Lördag 28 oktober

Idag hände det som man som magiker blir lycklig över.

Jag var nu så pass frisk att jag inte droppade snor utan kunde gå omkring och bordstrolla lite innan scenshowen.

Jag förberedde mig för att gå fram till ett bord och trolla genom att plocka fram min lilla leksakskanin och hålla den gömd i handen. Precis när jag kom fram till bordet så utbrister en herre i sälskapet:

? En trollkarl! Kom hit och trolla för oss!

Jag gick fram och hann inte öppna munnen för än han tog till orda igen.

? Va kul att du kommer! Vi satt just och pratade om trolleri. Kan du inte trolla fram en vit kanin för oss?´

I vanliga fall så är detta en kommentar som man skämtar bort med att man är allergisk eller nå´t, men nu hade jag chansen att få göra magi på riktigt.

Med orden ?På er befallning? höll jag fram mina tillsynes tomma händer, mumlade mystiskt och vips så framträdde en liten vit leksaks kanin.

Denne glade, lätt förfriskade man, som tänkte sätta dit trollkarlen med att be honom trolla fram en kanin, spärrade upp sina ögon, tappade hakan i bordet och utbröt

? Herre jävlar! Han gjord´et!

Hela sällskapet jublade.

Scenshowen gick inte sämre den. Jag fick feeling och körde stand-up så att jag nästan inte hade någon tid kvar för tricken. Jag hade dock valt att köra min duk-rutin istället för kortsvärdet, då jag motvilligt insett att lokalen var precis för stor för att alla skulle kunna se ordentligt.

Onsdag 25 oktober

Det var åter dags för Magic Wednesday på Restaurang Ruby i Göteborg. Gäster denna kväll var inga mindre än Peter Brynolf och Malin Nilsson.

Efter att ha mailbombat pressen i flera veckor så dök det äntligen upp ett par små notiser i City och Metro. Varför skall det vara så svårt att få Göteborgstidningar att skriva om nya företeelser?

Medan jag bannade de stora tidningarna för deras ointresse så fick jag reda på att det skulle dyka upp en recensent från GT/Expressen. Glädje!

Gästerna började strömma in i lokalen och Jag och Peter Brynolf gick ut för att trolla vid borden. Efter bara en liten stund så utvecklades våra små bordsshower till en tävling i vem som kunde få flest applåder. Publiken var genast med på noterna och klappade och jublade vilt då vi trollade för dem.

Klockan började närma sig showtime och det var dags att rigga det sista på scenen. Recensenten från GT/Expressen (Lasse Råde) kom med en fotograf och jag såg hur han började granska oss i sömmarna.

Jag tycker att han var lite väl hård i sin kritik mot Peter Brynolf (rent ut sagt nästan orättvis) för Peter gjorde ett bra jobb. Jag klarade mig dock bättre och Malin blev rosad till skyarna.

I det stora hela gillade Lasse Råde konceptet och hoppas att vi fortsätter med denna form av magisk underhållningklubb.

Tack för att du kom Lasse.

Läs själva vad han skrev:

http://expressen.se/index.jsp?a=730170

Ett stort tack vill jag även skicka till min älskade hustru som gjorde ett fantastiskt jobb för Magic Wednesday.

Lördag 21 oktober

Efter nästan 8 timmars resdag (från Karlstad i Värmland till Ekebo i Skåne) så var det dags för att hitta in i detta gigantiska partypalats mitt i ödebygden. En unken doft av ingrodd danssvett och glädjeyra slog oss i ansiktet när vi slutligen hittade in.

Vi skulle köra en Wallmansshow och därefter bjöds det till dans i lokalen bredvid där Date spelade.

Vi trodde inte att det var sant. Medelåldern i publiken kändes som om den låg på 75+ och vi trodde att det skulle bli begravningsstämning i lokalen, men efter bara två nummer så stod publiken upp och sjöng med så att det skallade över nejden. Vi hade oroat oss helt i onödan.

Som mått på hur fantastisk skoj det var så tappade jag nästan rösten. Jag hade ådragit mig en lättare förkylning, och jag hade så kul när jag trollade vid borden att jag nästan slet ut mina stämband fullständigt.

Fredag 20 oktober

Det sägs att det är alltid soligt och vackert väder i Karlstad, men det är bara ljug. När jag kom fram regnade det frenetiskt.

Kvällens publik bestod av 97 % kvinnor från Värmlands landsting och ingen av dem hade på sig sina fotriktiga skor. Det var klackarna i taket från början till slut. Underbart kul!

Efter föreställningen skyndade vi oss till hotellet för att kika på den David Copperfield-videon som jag lovat mina Wallmanskollegor när vi var i Piteå.

Hotellet hade så fiffiga TV-apparater med både video och DVD-spelare inbyggt, så vi gick in på mitt rum och myste till det.

Efter att ha titta på när David Copperfield flög, två tre gånger på raken, så fortsatte ett par av oss att titta på hans andra megaillusioner. Det är kul att se vad man kan göra med goda kontakter i ett TV-bolag samt med en sjuherrans massa pengar.

Sängarna kallade då vi hade en lång resdag att vänta.

Torsdag 19 oktober

Kvällsgig för Honda stundade.  De ville att jag gärna skulle göra något kul med någon av deras produkter då jag skulle uppträda för deras kunder (97 % män). Budgeten låg dock inte så högt att jag kunde trolla fram en fyrhjulig motorcykel och dessutom så var både scen och lokal inte lämpad för den uppgiften. Jag hade dock fått Hondabladet (en facktidning med produktnyheter från Honda) som instuderingsmaterial och jag satt och bläddrade för att få en idé.

Jag fann mig själv inte se något på sidorna. Jag har aldrig varit motorintresserad så sidorna i tidningen kunde nästan lika gärna ha varit blanka. Jag visste dock att de som i vanliga fall läser tidningen inte enbart ser nummerbeteckningar, modellnummer och förgasare, utan de ser drömmar, vackra linjer och helt enkelt något man kan bli förälskad i och vill ha med sig hem.

Jag började fundera på om man kunde göra något magiskt som illustrerar just detta. Något med att den ene ser saken för vad det är, den andre ser ingenting och den tredje ser något vackert med risk för att bli förälskad.

?A fun Magic coloring book? för tusan. Jag bestämde mig för att bygga en sådan av Hondabladet. Jag köpte mig en Slitz och en Moore och började blanda in dessa ingredienser i Hondabladet. Först gick det sådär. Sedan gick det inte alls. Tiden tickade iväg och jag hade nu bara en timma på mig att få till rekvisitan.

Jag bestämde mig för att låta min magiska målarbok (som jag hade som förlaga) stryka på foten och jag började klistra in tidningssidor med motorcyklar varvat med vita pappersark och bilder på unga vackra kvinnor i ?Målarboken?och fäste Hondabladets omslag på utsidan.

Jag blev klar just i tid för att sätta mig i bilen och åka iväg till Universeum i Göteborg. Väl på plats fick jag använda mig av Ormrummet som loge där jag och ett tjugotal ormar delade på ytan. Ormarna var naturligtvis bakom glas och de var fantastiskt vackra att titta på. En av dem visade mig dessutom en fantastisk show genom att ömsa skinn och bli alldeles blank och fin.

Jag följde ormens exempel och bytte om till scenkläder och började min föreställning.

Scenen var uppställd så att jag hade ryggen mot ?Hajtanken? och de stora hajarna simmade runt bakom mig som om de ville se hur det gick till när jag trollade.

Publiken var lite trött efter en lång dags konfererande och tittande på nya produkter så det gick lite trögt i början.

Jag plockade då upp mitt ?Hondablad?, bläddrade igenom det och frågade om de alla visste vad det var för någonting. Självklart svarade de ja. Jag fortsatte med att säga att när jag tittar i ?bladet? så ser jag ingenting. Sidorna som förut innehöll bilder och artiklar om motorcyklar var nu alldeles blanka och det hördes ett lätt fnissande från publiken. Jag fortsatte med att påstå att jag kunde förstå att de alla hade en passion för det som är i ?bladet? och därför ser vackra saker som de gärna skulle kunna tänka sig ta med sig hem. När jag nu bläddrade igenom tidningen så var sidorna fyllda med unga, vackra, halvnakna kvinnor och reaktionen lät sig inte vänta. Det stora skrattet kom.

Resten av föreställningen gick nu som smort (med ett litet undantag för en överförfriskad herre som ville ha lite uppmärksamhet och ett par rappa ?heckler stoppers? senare så höll han sig på mattan) och jag svalde ballonger, trollade bort flaskor och läste tankar med Universeums stora hajar simmandes bakom ryggen på mig.

Onsdag 18 oktober

Vaknade av skratt! En gammal magisk idé kom tillbaks till mig i drömmen och jag tyckte att det var hysteriskt roligt. När jag lugnat mig lite började jag fundera på hur jag skulle gå vidare för att idén skulle bli verklighet. Jag dök in i mitt magilaboratorium och fann snart högarna med okompletta kortlekar. Magiskt vax, omagisk tejp, spritpenna och kopieringsmaskin, gummihandskar, kalkeringpapper och en näve spelkort och så satte jag igång. Test efter test följde och jag kände att jag närmade mig en lösning. Metoden blev enklare och enklare medan effekten blev klarare och starkare.

När min kära hustru kom hem så hoppade jag ut ur mitt lab. och bad henne kika på min magiska skapelse. När jag var klar så tittade hon på mig med blicken som enbart en god hustru till en konstnär kan ha och sa:

? Det var kul, men jobba lite till på det så blir det kanon!

Med orden ?Du är ju helt fläng? gick hon in i köket och satte på kaffet.

Jag var nöjd och bestämde mig för att låta ?tricket? mogna lite innan jag gör klart det.

Lördagen den 14 oktober

Efter en ganska lång resdag så checkade jag in på Pite Havsbad (i Piteå naturligtvis), ställde in väskan på rummet och gick sedan ner för att soundchecka. Våra eminenta turnétekniker tipsade mig då om att jag skulle kunna hinna att se nästan hela trollerishowen innan jag själv skulle börja jobba med Wallmansshowen.

Med trollerishowen menade de ?Magic and Miracles? med trollaren Peter Varg. En tekniker som jag jobbat med en hel del under åren hade satt ljuset i showen så det skulle bara vara att gå i bakvägen.

Jag tycker att det känns tråkigt att smyga in på en föreställning så jag gick upp till Teaterlokalen och presenterade mig för Vargen som stod och gjorde sina sista förberedelser innan show.

Jag har aldrig träffat Vargen förut men vi har gemensamma bekanta i Magivärlden. Han var trevlig och glad över att få träffa en annan Magiker då han känt sig lite ensam uppe i Pite. Vi pratade en stund tills jag kom på att jag själv hade glömt att förbereda mig helt och fullt för min egen föreställning och med lyckönskningar lämnade jag honom.

Jag hann sedan se den första timman av föreställningen, som i sin helhet är en och en halv timma. Jag tycker att det började bra men sen höll det inte riktigt. Det var snyggt och såg dyrt ut men det fattades glöd och attityd. Tanken kunde man skönja men den nådde inte riktigt fram bland alla illusionsapparater och halvsunkiga dansare. Det kändes lite studentspex med en fantastiskt stor budget fast utan hjärta. Det kändes som om Vargen inte hade fått kunnig regi. Publiken tappades och fångades aldrig igen.

Jag måste dock säga att jag är nyfiken på hur Vattentanken, Helikopterframtrollningen samt framför allt Eldshowen framförs, för jag var tyvärr tvungen att lämna föreställningen för att gå till min egen scen.

Efter att ha hunnit trolla vid nästan alla borden hos min egen publik så fylldes lokalen med nästan lika många till. Dessa nya människor kom direkt från Magic and Miracles. De var först lite reserverade mot trollkarlar men efter att jag visat dem ett micromirakel så började de att ropa efter mig mellan borden nyfikna att få se mer.

Efter min första spot på scen stod det klart att detta skulle bli en Wallmanskväll där hela publiken sjunger med i finalen.

Efter nattamaten satt hela ensemblen och pratade om illusioner och vi kom in på David Copperfield och hans framförande av ?Flying?och jag lovade att tills nästa vecka ha med mig en video på det.

Där efter gjorde vår kapellmästare Robin Svensson något som jag tycker är det bästa trick jag har sett. Han lyckades att med en liten insats vinna över 500 kr av en Jack Wegas apparat.

Imponerande Robin. Men kan du göra det igen?