplats vid FISM 2009 i Beijing, Kina: 
Brynolf & Ljung tog Silver i Comedy Magic. 
Charlie Caper tog Silver i Parlour Magic. 
Och Johan Ståhl tog Brons i Micro Magic.
…Döm om deras förvåning när de kom hem med sina autentiska merit-baserade priser, och märkte att det var omöjligt att få nån mediabevakning för bedriften, för "Vi har redan skrivit om det. Joe Labero fick ju det största priset där, så Brons och Silver är ganska ointressant". Japp, Joe Labero norpade strålglansen från jättebedriften, genom att betala för ännu ett fejkpris och påstå att det tilldelats honom vid FISM i Kina. 
I verkligheten var Labero aldrig ens där, och inte Hassini heller. De svenskar som var på plats i Kina och bloggade om tävlingarna var högst förbryllade över nyheterna hemifrån. Peter Gröning skrev "Jag missade när Labero fick sitt pris i morse. Var det någon som såg honom?" och Gay Ljungberg svarade "Han var inte här och fick inte heller ett pris här. Därför har ingen sett det. Allt är inte sant som står i tidningen."
Ganska fult gjort tycker jag, men Labero har gjort saker som eventuellt kan anses värre. T.ex. när Roy Horn i Siegfried & Roy blev skadad i en tigerattack så var alla i magivärlden chockade och medkännande… medan Labero krasst drog egen nytta av tragedin, och falskt påstod att han själv blivit ombedd att ta över Roy Horns roll, vilket svenska nöjesjournalister okritiskt fyllde ett mittuppslag med. 

När lögnen blir sanning
Eftersom jag själv håller koll på vad som händer i magivärlden, läser facktidningar och följer skvaller på olika internetfora, så har jag haft föreställningen att alla trollkonstnärer vet att Merlin "priset" är fejk, och att frågeställningarna enbart har handlat om huruvuda man är negativt, positivt eller neutralt inställd till bluffmakeriet. 
Allt det ställdes på huvudet när jag 2014 fick se Hassini "in action". Jag hade blivit bokad till en kongress i Kroatien. Arrangören var en utomordentligt trevlig och sympatisk ung man som, tillsammans med sin flickvän, hade lyckats anordna ett ovanligt spännande och varierat program med flera internationellt ryktbara artister. Som de flesta verkligt skickliga trollkarlar var de bokade artisterna ödmjuka, medgörliga och lätta att arbeta med - men mitt i skaran fanns en person jag aldrig mött förr, en person som både begärde och fick VIP-behandling. Tony Hassini. Han pratade oavbrutet, hade mängder av konstiga och dåligt underbyggda åsikter, trängde sig in mellan oss varje gång ett foto togs, och var så generellt irriterande på alla plan att det var svårt att hålla god min. Detta var för [age]2014[/age] år sen, när jag fortfarande inte var helt säker på vem som var bakom fejkpriset, så jag minns att jag mailade en välinformerad vän i USA och frågade vem den här irriterande personen var, och fick svaret "He is the con artist who sells the 'Merlin Awards.' He's a well-known bullshitter. Whatever you do, do NOT let him shoot any video of you. He makes videos, pays people nearly nothing, and sells them for decades. He's done this with many famous people."
Det var ytterst förbryllande att se vår värd och hans förtjusande flickvän buga och bocka för Hassini fram till poletten trillade ned för mig, och jag insåg "Herregud, de vet inte att Merlin-priset är fejk! De tror att det här är på riktigt!" Det visade sig att Hassini hade sett information om kongressen, kontaktat den unge mannen och presenterat sig själv och IMS som om det var en legitim organisation, samt meddelat att den unge mannen vunnit omröstningen om "Best Magic Promotor of the Year" och sen lurat det unga paret att betala för Hassinis flyg, hotell och uppehälle. Vi övriga artister bytte bekymrade blickar och undrade om någon skulle säga något, men ingen kunde komma på ett konfliktfritt sätt att säga det på, så i slutändan spelade vi motvilligt med i charaden. Överallt vi gick, så hade Hassini med sig två stora sportbagar med stora "cut-outs" av fejkpriset som han snabbt monterade upp vid varje fotovänligt tillfälle, för att få det att se ut som att han själv var arrangör till allt som det unga paret hade arrangerat (Bild, 10 Mb). Ett köpcenter hade varit med och sponsrat kongressen i utbyte mot att vi gjorde en föreställning för dem. I fotografierna från köpcentrat har Hassini photoshoppat in sitt eget domännamn, som om det var ett arrangemang av IMS (Bild, 10 Mb). Det var inte helt enkelt att göra föreställningen i köpcentrat, det fanns inget backstage-område, inget utrymme att byta om och preparera, och scenen var precis framför en stor blinkande LED-skärm så att publiken hade motljus. Jag är rädd att jag blev på ganska dåligt humör en stund, innan jag bet ihop och försökte göra det bästa av situationen. Jag gav mitt yttersta i min show, och lyckades på nåt oförklarligt sätt göra intryck nog att få en jätteapplåd på slutet… vilket ögonblickligen stoppades av Hassini som utan förvarning sprang upp på scenen med en mikrofon, utropade att han hade utsett mig till ”Best Cabaret Act of the Decade”, tryckte ett pris i händerna på mig, och vände sig mot fotografen som snabbt tog en bild, och sen bugade han för den applåd som jag själv skulle haft, medan jag själv snopet gick av scenen bakom honom undrandes "Vad tusan hände egentligen?"
Uppenbarligen är det en taktik han ofta använder sig av - att ur bakhåll dela ut sitt "pris" till ryktbara magiker för att skapa illusionen av legitimitet, så att det ska bli lättare att sälja "priset" till andra. Titta på fotografier av personer som får priset, så ser du att ungefär hälften har ett förvånat uttryck i ansiktet, som om de blivit överraskade och inte riktigt hänger med i vad som händer.
Jag har sedan 2014 börjat förstå att om man inte är jätteaktiv på att följa med i vad som händer i magivärlden, internationellt, så är det lätt att bli lurad av Hassini och hans påståenden. Under förberedelserna av den här artikeln har jag pratat med ett flertal artister som fått "priset", och alla har sagt att de gärna berättar under förutsättning att de inte namnges. Många av dem känner sig smått generade över att ha låtit sig bli lurade. "När jag fick det, så trodde jag att det var på riktigt", har åtminstone tre av dem jag pratat med sagt. Så vitt jag förstår, så gillar Hassini att resa till länder han aldrig varit i förr, så de första 1-2 magikerna han kontaktar i varje nytt land blir omsorgsfullt övertygade om att det är ett verkligt och legitimt pris - han har ju mängder av fotografier av sig själv och internationellt kända artister vilket verkar ge stöd till påståendena. När de väl fallit för den inledande bluffen, så är det en smal sak att gradvis öka insatserna tills Hassini fått flyg, hotell, uppehälle och VIP-bemötande. Därefter blir taktiken krassare. Andra trollkonstnärer i det aktuella landet får sen erbjudandet "Såg du hur mycket PR magikern N fick? Du kan få lika mycket uppmärksamhet om du också skaffar ett Merlin-pris." Desutom är det ganska många som själva initerar kontakt med Hassini för att köpa ett "pris". 
Många av de som lurats att tro att Merlin är ett autentiskt pris har idag helt tagit bort uppgiften att de fått det, för att de inte vill att nån ska tro att de är någon som krasst skulle köpa ett fejkpris. Många håller tyst om det, för de tycker det är generande att de låtit sig bli lurade. Vilket är enormt synd, eftersom tystnaden hjälper lögnen att framstå som verklighet.

Det är dags att säga ifrån
Merlin-priset är en cancersvulst i magivärlden. Den bör opereras bort. Snart, den 25 Juli 2022, startar Världsmästerskapen FISM 2022 i Québec, Kanada. Skickliga och ambitiösa artister från hela världen har ägnat flera år åt att förbereda sig, och har investerat energi och pengar i att skapa originella och personliga verk. Ett pris från FISM är en bedrift i världsklass, något som förtjänar respekt och beundran. Om nån kommer dragande med nåt skräp av kattguld och påstår att de fått "Magivärldens motsvarighet till Oscars", så bör det inte stå oemotsagt, det bör skjutas i sank ögonblickligen.
Visst är det bra med kollegial sammanhållning, men den bör inte omfatta renommésnyltning från de som varit meriterade nog att få autentiska priser. Nån måtta får det vara.

Excerpt: Tom Stone fick "The Merlin Award" 2014, emot sin vilja. Låt oss granska varför det är ett så omtvistat pris.

### Uppsala Magifestival

I April 2014, nästan från ingenstans, dök en massiv festival upp i Uppsala. Tre dagar fylldes med 43 programpunkter. 51 artister, trollkonstnärer och komiker, från hela världen hade bjudits in. Den som stod bakom händelsen var min vän Johan Ståhl, som i ett anfall av tillfällig galenskap hade gjort denna storsatsning med sina privata medel, utan att ha några säkerhetsnät alls - hade det dykt upp för lite publik skulle han blivit både ruinerad och hemlös. Lyckligtvis dök det upp tillräckligt med publik, men pressen och ansträngningen av att vara ensam arrangör till 43 programpunkter medförde att han var helt utslagen i flera veckor efteråt.

Vis av erfarenheten så startade Johan ett samarbete med en projektledare inför nästa festival; Anna Wikestedt Fällmar från Wikestedt Event, vilket var mycket gynnsamt för både festivalen och för Johans hälsa. 

Uppsala Magic and Comedy Festival växte för varje år, och fyllde elva dagar när den var som störst… och festivalen kombinerades även med en kongress för magiker, med Svenska mästerskap där landets trollkonstnärer tävlade med och emot varandra. Festivalen var en framgångssaga… helt fram tills Covidpandemin tog död på den. Bara dagar innan festivalen 2020 skulle börja, så fick den ställas in… med massor av utgifter som inte kunde ersättas. Planerna flyttades till 2021, vilket också fick ställas in. Först nu i April 2022 kunde festivalen ske igen, nu reducerad till bara tre dagar, och med meddelandet att detta skulle bli den sista festivalen. En förlust för kultursverige och för magisverige, men fullt begripligt - utan ett solitt stöd i ryggen så tar det på krafterna att i motvind dra ett så stort lass.

Över tvåhundra trollkarlar och komiker åkte till Uppsala för att uppträda, under de sex åren som festivalen fanns. Det fanns programpunkter på både stora och små teatrar, på restauranger och köpcentrum, på muséer och på gator. Alla blev exponerade för modernt trolleri, oavsett bakgrund och social status. Jag själv anser att festivalen har varit jätteviktig för den fortsatta framväxten av svenskt trolleri. Det är ju så att de flesta föreställningar som ges av majoriteten av landets magiker är antingen privata event eller företagsevent, vilket innebär att folk i allmänhet sällan blir exponerade för Svenskt trolleri - trots att svenskt trolleri håller en internationellt hög klass. Folk i allmänhet ser sällan annonser för trolleriföreställningar, det är sällan några recensioner och sällan nån medial uppmärksamhet. Och för att det ska kunna bli en tillväxt i konstformen, för att få ett flöde av nytt blod, så måste det finnas en allmän medvetenhet om att konstformen både existerar och utvecklas, och det är på den punkten som festivalen varit ovärderlig! 

Det är även här som Johan Ståhl förtjänar att bli odödliggjord. Johans passion för vår konstform är gigantisk. Den tid och energi han investerar i trolleriets framtid är enorm. Även om det var jag som var huvudlärare på de magikurser som gavs på Stockholms Konstnärliga Högskola, så var det Johan som var kursansvarig - han var den som övertalade universitetet att producera kurserna, han skapade formatet, och han var den som övertalade mig att ta lärarrollen.
Sen flera år tillbaka har han haft ett program där trollkonstnärer varannan vecka besöker barn på Akademiska Barnsjukhuset i Uppsala och lär dem trolla. Och nu senast var han ute i skolorna med Skapande Skola och lärde trolleriets grunder till över tusen skolbarn i årskurserna 4-9. På helt egen hand har han gjort mer för att säkra trolleriets återväxt än vad landets alla magiföreningar har gjort tillsammans. 
Märks det att jag är stolt att ha Johan Ståhl som min vän?

Uppsala Magic and Comedy festivalen har varit ett superviktigt inslag i Sveriges kulturlandskap, och det är en svår förlust att den försvinner. Men nu när vi sett att det är görbart, så kanske nån annan kan ta upp stafettpinnen? Och Johan själv finns ju kvar, med ett huvud fyllt med idéer, och det är med spänd förväntan som jag väntar på att få se vad han gör härnäst!

Johan och Anna vid avslutningen av den allra sista magifestivalen.

Excerpt: Uppsala Magi & Humorfestival fanns under sex fantastiska år. Väl värt att minnas!


### Consultant

Magic consultant
Special skills that few possess

During the last [age]1994[/age] years, Tom Stone have frequently been hired as a consultant, in both normal and odd contexts. In most cases, the consultation has involved colleagues, for example to direct and to create new works to compete with at FISM (World Championships in magic), or as in the Swedish SVT1's show "Helt Magiskt" (2011) where Tom wrote scripts and created new works, and coached and taught various celebrity guests to do magic.

But it has also been to create special effects for film and stage. For example. in the movie "Tjocktjuven", the main character needed to appear almost supernaturally dexterous as a pickpocket, but they didn't want to resort to digital CGI effects - so Tom came up with "in camera" solutions. Or when Teater23 in Malmö needed a finger to glow and shine in a children's play, Tom fixed the problem.

Parts of this can be viewed at IMDB.com, for those who are curious.

In addition to film, TV, theater and stage, Tom has also done some more unusual consulting work. For example, he wrote the "artist manual" that all newly hired artists at all of Wallmans Salongers' show restaurants studied.

Tom's expertise is useful in all contexts where attention management is needed. 


### Education

EDUCATION
Further education for magicians
Traditionally, all magicians are "autodidacts", i.e they have acquired their trade knowledge through self-study. This often means that you become an expert in a small niche, while you get a huge gap in your other general knowledge which is so complete that you don't even know how much you don't know. While expertise do lead to innovation and originality ... it seldom appear that way when it is poured into a mold imprinted with what is lacking in the field. Uniformity appear where gap of knowledge is at its deepest.

A mutual base of knowledge! Tom Stone has been involved in issues regarding further education for the last [age]2001-07-09[/age] years, and has arranged and supervised a number of courses for already established magicians. Tom's teaching is based on Peter Rosengren's pedagogical model. Ie. the special knowledge that the participants already possess is utilized and incorporated into the course. All theoretical elements are tested and questioned through "hands-on" exercises, and there are group discussions that both create new taxonomy and explore ontological questions.

The university courses Magic 1, Magic 1 and Magic 2 at DOCH, Stockholm University of the Arts, attracted 36 professional magicians from ten different countries to come and further their knowledge through artistic research, under the guidance of Johan Ståhl (course director) and Tom Stone (head teacher). Tom's week-long course "Conjuring" enticed 41 magicians from eleven countries to travel to study in Sweden. And Tom's course "Art of Magic" has been given in Stockholm, Oslo, Berlin, London and Chicago.

Tom has also been a guest instructor at the Bachelor of Arts in Circus at Stockholm University of the Arts. In addition to Rosengren's pedagogical model, Tom are also basing the lessons on Tommy Wonder's "Three Pillars", i.e to encourage development in several areas; physical skills, psychological skills and mechanical skills. E.g. during one lesson you can explore the latest findings of cognitive science, and in the next lesson you will be soldering props in brass.
The "hands-on" elements are important - after each introduction of a new theoretical element, the students are tasked to create a new performance work where the new knowledge is applied. All learning, by design, examines and questions what is taught.

Through the course evaluations it has become extremely clear how important and long-awaited this type of further education is. The goal is to be able to create a longer course, 1-3 years, but that is still in the future. 
Booking request Through the site magic-workshops.com courses for established magicians are announced - but if you want to book Tom Stone as an instructor or teacher, don't hesitate to ask. In the past, there have not only been custom workshops for small groups of magicians, but also lessons for beginners, at various events like team building and once even for a bachelorette party. 

 

### Utbildning

Traditionellt är alla trollkonstnärer "autodidakta", dvs man har skaffat sig yrkeskunskapen genom självstudier. Det brukar ofta leda till att man blir expert på en liten nisch, medan man har glapp i sin övriga allmänbildning som är så omfattande att man inte ens vet om hur mycket man missat. Expertkunnandet leder till nyskapande och originalitet... men bristen på övrig kunskap tar eggen av det. Likriktning uppstår där kunskapsglappen är störst.

Gemensam kunskapsgrund! Tom Stone har engagerat sig i vidareutbildningsfrågor under de senaste [age]2001-07-09[/age] åren, och har arrangerat och varit handledare vid ett stort antal kurser för redan etablerade trollkonstnärer. Toms lärande är baserat på Peter Rosengrens pedagogiska modell. Dvs. den specialkunskap som deltagarna besitter tas tillvara och inkorporeras i kursen. Alla teoretiska moment testas och ifrågasätts genom "hands-on" övningar, samt att det finns gruppdiskussioner som både skapar ny taxonomi och utforskar ontologiska frågor.

Universitetskurserna Magi 1, Magic 1 och Magic 2 på DOCH, Stockholms Konstnärliga Högskola lockade 36 yrkesverksamma trollkonstnärer från tio olika länder att komma och vidareutbilda sig, under handledning av Johan Ståhl (kursansvarig) och Tom Stone (huvudlärare). Toms veckolånga kurs "Conjuring" har fått 41 magiker från elva länder att resa till Sverige för att studera. Och Toms kurs "Art of Magic" har getts i Stockholm, Oslo, Berlin, London och Chicago.

Tom har även varit gästinstruktör på Bachelor of Arts-programmet i Cirkus på Stockholms Konstnärliga Högskola. Johan Ståhl (kursansvarig) och Tom Stone (huvudlärare) för universitetskurserna Magi 1, Magic 1 och Magic 2. Här utanför DOCH, Stockholms Konstnärliga Högskola. Tom Stone ger en workshop för professionella magiker i Hong-Kong. 

Alisan Funk Stockholms Konstnärliga Högskola:
Tom är en utmärkt och uppmuntrande instruktör. Hans entusiasm för lärande präglas av en tydlig pedagogik och progression. Våra studenter kommenterar ständigt hur mycket de lär sig av Tom om magikonstens tekniker och filosofi.
 Teoretiska moment varvas med "hands-on" moment - Här har Tom tagit in experten Tim Star som gästinstruktör i rekvisitatillverkning. 
 Utöver Rosengrens pedagogiska modell, så utgår Tom även från Tommy Wonders "Three Pillars", dvs att uppmuntra utveckling inom flera områden; fysisk färdighet, psykologiska kunskaper samt mekaniska kunskaper. Så t.ex. under en lektion kan man utforska kognitionsvetenskapens senaste rön, och i nästa lektion får man löda rekvisita i mässing.
"Hands-on"-momenten är viktiga - efter varje genomgång av ett nytt teoretiskt moment, så får studenterna i uppdrag att skapa ett nytt verk där den nya kunskapen tillämpas. Allt lärande, per design, testar och ifrågasätter det som lärs ut.

Via kursutvärderingarna är det extremt tydligt hur viktig och efterlängtad den här sortens vidareutbildning är. Målet är att kunna skapa en längre kurs, 1-3 år, men det ligger fortfarande i framtiden. 
Via sajten magic-workshops.com annonseras kurser för etablerade trollkonstnärer - men om du vill boka in Tom Stone som lärare eller instruktör i andra sammanhang, tveka inte att fråga. Det har hänt att det gjorts kortare kurser även för nybörjare, t.ex. som teambuilding-event och en gång t.o.m. för en möhippa. 

 

### Konsult

Magisk konsult En specialkompetens få besitter

Tom Stone har sedan [age]1994[/age] år tillbaka regelbundet anlitats som konsult, i både normala och udda sammanhang. I de flesta fall har konsulteringen involverat kollegor t.ex. att regissera och skapa nya verk att tävla med i FISM (Världsmästerskapen i trolleri), eller som i SVT1's program "Helt Magiskt" (2011) där Tom dels skrev manus och skapade nya verk och dels coachade och lärde diverse kändisgäster att trolla.

Men det har även gällt att skapa specialeffekter till film och scen. T.ex. i filmen "Tjocktjuven" behövde huvudpersonen framstå som en nästan övernaturligt fingerfärdig ficktjuv, men utan att behöva ta till digitala CGI-effekter - Tom kom med lösningar som kunde göras direkt i kameran. Eller när Teater23 i Malmö behövde ett glödande finger i en barnpjäs, och inte visste hur det skulle lösas, så fixade Tom problemet.

En del av detta kan ses på IMDB.com, för den som är nyfiken.

Utöver uppdrag för film, TV, teater och scen har Tom även gjort lite mer ovanliga konsulteringsuppdrag. Bl.a. skrev han den "artistmanual" som samtliga nyanställda artister på Wallmans Salongers alla restauranger utgick från.

Toms specialkompetens är användbar i alla sammanhang där kontroll av uppmärksamheten behövs.
Exempel https://www.youtube.com/watch?v=Z0iAFhME7M0 Exemplet här ovanför är från SVT1s "Helt Magiskt" (producerat av Meter Film & Television) där Tom coachat både trollkonstnär och kändisbloggerska i att framföra hans verk Benson Burner (från boken Vortex, Tom Stone, 2010).
 

### Curriculum vitae

Stage name: Tom Stone
Legal name: Thomas Bengtsson
Age: 1967-10-28
Born: Oct 28, 1967
Gender: Male
Nationality: Swedish

Conjurer, magician or illusionist
Professional magician for [age]1990-09-01[/age] years, since September 1990.
The job description encompass:
• Creator, author of new magic works.
• Performing artist.
• Author & amp; illustrator.
• Magic consultant.
• Teacher / Instructor

Education 
Advertising and Decoration, Agneberg, Uddevalla, 1987-1989
4-year Technology program (upper secondary school engineer), Östrabo 1, Uddevalla, 1983-1987

Language skills 
Native language: Swedish
Other languages: 
English:
C1 - Proficient user: Listening comprehension, Reading comprehension, Spoken interaction, Spoken production, Writing.[

Productions, in-house
• 2023 - Mundane Tasts of the Unreal, Stadsteatern, Stockholm.
• 2017-2022 - 35 different productions with Mystique.
• 2018 - "Häpnadens Anatomi", Uppland museum, Uppsala.
• 2005 - "Mjuka Män & Hårda Hattar", Teater Tre, Stockholm.
• 2003 - "Bakom Dimridån", Teater 23, Malmö
• 1997 - "52 Vänner", Lilla Teatern, Göteborg
...The above is a random sampling. See the whole Show list.

Engagements
• 2022 - Magic Circle Christmas Show, London, 16 föreställningar.
• 2018 - Palace of Mystery, The Magic Castle, Hollywood, 21 performances.
• 2014 - Magic Bars Julshow, Stockholm, 6 weeks; daily
• 1996 - Wallmans Salonger, Malmö, 2 år; 3 acts/night, 5-6 nights/week
• 1992 - Folkfest mot Rasism, Sweden, numerous non-profit shows at refugee camps.
A sampling. See the Show list.

Festivals
• 2021 - Magialdia, Vitoria-Gasteiz, Spain
• 2014-2019 - Magic & Comedy Festival, Uppsala, Sweden
• 2014 - Hocus Pocus Festival, Granada, Spain
• 1999 - Magic Friends Festival, Tokyo, Japan
A sampling. See the Show list.

TV
• 2019 - Penn & Teller; Fool Us, The CW (USA)
• 2005 - “The World’s 5 Best Magicians”, NTV (Japan)
• 1992 - "Vi i Femman", TV2 (Sverige), all episodes
A sampling. See the Show list.

Consultant
• 2011 - "Helt Magiskt", Meter Film & Television, 10 episodes, SVT1.
• 2006 - "Tjocktjuven", AB Svensk Filmindustri
• 2001 - Artist manual, Wallmans Salonger, wrote their artist manual.
A sampling. See the full mixed merits list.

Course instructor & head teacher
• 2023 - Conjuring A, B, and C, Sigtuna Folkhögskola
• 2022 - Further Conjuring, Sigtuna Folkhögskola
• 2022 - Guest instructor, BA in Circus, Stockholm University of the Arts
• 2019 - Art of Magic, Zaubersalon, Berlin
• 2015 - Magic 2, DOCH, Stockholm (4,5 ECTS credits)
• 2014 - Magi 1, DOCH, Stockholm (4,5 ECTS credits)
A sampling. See mixed merits.

Non-profit organizations
• 2017 - Accountant, Stockholm Magic.
• 1992-1995 - President, Göteborgs Magiska Klubb
A sampling. See mixed merits.

Author / creator

Awards & nominations
• 2018 - El Duco Award, Lund
• 2016 - Creative Fellowship 2015, Academy of Magical Arts, Hollywood
• 2003 - 1 Prize, Scandinavian Championships in Close-up, Oslo
A sampling. See mixed merits.

Author of new performance work
• "Quantum Logic" (2014)
• "Benson Burner" (2001)
• "Stygian Soap" (2018)
A sampling. See Works 1985-2022

Author & illustrator
• 2011 - Maelstrom, ISBN 978-0-945296-72-0
• 2010 - Vortex, ISBN 978-0-945296-66-9
• 1993 - The Warpsmith’s Toolbox
A sampling. See the full Bibliography.

Editor & Publisher
• 2000 - Trollkarlen, Editor, official publication of the Swedish Magic Circle
• 1995 - Dr. Faustus Journal, Publisher, Independent trade journal
A sampling. See the Bibliography.

Trade journal articles
• The Pocket Problem, p.52, Genii, No.4, 2016
• Wonders of a Fragmented Vision, p.44, Genii, No.7, 2011
• Honesty and Deception, p.34, Genii, No.12, 2009
A sampling. See the Bibliography.

Tom's work on DVD
• Vortex – Off the Page, Penguin, 2014
• Caught on Tape, Pegani, 2006
A sampling. See the Bibliography.

Results, EU Europass Digital Skill Test
• Information and data literacy: Advanced, Level 6.
• Communication and collaboration: Advanced, Level 5.
• Digital content creation: Advanced, Level 6.
• Safety: Advanced, Level 5.
• Problem solving: Advanced, Level 6.

Proficient with software and technology
• HTML, CSS, PHP
• Content Management System (WordPress)
• Google Analytics, SEO
• Arduino, Raspberry Pi
• Autodesk Fusion 360
• Adobe After Effects och Premiere
• Adobe Audition
• Adobe InDesign
• Adobe Illustrator
• Adobe Photoshop
• Adobe Bridge
• Mac OS Keynote
• Apple OS X, iOS
• Scrivener

Graphic design
• Design & layout of school books for Bonnier Utbildning
• Design of posters, billboards, CD and DVD covers, sale stands, book covers, logos, flyers, book layouts, facade banners, maps, business cards, printed ads, et cetera.

Film making and editing
• Short films, corporate educational films, promo videos, trailers

Web design
The following websites are coded and designed by Tom Stone:
• Mystique
• Håkan Berg
• Warg
• Nikola Arkane
• Arkane Shop
• FizzWizzPop
• Magic Workshops
• Magikergränd
• Uppsala Magic and Comedy
• Magic Bar
• Stockholm Magic
• Grayhound Ventures
...and more 

### Meritförteckning

Artistnamn: Tom Stone
Dopnamn: Thomas Bengtsson
Född: 1967-10-28
Kön: Man
Nationalitet: svensk

Trollkonstnär, magiker eller illusionist
Yrkesverksam trollkonstnär under 35 år, sedan September 1990.
Yrkesbeskrivningen omfattar:
• Upphovsman, kreatör av nya verk.
• Uppträdande artist.
• Författare & illustratör.
• Magikonsult.
• Lärare/Instruktör

Utbildning
Reklam och Dekoration, Agneberg, Uddevalla, 1987-1989
4-årig Teknisk Linje, Östrabo 1, Uddevalla, 1983-1987

Språkkunskaper
Modersmål: Svenska
Andra språk:
Engelska:
C1 - Avancerade kunskaper: Hörförståelse, Läsförståelse, Muntlig interaktion, Muntlig produktion, Skriva.

Föreställningar, egen produktion
• 2023 - Overklighetens Vardagsbestyr, Stadsteatern, Stockholm.
• 2017-2022 - 35 olika föreställningar med Mystique.
• 2018 - Häpnadens Anatomi, Upplandsmuseumet, Uppsala.
• 2005 - Mjuka Män & Hårda Hattar, Teater Tre, Stockholm.
• 2003 - Bakom Dimridån, Teater 23, Malmö
• 1997 - 52 Vänner, Lilla Teatern, Göteborg
...Ovanstående är ett slumpmässigt axplock. Se hela Showlistan.

Engagemang
• 2022 - Magic Circle Christmas Show, London, 16 föreställningar.
• 2018 - Palace of Mystery, The Magic Castle, Hollywood, 21 föreställningar.
• 2014 - Magic Bars Julshow, Stockholm, 6 veckor; varje kväll
• 1996 - Wallmans Salonger, Malmö, 2 år; 5-6 kvällar/vecka
• 1992 - Folkfest mot Rasism, Sverige, Flertal ideella shower på flyktingförläggningar.
Ett axplock. Se Showlistan.

Festivaler
• 2021 - Magialdia, Vitoria-Gasteiz, Spanien
• 2014-2019 - Magic & Comedy Festival, Uppsala,
• 2014 - Hocus Pocus Festival, Granada, Spanien
• 1999 - Magic Friends Festival, Tokyo
Ett axplock. Se Showlistan.

TV
• 2019 - Penn & Teller; Fool Us, The CW (USA)
• 2005 - “The World’s 5 Best Magicians”, NTV (Japan)
• 1992 - Vi i Femman, TV2 (Sverige), alla avsnitten
Ett axplock. Se Showlistan.

Konsult
• 2011 - Helt Magiskt, Meter Film & Television, 10 avsnitt, SVT1.
• 2006 - Tjocktjuven, AB Svensk Filmindustri
• 2001 - Artistmanual, Wallmans Salonger, Utformade en artistmanual.
Ett axplock. Se hela listan Blandade meriter.

Handledare & instruktör
• 2022 - Further Conjuring, Sigtuna Folkhögskola
• 2022 - Gästinstruktör, BA i Cirkus, Stockholms Konstnärliga Högskola
• 2019 - Art of Magic, Zaubersalon, Berlin
• 2015 - Magic 2, DOCH, Stockholm (4,5 ECTS credits)
• 2014 - Magi 1, DOCH, Stockholm (4,5 ECTS credits)
Ett axplock. Se Blandade meriter.

Föreningsliv
• 2017 - Revisor, Stockholm Magic.
• 1992-1995 - Ordförande, Göteborgs Magiska Klubb
Ett axplock. Se Blandade meriter.

Priser, nomineringar och utnämningar
• 2018 - El Duco Award, Lund
• 2016 - Creative Fellowship 2015, Academy of Magical Arts, Hollywood
• 2003 - 1:a Pris, Nordiska Mästerskapen i Close-up, Oslo
Ett axplock. Se hela listan Blandade meriter.

Kreatör av nya verk
• "Quantum Logic" (2014)
• "Benson Burner" (2001)
• "Stygian Soap" (2018)
Ett axplock. Se Verk 1985-2024

Författare & Illustratör
• 2011 - Maelstrom, ISBN 978-0-945296-72-0
• 2010 - Vortex, ISBN 978-0-945296-66-9
• 1993 - The Warpsmith’s Toolbox
Ett axplock. Se hela Bibliografin.

Redaktör & Utgivare
• 2000 - Trollkarlen, Redaktör, Medlemsorgan för Svensk Magisk Cirkel
• 1995 - Dr. Faustus Journal, Utgivare, Oberoende facktidning
Ett axplock. Se Bibliografin.

Artikelförfattare
• The Pocket Problem, p.52, Genii, No.4, 2016
• Wonders of a Fragmented Vision, p.44, Genii, No.7, 2011
• Honesty and Deception, p.34, Genii, No.12, 2009
Ett axplock. Se Bibliografin.

DVDs om Toms verk
• Vortex – Off the Page, Penguin, 2014
• Caught on Tape, Pegani, 2006
Ett axplock. Se Bibliografin.

IT-kunskaper

Resultat, EU Europass Digital Skill Test
• Information and data literacy: Advanced, Level 6.
• Communication and collaboration: Advanced, Level 5.
• Digital content creation: Advanced, Level 6.
• Safety: Advanced, Level 5.
• Problem solving: Advanced, Level 6.

Bekväm med mjukvara och teknologi
• HTML, CSS, PHP
• Content Management System (WordPress)
• Google Analytics, SEO
• Arduino, Raspberry Pi
• Autodesk Fusion 360
• Adobe After Effects och Premiere
• Adobe Audition
• Adobe InDesign
• Adobe Illustrator
• Adobe Photoshop
• Adobe Bridge
• Mac OS Keynote
• Apple OS X, iOS
• Scrivener

Grafisk design
• Formgivning av skolböcker åt Bonnier Utbildning
• Formgivning av Affischer, posters, CD och DVD-omslag, säljställ, bokomslag, logos, fasadbanner, kartor, visitkort, annonser, etc.

Filmskapande och redigering
• Kortfilmer, utbildningsfilmer, promovideos, trailers

Web design
Följande sajter är kodade och designade av Tom Stone:
• Mystique
• Håkan Berg
• Warg
• Nikola Arkane
• Arkane Shop
• FizzWizzPop
• Magic Workshops
• Magikergränd
• Uppsala Magic and Comedy
• Magic Bar
• Stockholm Magic
• Grayhound Ventures
...m.fl

### Speaker

Tom Stone is an intriguing choice for your motivational or after-dinner speaker. Tom have written a number of best-selling non-fiction books for professional magicians, and have been the main instructor at the courses Magic 1 and Magic 2 at Stockholm University of the Arts. His own studies of how we humans observe the world have made him a recurring guest lecturer at several universities where he describe and illustrate how the brain interpret stimuli and how illusions work scientifically.

Limits of Perception. How come that magic tricks even work? How can you stare straight at something, and still not see it? If you and a friend stand at a mirror, how come you can see your friend's eyes move, but never your own?

Conjurers have always known there are gaps in the human perception and have based their art on that knowledge. Only just recently, science and cognitive research have begun to examine similar questions, and an overlap have been found in some areas. On some points, scientists and magicians have begun collaborating, to the benefit of both groups.

Tom Stone has a solid reputation internationally for being an innovative and knowledgeable conjurer. In this entertaining talk, he describe and show how he decieve the eye of the observer - well illustrated by amusing magic routines.

Martin Q Larsson,Konstnärlig ledare, Cross Con säger: Det fantastiska med Tom Stone är att han är så självklar och rolig, och samtidigt helt oförutsägbar! Hans insats på vår Cross Con konferens var högt uppskattad!

Anton TunvingÅklagarmyndigheten: Tom trollband publiken med sin unika föreläsning där de teoretiska poängerna förstärktes med mycket uppskattade inslag av trolleri. Vi blev mycket nöjda med Toms insats på konferensen!

Dan Larhammar, Professor, Neurovetenskap, Uppsala Universitet: Toms gränsöverskridande föreläsning är alltid lika uppskattad och får högst betyg av samtliga föreläsningar på hela neurobiologikursen. Tom har den unika förmåga att både kunna underhålla och förklara på samma gång.

Petter Johansson, Docent, Kognitionsvetenskap, Lunds Universitet: Vi har ofta återkommit för att konsultera med Tom kring principer och konsekvenser av trollerikonst, och då vi har haft möjlighet, även läst och kommenterat hans omfattande arbeten inom trollerilitteraturen.

Relevance
In this extra from the Canadian CBS documentary "The Science of Magic" Tom Stone demonstrates a magic trick to Professor Ronald Rensink (The University of British Columbia ), that Tom have based upon Prof. Rensink's own discoveries.

The filmmaker explains:
Early in our research we became aware of the work of magician Tom Stone, not only an internationally recognized performer but a writer whose essays examined the work of some of the same scientists we were featuring. We sent one of these researchers, Professor Ronald Rensink, some of Mr. Stone’s essays. He was fascinated by them and told us that perception science had already made new discoveries thanks to the practical understanding magician’s have about how we can be fooled to see things that aren’t there or not see things that are right in front of us. He commented that Mr. Stone was detailing perceptual phenomena still unknown by perception science.

This mutual interest between scientist and magician captured the essence of our film, and presented a possibility that we very much wanted to explore in our documentary and led us to invite Tom Stone to join us in Canada for our filming. His performance, his interchange with Professor Rensink, his insights and observations about magic and science have formed an interesting and important part of our film.

-Daniel Zuckerbrot
Reel Time Images

### Talare

Konsten att luras, En spännande föreläsning.

Tom Stone har skrivit ett stort antal fackböcker och två bästsäljande samlingsverk för professionella trollkarlar. Han har också varit huvudlärare på kurserna Magi 1 och Magic 2 på Stockholms Konstnärliga Högskola. Hans egna studier av hur människan observerar sin omvärld har medfört att han är en återkommande gästföreläsare på ett flertal universitet där han föreläser om hur hjärnan tolkar intryck och hur illusioner fungerar rent vetenskapligt.

Föreläsning: Konsten att luras Hur kommer det sig att trolleritrick fungerar? Vad är det som gör att man kan titta rakt på något som borde vara uppenbart och ändå inte se det? Om du och en vän står framför en spegel - varför kan du se din väns ögon röra sig, men aldrig dina egna?

Trollkonstnärer har i alla tider känt till att det finns glapp i människans uppfattningsförmåga och har baserat sin konstform på den kunskapen. Först på senare tid har vetenskapsmän och kognitionsforskare börjat intressera sig för liknande frågor och på vissa punkter har man upptäckt ett överlapp mellan de två världarna. På några punkter har forskare och trollkarlar börjat samarbeta, till gagn för båda grupperna.

Tom Stone är en av Europas mest innovativa och kunniga trollkonstnärer. Här berättar han på ett underhållande sätt om hur han går till väga för att lura en betraktares öga, rikligt illustrerat med trollerinummer.

Relevans: https://www.youtube.com/watch?v=mz3ad0X1wNw
I detta extramaterial från den Kanadensiska CBS-dokumentären "The Science of Magic", som även sändes i de Skandinaviska länderna under titeln "Trolleri och Vetenskap", så demonstrerar Tom Stone ett trick för Professor Ronald Rensink (University of British Columbia), vilket Tom har baserat på Prof. Rensinks egna upptäckter.

Filmskaparen förklarar:
Tidigt i vår research blev vi medvetna om Tom Stone, inte bara en internationellt uppmärksammad artist utan även en författare vars teoretiska essäer granskade de vetenskapliga verk och de vetenskapsmän som vi inkluderat i dokumentären. Vi sände några av Toms essäer till en av forskarna; Professor Ronald Rensink, som blev fascinerad av dem och förklarade för oss att perceptionsvetenskap faktiskt hade gjort flera nya upptäckter tack vare den praktiska kunskap som trollkonstnärer besitter. Han adderade att Tom Stones texter beskrev perceptionsfenomen som fortfarande är helt okända för perceptionsvetenskapen.

Detta gemensamma intresse mellan forskare och trollkonstnär fångade själva essensen av vår film, och gav oss en möjlighet som vi ville utforska i vår dokumentär. Så vi bjöd in Tom Stone att ansluta sig till oss i Kanada under vår filmning. Hans framförande, hans interaktion med Professor Rensink, hans insikter och observationer om trolleri och vetenskap formade en intressant och viktig del av vår film.

-Daniel Zuckerbrot
Filmmakare, Reel Time Images


### Book a magic show

BOOK A MAGIC SHOW
What are the options? Different programs for different occasions.
The nature of the event influences of course, but also the intended audience size.

For an audience of about 6-50 people, a Closeup show fits well.
If the audience is 25-90 people, then it is suitable with a Parlor show.
With 75-300 people in the audience, then a Stage show will fit.

An audience size of more than 300 people can also be solved, but require a bit more preparation.

Program options
The entertainment offered by Tom Stone.
Close-up: The ultimate format for the magical arts. Minimal requirements with maximum impact. Pull some chairs together into a semi-circle around a table - and then you'll have modern, advanced, and puzzling magic within arm's reach. The cutting edge of the art, to put it bluntly.ParlorThe most classical format, dating back to the past when it was common with shows in people's homes, drawing rooms, parlors, and small stages. The format have few technical demands, can be performed almost anywhere, and allow a wide range of magic works - from advanced to comical. Beside his own solo shows for the format, Tom Stone also offer a duo-show with his colleague Nikola Arkane.Go to Magical DuoStage
With a bigger audience, the technical requirements increases. A proper stage program require a stage, microphone, lights et cetera. Tom Stone have a long experience of the format, and have impressive performance pieces for audiences up to 300 people. For larger audiences than that, more planning and preparations are necessary.MystiqueFor cultural festivals and special events, Tom Stone collaborates with Mystique, an ensemble conjurers who create odd and experimental magic performances. The group have an insane number of different performances.Go to MystiqueSwedish MagicFor special events and festivals where you really need something that kicks butt, where you want to show off the cutting edge of Swedish conjuring, the trio ”Swedish Magic” fill the requirements. The group was originally formed to do a number of shows at the Magic Castle in Hollywood, but the team still get together for special events.Go to Swedish MagicWalk-around & TradeshowsOnly if the context intrigues Tom Stone personally, otherwise he refer gigs of that nature to colleagues who have specialized in those fields.Kid showsUnfortunately not a part of Tom Stones repertoire. All request for kid shows and birthday parties are referred to Tom's colleague FizzWizzPop.Go to FizzWizzPop 
You can see Tom Stone perform close-up in the Japanese TV-show The 5 Greatest Close-up Magicians in the World" that aired [age]2005-02-10[/age] years ago, January 2005. In the video above, Tom Stone is performing his own work "Quantum Logic", which was created especially for the Parlor format, in the American TV-show "Penn & Teller: Fool Us" that aired [age]2019-08-19[/age] years ago, August 2019. 

Martin Q Larsson,Konstnärlig ledare, Cross Con: Det fantastiska med Tom Stone är att han är så självklar och rolig, och samtidigt helt oförutsägbar! Hans insats på vår Cross Con konferens var högt uppskattad!
Anna Wikestedt Fällmar Wikestedt Event AB: När jag jobbar med Tom känner jag mig lugn och vet att jag är garanterad hög kvalitet och en förundrad publik. Tom levererar alltid magi av världsklass och får mig att undra; är det magi på riktigt?

### About Tom Stone

About Tom Stone
by MAX MAVEN
BiographyExcerpt from Genii magazine, July 2010

It was back in the year 5 bke (Before the Kaufman Era) when the Genii office received an unsolicited contribution from a young fellow in Sweden. The author had no name value to American readers, but the trick was clever, the write-up was in almost perfect English that required very little editing, and the text was accompanied by clear illustrations. And that is how Tom Stone was introduced to the non-Scandinavian magic world.

Over the following years, quite a few more Stone tricks appeared in these pages. While the plots and methods were highly eclectic, all of the material maintained the common thread of fine magic, often with an offbeat whimsicality that made the reader think anew about “standard” tricks. Today, that creative streak has continued, including some published pamphlets, a series of e-books, and now—at long last—a full-sized book. So how did this innovative dervish develop? The story begins in 1967, when Tom was born; the first of seven children in a family of farmers located on the west coast of Sweden. The closest town of any size was Uddevalla, almost forty miles north. Hence, when it came to hobbies and recreation, the young lad was left to his own devices. He describes his parents’ library as “not big, but very diverse, from books on how to build electric motors to Henry Miller’s literature, from the bible to agricultural manuals. By the time he was thirteen, Tom had read everything at least once. Reading not only served to nurture his insatiable curiosity; it also allowed him to shut out some ongoing family problems. When he was seven, his parents divorced.

During the following year he came upon a book that had been published in 1958, Nu ska vi leka (“Time to Play”). In addition to stunts and games, the book had two chapters on conjuring. Tom recalls that the illustrations for those chapters seemed older in style than those in the rest of the book. He now guesses that the editors simply nicked material from Hoffmann or some similar old source.

Among the parlour tricks was the gambit of borrowing a small item, covering it with a handkerchief, letting several spectators feel that the object was still there, then vanishing it. You probably remember this from one of your first books on magic: The method was that the last spectator to feel the item was actually a confederate, who would steal away the object to enable you to subsequently cause it to disappear. Tom notes: “I could not quite figure out how I was supposed to manage an effect like that, on a farm in the middle of nowhere, with an audience of two (not counting cows): my father and my two-year-old sister. I quickly decided that the stooge method wasn’t for me.” He considered performing magic at school, but felt much too shy to do so. Plus, there were other areas to investigate that did not require as many social skills. His father carved wooden sculptures, spun pottery, experimented with film animation, and much more. The man may have been intimidating, demanding and cold, but he placed Tom in context of constant exploration.

Then, in 1981, his father drove him to a nearby village to see a two-hour Folkets Hus (“Folk House”) show by Topper Martyn. Most Genii readers will remember Topper, a popular favorite at international magic conventions for decades, who had much success in the real world, performing in circuses, nightclubs, theaters and even on ice, combining magic, juggling and manic comedy.

Tom says that the show “was a huge eye-opener for me. It was my first experience ever where I felt that ‘anything is possible,’ and it hinted that life didn’t have to be so glum as I had come to believe.” After the show, Tom went around to the stage door to meet the performer. Topper asked, “Do you do magic, too?” Tom meekly replied that he did. Topper warmly said, “Keep it up!” Years later, Tom and Topper became good friends. Eventually, he told Topper that he was the reason for his obsession with magic. Topper laughed and teased, “Oh, no—have I destroyed another young man’s life?!” Of course, for Tom it was exactly the opposite.

Buoyed by Topper’s example and encouragement, Tom summoned up the courage to start performing magic for actual audiences. He developed a twenty-minute act, using common articles such as rope and handkerchiefs. The magic itself was not unusual, but it featured personalized patter that made it well received. For his first paid show he got fifty kronor (close to five dollars). He performed at birthday parties, family events and festivals. It was still an effort to push past his shyness. If a mistake occurred during a show, as soon as the performance was over he would inevitably vomit.

When he was fifteen, he learned of the existence of magic clubs, and that there was such a Magiska Klubb in Göteborg, Sweden’s second-largest city and one that he could access by train. He attended his first meeting, which “seemed like a dream.” The feature that night was a lecture by Tim Star, plus he got to see a number of prominent magicians perform—some of whom would later become good friends and role models, such as Max Milton, Dusenberg and Lennart Green. He applied to join. At the next meeting, he had to pass an audition. His personalized routining made a good impression, and he was accepted for membership.

At sixteen, Tom left the farm and moved Uddevalla, to study engineering. After three and a half years, he switched over to graphic design, which he studied for an additional two years. Upon completing school, he tried to find design work. However, the Swedish economy was in a slump, so he scuffled for months with little success. He found part-time work as a substitute teacher, and as an orderly in a psychiatric ward; clearly, these were not his career goals. What meager income he managed to generate came mostly from magic shows. After a year of this, it dawned on him that he had become a professional magician! It was during his time in Uddevalla that Tom’s creativity began to really blossom. He started inventing magic, for a simple and pragmatic reason: He was curious about the process, and decided to learn by doing. It soon became obvious that he had a knack for this type of thinking.

He continued his involvement with the magic club. The organization had a magazine, Tricks. When its editor went into the hospital, Tom was asked to fill in for the interim. The editor never made it out of the hospital, so Tom’s temporary editorial role continued for the next eight years.

He joined an amateur theater company, Studio32, acting in a production of Happy End by Berthold Brecht. This was a collaborative effort, and he found the process stimulating. As a result, he began to write theater scripts of his own. At first, these were short skits, but by 1990 he directed a self-penned two-act play, essentially a Sherlock Holmes spoof, with a cast of eight. The show got quite a bit of attention in the local press. At this point, now in his early twenties, he moved to Göteborg. He did every type of show he could find or promote, and began building a reputation. His efforts began to produce results: In 1992, he won first prize in the Swedish National Convention contest. He also released a manuscript, The Ambivalent Travelers (which, despite its English title, was written in Swedish). He also started sending contributions to Genii.

When Daryl came to lecture in Göteborg in 1992, Tom spent two days in his company.
He recalls, “I was curious about his marvelous Cardboard Chameleons, so I was very happy when he agreed to talk about his thinking and reasoning that led up to the creation of the piece.
I believe this was the first time I had the opportunity to discuss the creative process with a known creator. It was very instructive.”

After Tom showed him some of his own devisings, Daryl urged him to publish more. “I was quite surprised,” says Tom, “because I didn’t think my ideas had much merit. But it was clear that he didn’t encourage me just to be polite!”
This, along with the response to his items in Genii, led to the release of his first English-language booklet, The Warpsmith’s Toolbox, which increased international awareness of his work.

In 1995 he started the Dr. Faustus Journal, an intermittent magazine that had ten issues over the next five years. It was aesthetically and intellectually successful, but financially not. At one of El Duco’s annual conventions in Lund, Tom met Peter Rosenberg, a clever cardman from Malmö, Sweden’s third-largest city. In 1996, Tom decided to relocate to Malmö, and moved into Peter’s spare bedroom. (This was news to Peter’s wife...) He stayed for three weeks, until he found a place of his own.

They developed a 75-minute show, entitled Close-Up, which was presented twice a week in a small 45-seat theater, for a three-month run. Over the ensuing decade, other collaborative magic shows would follow with an assortment of participants. For instance, in 2003, Och Ett Piano (“And a Piano”) and Bakom Dimridån (“Behind the Curtain of Fog”). In 2005, Mjuka Män & Hårda Hattar (roughly, “Mellow Men & Hard Hats”). These were longer, more ambitious works, mounted in theaters of up to 250 seats.

This was a busy and productive period. In 1999, he was invited to Japan to perform and lecture for one of Ton Onosaka’s conventions. That it went well is evidenced by the fact that since then he’s been brought back to Japan twice. In 2000 he attended and performed at his first FISM, in Lisbon. That same year he moved to Stockholm, the largest city in Sweden.

In 2001, Tom and Peter gained employment doing magic on cruise ships that ran between Sweden and Finland. This led to another show called Lost at Sea. Also that year, he came to the U.S. for the first time, and did a week in the Close-Up Gallery at the Magic Castle. This was a fine success; booker Ron Wilson promptly arranged for him to come back less than a year later, this time to do two weeks. And so it has continued. Tom has maintained a substantial output of material, much of it in the form of best-selling e-books.

Meanwhile, back in 1993, renowned author/publisher Stephen Minch, impressed by the Warpsmith booklet, began discussing with Tom the possibility of doing a larger book. And now, a mere seventeen years later, that project has been completed.

Tom Stone continues to exercise his creative passion, and he remains one of the freshest and smartest thinkers in the conjuring field. As his work proliferates, his ideas reach more and more people. No doubt, there already magicians who have hints of Tom’s influence in their work. Deservedly, that number will keep on growing for a long time to come.

Written by Max Maven. Excerpt from Genii Magazine, July 2010 

### Om Tom Stone

Om Tom Stone av MAX MAVEN

BiografiUtdrag från den Amerikanska facktidskriften Genii, Juli 2010

Det var år 5 fke (före Kaufman-eran) som Genii-kontoret fick ett oväntat bidrag från en ung man i Sverige. Författaren var helt okänd för amerikanska läsare, men tricket var smart, beskrivningen var på nästan perfekt engelska som krävde väldigt lite redigering, och texten åtföljdes av tydliga illustrationer. Och det var så Tom Stone introducerades till den icke-skandinaviska magivärlden.
Under de följande åren dök det upp många fler av Toms trick på Geniis sidor. Även om plottarna och metoderna var mycket stilblandande, behöll allt material en röd tråd av utsökt magi, ofta med en 'offbeat' nyckfullhet som fick läsaren att tänka nytt om de vanliga "standardtricken". Den kreativa ådran har fortsatt med gott resultat, inklusive några publicerade häften, en serie e-böcker och nu – äntligen – en bok i full storlek. Så hur utvecklades denna innovativa dervisch? Historien börjar 1967, när Tom föddes; det första av sju barn i en bondfamilj, på ett litet jordbruk strax utanför Hamburgsund på Sveriges västkust. Den närmaste staden var Uddevalla, nästan fem mil inåt landet. Så när det gällde hobbyer och rekreation hade den unge pojken inget val än att fixa sånt själv. Han beskriver sina föräldrars bibliotek som "inte stort, men väldigt varierat, från böcker om hur man bygger elmotorer till Henry Millers litteratur, från Bibeln till jordbruksmanualer". När han var tretton hade Tom läst allt minst en gång. Att läsa tjänade inte bara till att ge näring till hans omättliga nyfikenhet; det tillät honom också att stänga ute pågående familjeproblem. När han var sju år skilde sig hans föräldrar.
Året därpå råkade han hitta en bok från 1958, Nu ska vi leka (Lars Kyhle, Forum förlag). Förutom sällskapslekar och spel hade boken två kapitel om trolleri. Tom minns att illustrationerna för de kapitlen verkade äldre i stilen än de i resten av boken. Han gissar nu att författare helt enkelt hade knyckt materialet från Hoffmann eller någon liknande gammal källa.
Bland salongstricken fanns knepet att låna ett litet föremål, täcka det med en näsduk, låta flera åskådare känna under näsduken att föremålet fortfarande fanns där och sedan låta det försvinna. Du kommer förmodligen ihåg detta från de gamla nybörjarböckerna: Metoden var att den sista åskådaren som kände att föremålet var kvar faktiskt var en hemlig medhjälpare, som smusslade undan föremålet för att göra det möjligt för trollkonstnären att senare få det att försvinna. Tom konstaterar: "Jag kunde inte riktigt lista ut hur jag skulle kunna utföra en sådan effekt, på en bondgård mitt ute i ingenstans, med en publik på två (bortsett kossorna): min far och min tvååriga syster. Jag insåg snabbt för att metoden med hemliga medhjälpare inte var något för mig." Han övervägde att trolla i skolan, men kände sig alldeles för blyg för att göra det. Dessutom fanns det andra områden att undersöka som inte var baserade på sociala färdigheter. Hans far gjorde träskulpturer, drejade keramik, experimenterade med filmanimation och mycket mer. Mannen må ha varit skräckinjagande, krävande och kall, men han placerade Tom i en värld av ständig utforskning.
Men så våren 1981 körde hans far honom till Hällevadsholms Folkets Hus för att se en två timmar lång show med Uppsala-artisten Topper Martyn. De flesta Genii-läsare minns säkert Topper, en populär favorit vid internationella magikongresser i decennier, som även hade stora framgångar i den verkliga världen, där han uppträdde på cirkusar, nattklubbar, teatrar och till och med på is, och kombinerade magi, jonglering och manisk komedi.
Tom säger att showen "öppnade mina ögon. Det var första gången någonsin då jag kände att "allt är möjligt", första gången jag kände att livet kanske inte behövde vara så dystert som jag hade kommit att tro." Efter föreställningen gick Tom runt till sceningången för att träffa artisten. Topper frågade: "Åh trollar du också?" Tom undrade "hur kan han se det?" och svarade nervöst att, jo, han gjorde det. Topper log och sa, "Fortsätt med det!" Många år senare blev Tom och Topper goda vänner. Så småningom berättade Tom för Topper att han var inledande orsaken till sin besatthet för magi. Topper skrattade och sa, "Åh, nej - har jag förstört ännu en ung mans liv!?" För Tom var det förstås precis tvärtom.
Upplyft av Toppers exempel och uppmuntran tog Tom mod till sig att börja trolla för en verklig publik. Han skapade en tjugo minuter lång akt med ordinära prylar som rep och näsdukar. Trolleriet i sig var inte så märkvärdigt, men den innehöll personliga detaljer som gjorde det väl mottaget. För sin första betalda show fick han femtio kronor. Han uppträdde på födelsedagsfester, familjeevenemang och festivaler. Det var fortfarande en kamp att tränga undan sin osäkerhet och blyghet. Om något gick fel under en show så kräktes han efteråt.
Vid femton års ålder fick han veta att det fanns magiklubbar och att det fanns en sådan förening i Göteborg, som inte låg längre bort än att han kunde ta sig dit med tåg. Han deltog i sitt första möte, som "var som en dröm." Ordentliga overklighetskänslor. Programmet för kvällen var en föreläsning av Tim Star, samt att han fick se ett antal framstående magiker uppträda – av vilka några senare skulle bli goda vänner och förebilder, som Max Milton, Dusenberg och Lennart Green. Han ansökte om att få vara med. Vid nästa möte fick han göra ett inträdesprov. Hans personliga rutiner gjorde ett gott intryck och han accepterades för medlemskap.
Vid sexton års ålder lämnade Tom gården och flyttade till Uddevalla, för att studera till gymnasieingenjör. Efter tre och ett halvt år gick han över till grafisk design som han studerade i ytterligare två år. Efter att ha avslutat sina utbildningar försökte han hitta designarbete. Den svenska ekonomin var dock i en svacka, så han hankade sig i månader utan framgång. Han fick deltidsarbete som lärarvikarie och som vårdare på en psykiatrisk avdelning; inte direkt hans främsta karriärmål. De inkomster han lyckades generera kom främst från sina magishower. Efter ett år av detta gick det upp för honom att han hade blivit en professionell trollkarl! Det var under tiden i Uddevalla som Toms kreativitet började blomma ut på allvar. Han började uppfinna och skapa nya maginummer, av en enkel och pragmatisk anledning: Han var nyfiken på hur den kreativa processen fungerade och bestämde sig för att lära sig genom att göra. Det blev snart uppenbart att han hade en fallenhet till den sortens tänkande.
Han fortsatte engagera sig i Göteborgs Magiska Klubb. Föreningen hade en medlemstidning, Tricks. När dess redaktör behövde paus för att göra en operation så ombads Tom att ta över tillfälligt. Redaktören kom dock aldrig ut från sjukhuset, så Toms tillfälliga redaktörsroll fortsatte under de kommande åtta åren.
Han gick med i ett amatörteatersällskap, Studio32, och spelade i en produktion av Happy End av Berthold Brecht. Detta var första gången han jobbade i grupp, i en ensemble, och han tyckte att processen var stimulerande. Som ett resultat började han skriva egna teatermanus. Till en början var dessa korta sketcher, men 1990 regisserade han en självskriven tvåakters pjäs, i huvudsak en Sherlock Holmes-parodi, med åtta personer i rollerna. Showen fick god uppmärksamhet i lokalpressen. Vid det här laget, nu i början av tjugoårsåldern, flyttade han till Göteborg. Han medverkade i alla typer av shower han kunde hitta och började bygga upp ett rykte. Hans ansträngningar började ge resultat: 1992 vann han första pris i Svenska Mästerskapen i trolleri. Han släppte också sitt debutmanuskript, Ambivalent Travellers, och han började också skicka bidrag till Genii.
När Daryl (världsmästare i kortmagi, FISM1982) kom för att föreläsa i Göteborg 1992 tillbringade Tom två hela dagar i hans sällskap.
Han minns: "Jag var extremt nyfiken på hans fantastiska 'Cardboard Chameleons', så jag blev väldigt glad när han gick med på att prata om tankeprocessen och resonerandet som låg bakom skapandet av verket.
Jag tror att detta var allra första gången jag fick möjligheten att diskutera den kreativa processen med en känd kreatör. Det var väldigt lärorikt."
Efter att Tom visat honom några av sina egna idéer, uppmanade Daryl honom att börja publicera mer. "Jag blev ganska överraskad", säger Tom, "fram till dess hade jag inte trott att mina idéer hade några andra meriter än att vara lite småkluriga. Men det var tydligt att han inte uppmuntrade mig bara för att vara artig!”
Detta, tillsammans med gensvaret på hans artiklar i Genii, ledde till att han släppte sin första engelskspråkiga bok, The Warpsmith's Toolbox, vilket bidrog till en internationellt ökade medvetenhet om hans arbete.
1995 startade han Dr. Faustus Journal, en facktidskrift som hade tio nummer under de kommande fem åren. Det var ett estetiskt och intellektuellt framgångsrikt projekt, men tyvärr inte ekonomiskt. På ett av El Ducos kongresser i Lund träffade Tom en smart kortmagiker från Malmö vid namn Peter Rosengren. 1996 bestämde sig Tom för att flytta till Malmö för att jobba på Wallmans Salonger, en showkrog, och flyttade sonika in i Peters extra sovrum. (Vilket var en överraskning för Peters fru...) Han stannade i tre veckor tills han hittade en egen lya.
De skapade en 75-minuters show, med titeln Close-up, som spelades två gånger i veckan på en liten teater med 45 platser, under en tremånadersperiod. Under det följande decenniet skulle andra samarbeten följa med ett antal andra artister. Till exempel, 2003, Och Ett Piano och Bakom Dimridån. 2005, Mjuka Män & Hårda Hattar. Dessa var längre, mer ambitiösa verk, spelade i salonger med upp till 250 platser.
Det här var en hektisk och produktiv period. 1999 blev han inbjuden till Japan för att uppträda och föreläsa för en av Ton Onosakas festivaler. Att det gick bra bevisas av att han sedan dess har inviterats tillbaka till Japan ett flertal gånger. År 2000 deltog han och uppträdde på sitt första FISM, i Lissabon. Samma år flyttade han till Stockholm.
År 2001 fick Tom och Peter anställning på Silja Line mellan Sverige och Finland, med showen Lost at Sea. Under det året kom han även till USA för första gången, för en veckas engagemang i Close-Up Gallery på Magic Castle i Hollywood. Detta blev en stor framgång; Bokaren Ron Wilson bokade honom genast att återkomma mindre än ett år senare, denna gång för att göra två veckor. Och så har det fortsatt. Tom har upprätthållit en betydande produktion av material, mycket av det i form av bästsäljande e-böcker.
Redan 1993 började den ansedda författaren/förläggaren Stephen Minch, imponerad av Warpsmith-häftet, diskutera med Tom om möjligheten att göra en större bok via förlaget Hermetic Press. Och nu, bara sjutton år senare, är det projektet avslutat.
Tom Stone fortsätter att utmana sin kreativa passion, och han förblir en av de fräschaste och smartaste tänkarna inom trollerikonstens fält. I takt med att hans arbete växer, så når hans idéer fler och fler människor. Utan tvekan finns det redan magiker som har starka influenser av Toms tankar i sina egna verk. Den siffran kommer att, välförtjänt, fortsätta växa under lång tid framöver.

Skrivet av Max Maven. Utdrag från Genii Magazine, Juli 2010 

### Välkommen

Trollkonstnär Tom Stone “Trolleri är fortfarande en väldigt ung konstform. I utforskandet av vilka omöjligheter som är möjliga har vi knappt ens skrapat på ytan!”
Tom Stone växlar mellan subtil humor och passionerad dramatik, ibland från moment till moment, och ibland i samma andetag. Som trollkarl leker Tom med vad vi ser, och med vad vi tror att vi ser. Hans stora passion för magin som en konstform, hans respekt för dess rötter och gamla mästare samt hans talang för att dissekera mänsklig kognition och perception – och hans förmåga att vända och rotera delarna och sätta ihop dem till något helt nytt, har gett honom erkännande och respekt från professionella magiker runt hela världen.

Tom är idag en av magivärldens hetaste kreatörer, föreläsare och författare. Han reser jorden runt för att coacha andra trollkonstnärer i hur de ska kunna bli ännu bättre, och han var huvudlärare i västvärldens första universitetsutbildning för trollkonstnärer. Vid en prisgala i Hollywood 2016 fick Tom utmärkelsen ”Creative Fellowship” av Academy of Magical Arts.

Tom har skrivit ett tjugotal fackböcker och två bästsäljande samlingsverk för professionella trollkarlar. Han är även en eftertraktad artist som har uppträtt över hela världen, i alla sammanhang från kulturfestivaler i Portugal, teater-magi i Stockholm via Japansk TV till upprepade engagemang på anrika Magic Castle i Hollywood.

Annorlunda underhållning
Från avancerade korttrick på nära håll, till teatermagi på scen

Martin Q Larsson Konstnärlig ledare, Cross Con: Det fantastiska med Tom Stone är att han är så självklar och rolig, och samtidigt helt oförutsägbar! Hans insats på vår Cross Con konferens var högt uppskattad!
Anton Tunving Åklagarmyndigheten Tom trollband publiken med sin unika föreläsning där de teoretiska poängerna förstärktes med mycket uppskattade inslag av trolleri. Vi blev mycket nöjda med Toms insats på konferensen!
Alisan FunkStockholms Konstnärliga HögskolaTom är en utmärkt och uppmuntrande instruktör. Hans entusiasm för lärande präglas av en tydlig pedagogik och progression. Våra studenter kommenterar ständigt hur mycket de lär sig av Tom om magikonstens tekniker och filosofi.
Petter JohanssonDocent, Kognitionsvetenskap Lunds Universitet: Vi har ofta återkommit för att konsultera med Tom kring principer och konsekvenser av trollerikonst, och då vi har haft möjlighet, även läst och kommenterat hans omfattande arbeten inom trollerilitteraturen.
När jag jobbar med Tom känner jag mig lugn och vet att jag är garanterad hög kvalitet och en förundrad publik. Tom levererar alltid magi av världsklass och får mig att undra; är det magi på riktigt?


An accredited university of the arts in Sweden might be interested in creating a course for magicians, not for beginners but for magicians with some experience.It would be very useful to have actual data to present during negitiations, instead of wishful fantasies, so I`ve put together a survey. I would be very grateful if you could fill it out - even if you are not the slightest interested, since it would make the data more accurate.Nothing is binding, and the data will be made anonymous.The survey is found here:https://unimagic.se
						
									
52 magicians from all over the world came and worked hard for 6 days, from early morning to late night, gently guided by @leif_olberius, @peter_groning, @oskarhejll and myself. It was fabulous! #conjuring2024
						
	Vet du nån som vill lära sig trolla? I Juni kör vi en 4-dagars nybörjarkurs i Trolleri, mitt i Stockholm! 	

Trollerikurs för nybörjare 2025 - magic-workshops.com En 4-dagars rolig nybörjarkurs i Trolleri, på Skeppsholmens Folkhögskola, Stockholm. 

Eventets natur påverkar givetvis, men även den tänkta publikstorleken. Varje showformat har sina egna specifika styrkor och svagheter.

För en publik på c:a 6-50 personer så passar en Closeup-föreställning bra.
Om publiken är 25-90 personer så är det en Salongsföreställning som passar.
Med en publik på 75-300 personer är en Scenföreställning som passar.

En publikstorlek över 300 personer går också att lösa, men kräver speciella förberedelser.

Tom Stone som föreläsare, kursledare eller konsult avhandlas på andra sidor.

ProgramalternativDen underhållning som erbjuds av Tom StoneClose-upDet ultimata formatet för magikonst. Man drar ihop stolar som en halvcirkel kring ett bord, och sen får du på en armslängds avstånd se moderna, avancerade och förbryllande trollerinummer. Konstformens ”cutting edge”, helt enkelt.SalongDet mest klassiska formatet med anor från förr då det var vanligt med shower i vardagsrum och små scener. Formatet har få tekniska krav, kan spelas nästan överallt, och tillåter en bred spännvidd av nummer - från avancerade till komiska. Precis som med Close-up, så passar det både vid formella och informella sammanhang som t.ex. en middag med underhållning. Utöver sina soloföreställningar för salong, gör Tom Stone gärna duo-shower tillsammans med sin kollega Nikola Arkane.Till Magisk DuoScenMed större publikstorlek så ökar även de tekniska kraven. Ett scenprogram kräver scen, mikrofon, ljus osv. Tom Stone har lång erfarenhet av formatet, och en mängd imponerande skådenummer för publik upp till 300 personer. För större publik än så krävs mer planering och förberedelser. 

Mystique 
För kulturfestivaler och speciella event samarbetar Tom Stone med Mystique, en ensemble trollkonstnärer som skapar aparta och experimentella magiföreställningar. Gruppen kan göra en sanslös mängd olika föreställningar.

Svensk Magi
För speciella event och festivaler där det behövs något som verkligen sparkar rumpa, där man vill visa upp spjutspetsen av Svenskt trolleri, så fyller trion ”Svensk Magi” kraven. Gruppen formades ursprungligen för att göra ett antal shower på Magic Castle i Hollywood, men sammanstrålar fortfarande vid speciella event.

Mingel och mässorEndast om det är ett sammanhang som intresserar Tom Stone personligen, annars förmedlar han sådana uppdrag vidare till kollegor som specialiserat sig på dessa områden.

Barnföreställningar
Ingår tyvärr inte i Tom Stones repertoar. Alla förfrågningar om barnkalas etc. hänvisas till Toms kollega FizzWizzPop.