Artisten John Houdi ligger bakom många ambitiösa projekt att främja trollerikonsten i Norden.
Förutom att starta och driva diskussionssajten www.magi.nu så gav han under en period ut ett E-zine vid namn Magic Scandinavia som hade som målsättning att vara en informativ knytpunkt mellan artister, bokare och publik.
I nummer 25, september 2004, var det en stor intervju med Tom Stone
Intervju med Tom Stone
utdrag ur Magic Scandinavia
Namn: Tom Stone/Bengtsson
Född: 28 oktober,1967
Bor i: Norsborg, Stockholm
Intervjuare: Kim Gordon.
KIM GORDON: Var är du uppvuxen?
TOM STONE: På ett litet jordbruk strax utanför den lilla orten Hamburgsund i norra Bohuslän. Mitt i ingenstans, så att säga.
KIM GORDON: Vilken är den första boken som du har lagt på minnet?
TOM
STONE: Jag är inte riktigt säker. Den första boken som jag verkligen
kommer ihåg var förmodligen "Pang på Rödbetan, Dante" av Bengt Linder.
Jag var omkring 9 år när jag läste den, och den typen av förpubertal
humor var en helt ny upptäckt. Kommer fortfarande ihåg de hysteriska
skrattattacker boken gav mig. Därefter var det nog inget minnesvärt jag
läste. Inte förrän i 4:e årskurs då en lärare gav mig första delen
av Sagan om Ringen. Jag blev helt uppslukad av den berättelsen, och
därefter startade en rätt lång bokslukarperiod där jag avverkade alla
böcker jag kom åt. Vid tretton års ålder hade jag avverkat det mesta i
skolbiblioteket samt olika faktaböcker, udda erotiska böcker som Agnar
Mykles "Sången om den Röda Rubinen" och Henry Millers "Sexus",
klassiker som Odyssen och Illiaden etc. etc. En sommar läste jag till
och med hela Bibeln från pärm till pärm, eftersom det lokala
biblioteket var stängt, och det var det enda olästa som fanns kvar
hemma. Det senare försatte mig dock i ! en del trassel vid
konfirmationen, eftersom jag hade en massa detaljfrågor som
konfirmandprästen inte kunde svara på, som t.ex. varför Jesus lärjungar
har olika namn och yrken i de olika evangelierna. Eller; Enligt Gamla
Testamentet skulle Messias komma ur Davids ätt (blodslinje), men hur
kommer det sig att de olika evangelierna drar släktträden genom helt
olika personer, för att till slut nå Jesus via Josef? Men Josef var ju
inte far till Jesus, eller hur? För att profetsian skulle stämma, så
borde blodslinjen dragits via Marias släktträd. Betydde det att inte
ens bibelförfattarna själva trodde på den obefläckade avelsen?
Konfirmandprästen verkade mest irriterad över mina funderingar, och
insisterade på att jag hellre borde lära mig de olika trosbekännelserna
utantill än att ställa besvärliga frågor. Andra böcker som varit
inspirerande är t.ex. Stephen Donaldsons böcker, som...
KIM GORDON: Hrmm... Ledsen att avbryta dig, men jag menade; vilken är den första magibok du lagt på minnet?
TOM
STONE: Aha! Ledsen för missförståndet. Den första boken i den genren
var en bok som hette "Nu ska vi leka" som fanns hemma i bokhyllan. Jag
läste den när jag var omkring 8-9 år. Det var en bok med olika
sällskapsspel, gåtor och klurigheter. Den innehöll även två kapitel med
trolleritrick, ett med korteffekter och ett med salongseffekter. Det
var där som mitt intresse startade. Intresset blev dock inte en
besatthet förrän jag var 14 år, då jag såg en trollkarl "live" för
första gången. Det var  Topper Martyn som uppträdde på Folkets Hus i
Hällevadsholm. Han var i högform, och hans föreställning gjorde succé.
Varpå jag bestämde mig för att jag skulle bli lika skicklig. Livet tog
en ny riktning den kvällen. Därefter gjorde SMC's bok "Trolleri som
Hobby" och Loryanes bok "Sällskapstrolleri" stort intryck på mig. Måste
dock erkänna att jag då mest såg dessa böcker som samlingar med
hemligheter och tricks. Att trolleri kunde vara en konstform upptäckte
jag inte förrän jag som 16-åring läste Paul Harris "Supermagic", och då
specifikt effekten "Grasshopper". Den effekten var så osannolikt smart
konstruerad, på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt. Jag gjorde
effekten om och om igen under en hel dag, samtidigt som jag både
skrattade och häpnade över effektens brilljant välkonstruerade
struktur. Detta var mer än en hemlighet, mycket mer än ett trick,
tänkte jag. Den enda etikett jag kunde sätta på det var "Konstverk". En
mycket inspirerande upptäckt!
KIM GORDON: Vem har inspirerat dig mest under alla år?
TOM
STONE: Jag tror att en av anledningarna till att jag upplevs som
kreativ är just för att jag inte har en enstaka person som
inspirationskälla. Jag har ett antal personer som inspirerar mig inom
en mängd olika aspekter.
- Max Milton inspirerar mig oerhört när det
gäller fiffiga lösningar, teknisk brilljans och metodmässig fräckhet.
Jag blir fortfarande exalterad över Max idéer när vi träffas. På
senaste NM knäckte han fullständigt ett gäng bestående av bl.a. Robert
Jägerhorn, Tomas Blomberg, Malin Nilsson m.fl. Tomas Blomberg sa
efteråt att det var den mest inspirerande upplevelsen han varit med om
på flera år.
- Dusenberg har alltid varit en förebild när det gäller
galna och oväntade infallsvinklar på presentationer. Vem annan än han
skulle komma på tanken att låtsas dopa leksakshästarna i Harries
hästtravseffekt? En annan sak som inspirerar med Dusenberg är att, till
och med när han är som roligast, så vilar allt på en djupt humanistisk
världsbild.
- Carl-Einar Häckner är förmodligen den som inspirerat
mig mest när det gäller användandet av dramaturgi i trolleriet. Jag
flyttade till Göteborg 1990, ungefär samtidigt som Häckner började få
en aning om vad hans framtida konstnärsskap skulle bestå av, och vi
hade långa, långa diskussioner nätterna igenom om olika sätt att göra
ett framträdande på. Detta var ett ämne som Häckner, tack vare hans
samarbete med dramaturgen Mats Berglund, kunde mycket mer än mig om.
Jag lärde mig osannolikt mycket av dessa diskussioner. Förhoppningsvis
fick han ut något av diskussionerna också.
- Max Maven är en annan
inspirerande person, framför allt inom området att korsbefrukta
metoder. Hans enorma kunnande inspirerar också. Oavsett vad man frågar
honom om; illusioner, close-up, teater, udda Motown-hits.. så kan han
alltid ge ett utförligt svar. Vi har varit goda vänner sedan 1993 då
jag skrev till honom ang. en credits-fråga, och vi har haft en tät
brevväxling genom åren.
- Tommy Wonder är en annan person som jag är
stolt över att ha blivit vän med. Jag anser att han är den främsta
trollkonstnären i världen, och hans böcker borde vara ett standardverk
för alla ambitiösa magiker. Inspirerar med sitt sätt att kombinera
teaterprinciper med oerhörd finessrika metoder, och framför allt med
sin kunskap om misdirektion.
- Juan Tamariz inspirerar med sin
totala hänslynslösa metod att använda precis alla medel som finns för
deceptiva ändamål. Hans framträdanden verkar kaotiska och oplanerade,
men precis allt är genomtänkt! Du tror att han inte förstår ett ord
p.g.a. hans dåliga engelska? Nix, han förstår perfekt, men under den
sekund extra det tar för dig att upprepa ordet, så har han laddat det
valda kortet under din armbåge. För honom så är precis allt omkring
honom verktyg att skapa mirakel med.
- Håkan Berg inspirerar med sin
passion för sin friforms-humor. En Kamikaze-komiker som kastar sig ut
utan några som helst skyddsnät, men ändå finns det djupa tankar i hans
metoder som inspirerar stort.
- Axel Rutstam är inte en
inspirationskälla. Inte än. Hans kreativitet är fortfarande
ostrukturerad, och hans idéer studsar fram och tillbaka mellan geniala
och ordinära tankar. Men jag är övertygad om att om några år, när Axel
fått lite mer artisterfarenhet och lyckats strukturera sin kreativitet,
så kommer han också att tillhöra de personer som inspirerar mig. En
grabb som redan nu imponerar stort på mig.
Detta är bara ett
axplock av de personer som inspirerar mig. Och eftersom de inspirerar
mig på olika områden, så blir det rätt lätt att vara kreativ. I min
kommande tidning "Enigma" finns en effekt som jag kallar "Freedom
Cuts". De som sett den påstår att det är en genialisk idé. Men den
uppstod nästan av sig själv. Allt jag gjorde var att ställa mig själv
några frågor:
• Vilken slags metod skulle intressera Max Maven?
• Och hur skulle Tommy Wonder förbättra den?
• Och vad skulle Juan Tamariz använda den till? ...och resten skötte sig själv.
KIM GORDON: Vilken person skulle du vilja träffa?
TOM
STONE: Oj... det är många. Jag skulle verkligen vilja träffa
serieförfattarna Alan Moore och Niel Gaiman, som båda har en fantastisk
förmåga att korsbefrukta populärkultur med myter, legender och olika
mytologier. Alan Moores "V for Vendetta" är nog den bok som betytt mest
för mig någonsin. Skulle även vilja träffa Keith Johnstone (läs hans
bok "Impro for Storytellers", så förstår du varför). När det gäller
trollkonstnärer, så har jag redan haft turen att träffa många av de jag
beundrar, och i flera fall även blivit vän med dem. Jag skulle dock
vilja bli bättre bekant med Jim Steinmeyer. Annars skulle jag vilja
träffa följande trollkonstnärer: Dr. Sawa, Teller, Tom Mullica, Alan
Wakeling, Eric Mead, David Britland, Tony 'Doc' Shiels, Avner The
Eccentric, Peter Samuelson, Peter Tappan, Jim Riser, Gaetan Bloom...
Listan kan göras lång.
KIM GORDON: Vilket favoritnummer har följt dig genom tiderna?
TOM
STONE: Svårt att säga eftersom favoriterna har växlat, men de effekter
som varit med längst är min "One Coin Opener" samt en reprutin jag gör
på scen.
KIM GORDON: Vilka specialiteter har du inom magin?
TOM
STONE: Bra trolleri. :-) Skämt åtsido, jag tror inte riktigt att jag
kan svara på den frågan. Jag intresserar mig för alla genrer inom
trolleriet (förutom Gospel-magi som är en horribel genre som borde
utrotas), och jag har gjort allt ifrån barnföreställningar till
mentalism, till close-up, scen och illusioner. Men om det finns något
som är gemensamt för det jag gör, så är nog min specialitet att göra
lite mer minimalistiska och avskalade nummer som bygger på en
kombination av misdirektion, fingerfärdighet och listiga hjälpmedel. En
slags retro-magi där jag tar avstamp ifrån magikonstens grunder, och
sedan sätter skruv på det. Jag vet att det låter högtravande, men din
fråga tillåter inte mycket annat. Sorry.
KIM GORDON: Nämn en milstolpe i ditt magiska liv som har betytt mycket för dig.
TOM
STONE: Det är inte några lätta frågor du ställer, Kim. Det finns många
milstolpar, och jag vet inte om jag kan kalla någon av dem för
viktigare än de andra. Här är ett axplock:
- Att se Topper Martyn uppträda när jag var 14 år.
- Att se Tim Stars lecture på GMK 1983
- Att läsa Paul Harris "Supermagic"
- Att läsa Corindas "13 steps to Mentalism"
- Att se Max Mavens Blindfold-rutin på Magic Weekend 1986.
- Att se Tommy Wonders bägarespelsrutin på Magic Weekend 1986
- De nattlånga diskussionerna med Häckner 1990-91.
- Att träffa Daryl 1992, och bli uppmanad av honom att börja publicera mina små idéer.
Men
ska jag välja något som varit viktigt för min senare utveckling, så
måste det bli: Att skapa föreställningen "Close- up" med Peter
Rosengren 1998. Det var en unik föreställning, och det har aldrig
funnits en liknande föreställning, vare sig före eller efter. En mängd
idéer, både praktiska och teoretiska, uppstod genom det arbetet.
Konstnärligt var den föreställningen extra viktig för mig, eftersom vi
skapade den direkt efter jag avslutat mitt kontrakt med Wallmans
Salonger. Alla mina artistiska ideal hade blivit förstörda under mitt
1,5 år långa engagemang hos Wallmans. Genom att skapa "Close-up" med
Peter lyckades jag skapa helt nya ideal, samt bygga upp och förstärka
några av de gamla.
KIM GORDON: Hur får du dina idéer?
TOM
STONE: Jag har en anteckningsbok (att skriva ned idéer i), jag läser
mycket, jag har en anteckningsbok, jag är envis och ger inte så lätt
upp, jag försöker kombinera kunskap från olika håll och jag har en
anteckningsbok.
KIM GORDON: Finns det något magiskt tillfälle i din historia då det gick riktigt snett?
TOM
STONE: Om det finns? Det kan du skriva upp! Det skulle gå snabbare att
fråga om det finns något tillfälle då det gick som det var tänkt. :-)
KIM GORDON: Vad kommer du att göra i den närmaste framtiden?
TOM
STONE: Jag kommer att slutföra min bok "Cerebral Vortex" som ska ges ut
på det amerikanska förlaget Hermetic Press. Jag skickade iväg
beskrivningarna till 40 effekter för några dagar sedan, som Stephen
Minch nu ska snygga till språkmässigt. Och jag har ungefär 10 effekter
kvar att illustrera. Det kommer att bli en rätt stor bok ser det ut som
- omkring 450 sidor, med över 500 illustrationer.
Jag kommer
även att inom någon vecka att slutföra mitt förlustprojekt "Dr. Faustus
Journal", genom att ge ut ett sista dubbelnummer; Nr. 9-10. Jag
lyckades aldrig få tillräckligt många prenumeranter för att få det att
gå runt, och hittills har jag förlorat omkring 10.000 kr på projektet.
Jag blev aldrig klok på varför det inte fanns mer intresse för
tidningen, eftersom den trots allt innehöll riktigt bra
originalmaterial på svenska ifrån Lennart Green, Max Maven, Daryl,
Michael Weber, Tommy Wonder, Peter Rosengren, Tomas Blomberg, Stephen
Minch och en mängd andra spännande personer.
Men eftersom jag tydligen inte lär mig av mina misstag, så kommer jag därefter att undersöka ifall det finns intresse för en ny
tidning. Jag har redan färdigställt två nummer av en tidning som kommer att heta "Enigma" - och om det finns tillräckligt många
intresserade, så kommer den tidningen att ges ut med 4 nummer per år.
I övrigt är det olika föreställningar som gäller.
Inget spännande, förutom att jag och Malin Nilsson kommer att gästspela på Ystad Teater i April med vår föreställning "Bakom Dimridån".
--
Övriga nummer av Magic Scandinavia:
www.magi.nu/magic_scandinavia
|
