Att koka ägg i handen

För detta ändamål göres i ägget ett hål, något af hvitan uttages och i stället ditslås något bränvin och hålet vändes mot handen. Efter en stunds förlopp är ägget färdigt.

"Kisse Misse" skrifver ett kärleksbref till sin fästmö.

I 3 ort brunnsvatten upplöser man 6 ort alun. Med denna lösning skrifver man någonting, t.ex. följande bref på papper:

"Lilla söta kattunge! Hur oändligt länge sedan är det ej jag sist såg dig! Du har sedan icke fröjdat mig genom ett ömt jamande, icke heller genom ett sakta klösande af dina späda tassar - våra stränga husbönder hålla oss skilda från hvar andra. Min husbonde är likväl så nådig mot mig, att han tillåter mig att skrifva detta bref till dig, och jag hoppas, att du vill anse detta som ett tecken på min oryggliga kärlek.

Din tillgifne

Kisse Misse."

Af detta, med ofvannämda bläck skrifna bref kan på hvitt papper ingenting synas.

Konstmakaren presenterar nu en tam katt, och påstår, att denna katt, som tillhört någon afliden literatör, är lika skrifklådig och lärd som hans salige husbonde. - Herr "Kisse Misse skall genast lemna ett bevis på sin skicklighet i skrifva. Härpå doppar konstmakaren kattens ena tass i vatten, hvari vitriol är upplöst, och far med denna tass öfver det hvita papperet, hvarvid det med det osynliga bläcket skrifna brefvet blir läsbart.

Kräftors uppståndelse ifrån de döda

Man presenterar för åskådarne ett fat kokta kräftor, under försäkran, att bland dessa ännu finnas några, som äro lefande, ehuru de för allas ögon se döda ut, enär de till färgen äro röda.

För att verkställa detta öfverraskande konststycke, har man förut lagt några kräftor i sprit, hvarigenom de färgas röda, ehuru de förblifva lefvande. Nu lägger man de sålunda tillagade kräftorna i botten på fatet och de verkligen kokta ofvanpå. De förra börjar nu, till åskådarnes icke ringa förvåning, att krafla på sina döda kamrater.

Att hänga en nyckel på en målad spik.

I en tafla, på hvilken man målat en spik, döljer man bakom den senare en magnet, som, om en lätt nyckel "hänges" på spiken, lätteligen kan uppbära denna. Är magneten svag, så låter detta lättast hjelpa sig derigenom, att endast ett tunt papper skiljer den från nyckeln.

Ett stekt kalfhufvud som bräker.

I en liten dosa borrar man flere små hål och stoppar, sedan man förut lagt gröna blad deri, en löfgroda i den samma. När nu kalfhufvudet sättes på bordet, stoppar man dosan deri.

Då det blir för varmt för grodan, börjar hon att skrika, och derigenom att hennes skrik qvävfes, skall det låta som om en kalf bräkte, hvilket lätt narrar de närvarande att skratta.

Ett äpple kastas i luften och försvinner.

Man sätter sig framför ett bord, på hvilket en duk ligger, som hänger något öfver det samma på den sidan, hvarvid man sitter. Den öfver bordet hängande delen af duken uppfästes med knappnålar, så att den bildar den förut omnämda bordsfickan.

Sedan tages ett äpple i handen och kastas flere gånger i luften, hvarvid det med färdighet nedsläppes i bordsduksfickan, och sedan detta skett, kastas, för syns skull, en gång till, hvarefter man räcker handen till åskådarne för att visa, att äpplet är försvunnet.
På något behändigt vis tager man äpplet ur bordduken och stoppar det i fickan, antingen på sig själv eller någon af åskådarne, då man i det senare fallet kan säga, att den senare har äpplet.